Cocytos

Okejdå. En liten promenad och tupplur senare, så var alla i topp sen igen. Jag tog till och med upp gitarren igen, haha. Jag kämpar just nu för fulla muggar med:

Bara för att den är så äckligt fin.
Och semestergrejen löste sig ju afterall, det känns bättre och bättre. Kommer bli så ruskigt nice. Solstränder och drängiga hålor, haha. Och apelsinen kommer ju försvinna, och SJ är smällar man får ta. Sådärja, positivt tänkande, åhåhå. Nu är jag sådär mysig och nöjd igen, och morgonens hysteri är helt som bortblåst. Bara hämta lite kaffe och fundilera vad vi ska ha för middag. Liksom, vem blir inte söndercharmad när karln leker Mr Romance och pratar om solstränder där vi ska ha med oss vin och mat och bara må bra? Åhåhåhåhå....

Mycket, mycket, mycket värdelös dag. Jag har en apelsin i örat, blev sur på gitarren, har för mycket krampliknande känsla i handen för att kunna virka, fantasin är död så kan inte rita, SJ är totalt efterblivna, nojar upp mig inför klippandet så freezer varje gång jag ens tänker på det, barn som röjer runt i garderoben och totalt struntar i att jag säger till honom, iq-befriade barn i lekparken, iq-befriade människor överallt, reseproblem samt hysteriska katter. Just SJ avskyr jag så fruktansvärt mycket för tillfället. Just nu vill jag bara lägga mig ned och gråta och förbanna allt och alla, ta ett varmt bad med en kopp indiete och landa i koma till någon bra musik. Men får man det?

Nä. Jag tror jag gör en fruktsallad till mig och Plipp istället. Så kanske han går med på att sitta och rita en stund. Eller kanske somnar. Då lägger jag mig nog på balkongen med min kopp te. Och blocket, man vet ju aldrig när fantasin vaknar till liv igen.

Jag försöker verkligen få in i huvudet att jag kan låta karln skämma bort mig. Men om vi går på stan tillsammans och han håller i kortet så känner jag mig som en bortskämd snorunge som vill peka och ha och bara vill go nuts och börja dra i allt jag hittar, samtidigt som jag känner mig tveksam och tänker allt i mat. "Aaah, den tröjan var fin. Men shit, det är ju ett gäng mjölk, kattsand, kanske köttfärs och kanske kanske en påse chips", eller "Åh, satan vilket snyggt halsband, jag dööör. Meen... 149 kronor kan vi ju ha till något annat. Jag har ju halsband. Inte lika fina, kanske lite lossnad färg överallt, men wtf. Dessutom kanske Plippis eller karln behöver något för någon hundring, och då kan vi ta de där sista 49 kronorna och köpa något snask tillsammans. Eller ligger det någon bortglömd räkning någonstans?" Sen får jag ångest över det hela om jag köper något, och ångest över att alla "mina" pengar är slut.  And so on and on and on... Ibland kan jag sitta och bara drömma mig bort och fantisera om alla fantastiska och snygga saker jag vill ha, och shit hur snyggt skulle inte mitt hår vara i den hårklämman? Eller hur snyggt (och skönt) skulle det inte vara med det där diademet? Men som sagt slås det ganska snabbt bort av tankarna att de andra behöver något annat bättre. Jag kan gott fisa runt i mina gamla gravidshorts och bleka hud, jag överlever ju ändå och har ett gott liv även utan den där klämman. Det finns ju trots allt tofsar... Så har jag ju tänkt ett tag nu, och det är så ruskigt svårt att ställa om.

Sen kommer karln och säger att nu får jag säga till om jag behöver något, att det går bra nu. Vilket as, beslutsångest ju. Egentligen jättesöt och rar, haha. Jag vill ju liksom inte trampa på tår heller och bli girig, uff. Jag lyckades komma över tröskeln med några tår, och kom hem med detta:



Äntligen någorlunda kvalitétshårspray! Oh my, jag kommer inte lukta gas nu liksom :O Tofsarna använder vi iofs båda två, och solglasögonen köpte han själv. Men de fick vara med på bilden ändå eftersom jag troligen kommer norpa åt mig dem så fort han glömmer dem hemma, haha. Men jag ska nog klippa till håret lite ikväll och försöka få bort Hatter-looken, och sen färga allt på nytt. Kanske raka benen, och försöka få på mig en kjol imorgon, och försöka komma in i shopmode där ångest- och betänksamhetskänslorna inte existerar. (Long time no see.) Meeeen... vad fasiken behöver jag då?

Helt galet ju att hålen blir så perfekt runda och ser så "fina" ut. Jag vill liksom bara kasta ned en kamera eller något och titta hur det ser ut i botten, är alldeles skräckfascinerad och blir nyfiken :O

Det började med att jag hittade länken: http://video.se.msn.com/watch/video/hal-slukade-hus-i-guatemala/ahk3ic84 och blev alldeles förundrad och var tvungen att läsa på om fenomenet som rätt och slätt kallas sinkhole. De under vatten är ju fantastiskt vackra! Bilden kommer från denna länken http://cheeju.wordpress.com/2007/09/19/worlds-7-amazing-holes/ där det även står om andra fascinerande sinkholes.

Visst är de? Samma sak där, man vill bara dyka ned och titta liksom. Länken http://www.dn.se/nyheter/varlden/tre-borta-i-gigantiskt-hal-1.451921 , detta är alltså andra gången det händer i den stackars staden, får en också bli sådär smygskräckfascinerad. Alla 2012-fans lär ju bli överlyckliga (eller... ja...) och ta detta som bevis på att the end is neah. Men förstå vad stort, det är ju galet. Nu känner jag att jag börjar bli för djup och för överengagerad, så dags att bänka sig framför UFC och pollypåsen igen.