Huvudvärk
Usch, min huvudvärk blev värre. Te och småfika hjälpte inte, och ghosts hjälpte inte heller sådär, absolut inte när jag är mig själv. Hmm, massa kluriga funderingar och teorier som jag antar inte är speciellt logiska. Snarare efterblivna. Men men.
Åh, gud, jag avskyr dem så fruktansvärt mycket. Men, något annat, det har varit så mycket annat nu. En massa namn, happenings, filmer, låtar och blabla, som jag inte haft en aning om vilka eller vad det är. Jag känner mig så fruktansvärt ointelligent och retarded som inte kopplar roliga skämt längre på tv, eller namn som karln nämner. Jag sitter bara där och stirrar och har inte en aning om vad som menas.
Förr förstod jag ju allt. Förr hängde jag ju alltid med i alla konversationer och visste vad allt var. Men nu får man sitta och skämmas istället och ibland låtsas förstå bara för att slippa skammen över att vara efterbliven. Vad har hänt? Blev alla hjärnceller avdomnade under förlossningen och anfallet, och nu sakta dör en efter en? Tänk om? De sa inget om några skador, men i och för sig så letade de ju bara efter allvarliga fel.
Jag vill plugga. Jag vill så hemskt gärna börja plugga igen, känna mig smart och lära mig nya saker. Och den här gången ta tillvara på allt, och allt. Jag vill så hemskt gärna ha tid till att springa, men jag hinner ju aldrig eller så är jag ensam med Plipp och då går det ju inte heller. Hade det inte krånglat med dagis och hade inte karln haft rep på kvällstid, så... Jag hade kunnat vara smal och smart igen.
Haha, Plipp får sluta ta lunchnaps, så att jag inte kan sitta i tystnad och till slut deppa ihop. Och så får jag köpa ett löpband till vardagsrummet, och sätta oss på biblioteket några timmar om dagen. Fast då måste jag ju bara hålla koll på honom, hmm... Men alla dessa ord, massor av ord som bara kommer tillbaka så fort man bara öppnat dörren på glänt. Eller fått en "het" redhead slängd i ansiktet. Jag ska nog färga håret svart, eller... jag rakar nog bara av skiten.
Haha! Vilket långt klagoinlägg! Men det får fungera för den här gången, jag orkar inte bry mig. Nu lär Plipp vakna snart, och jag tror vi ger oss ut och leker en stund. Om nu inte alla besserwissermammor har ockuperat varenda förbenad sittplats.
Åh, gud, jag avskyr dem så fruktansvärt mycket. Men, något annat, det har varit så mycket annat nu. En massa namn, happenings, filmer, låtar och blabla, som jag inte haft en aning om vilka eller vad det är. Jag känner mig så fruktansvärt ointelligent och retarded som inte kopplar roliga skämt längre på tv, eller namn som karln nämner. Jag sitter bara där och stirrar och har inte en aning om vad som menas.
Förr förstod jag ju allt. Förr hängde jag ju alltid med i alla konversationer och visste vad allt var. Men nu får man sitta och skämmas istället och ibland låtsas förstå bara för att slippa skammen över att vara efterbliven. Vad har hänt? Blev alla hjärnceller avdomnade under förlossningen och anfallet, och nu sakta dör en efter en? Tänk om? De sa inget om några skador, men i och för sig så letade de ju bara efter allvarliga fel.
Jag vill plugga. Jag vill så hemskt gärna börja plugga igen, känna mig smart och lära mig nya saker. Och den här gången ta tillvara på allt, och allt. Jag vill så hemskt gärna ha tid till att springa, men jag hinner ju aldrig eller så är jag ensam med Plipp och då går det ju inte heller. Hade det inte krånglat med dagis och hade inte karln haft rep på kvällstid, så... Jag hade kunnat vara smal och smart igen.
Haha, Plipp får sluta ta lunchnaps, så att jag inte kan sitta i tystnad och till slut deppa ihop. Och så får jag köpa ett löpband till vardagsrummet, och sätta oss på biblioteket några timmar om dagen. Fast då måste jag ju bara hålla koll på honom, hmm... Men alla dessa ord, massor av ord som bara kommer tillbaka så fort man bara öppnat dörren på glänt. Eller fått en "het" redhead slängd i ansiktet. Jag ska nog färga håret svart, eller... jag rakar nog bara av skiten.
Haha! Vilket långt klagoinlägg! Men det får fungera för den här gången, jag orkar inte bry mig. Nu lär Plipp vakna snart, och jag tror vi ger oss ut och leker en stund. Om nu inte alla besserwissermammor har ockuperat varenda förbenad sittplats.
Kommentarer
Trackback
