Bitterhet
Vad kul att jag valde ett dagis som bara ligger 15 minuter bort, inklusive en kort bussresa. Vad kul att det tar över en halvtimma inklusive bussresan, med min klumpfot. Vad kul att försöka ta sig fram när det är halt också. Superkul att gå på snöiga vägar som är alldeles buckliga. Ännu roligare att snorungarna inte fick det minsta skäll.
Skitkul att gå över vägarna som Quasimodo, under den gröna gubbens stressande tickande. Skitkul att varenda inavlad idiot inte verkar ha sett någon med värk förut, och måste stirra ögonen ur sig när man tar sig fram.
Just det, barnförbjudet inlägg. För jag är så fruktansvärt sur att det är vansinnigt. Alla horbarn som leker med hissar borde straffas med något lämpligt. Sure, jag skulle ha tittat var jag gick, men hur fan skulle jag veta att imbeciller hade roat sig med att utmana ödet för nästa tant? JUST, tänk om det varit en tant eller om jag haft kass benstomme eller något sånt shit. Hela jävla lårbenet hade ju rykt.
Och den efterblivna vårdguiden har ju inte öppet, eftersom alla antagligen är så pass efterblivna att de inte vet vad de ska göra när de är magsjuka, eftersom vinterkräksjukan går, och måste ringa in och prata av sig. STANNA HEMMA, KRÄK UR DIG, DRICK TESKEDSVIS, VAR HEMMA TVÅ DAGAR. Så jävla sinnessjukt svårt är det inte, förbannade idioter. Så hela jävla sjukvården kan dra åt helvete.
Och benet som jag huvudsakligen använder för att ta mig fram, värker ju självklart nu också. Och självklart kan ju inte Plipp vara hemma med mig bara för att jag har ont liksom, det vore ju synd om honom. Så självklart måste jag halta den förbannade vägen varenda jävla dag nu.
I eftermiddag ska jag knacka på hos ynglingarna. Något i stil med sockersöta råddjursögon och "tänk på att gamla tanter kan trilla, försök tänka på att åka upp med hissen ordentligt *blinkblink*". Hade jag varit en otrevlig människa hade jag smällt igen dörren i ansiktet på dem och skrikit åt dem att den smärtan är ingenting mot det utdragna helvete jag har framför mig.
Men som sagt, jag är ju trevlig.
Den utlovade bilden! Skitsvårt att ta kort på fanskapet också, men från sidan ser det ut som att benet bara har vikt sig och är en "fot". Observera att märket efter strumpan sitter kvar typ forever. Och att mitt annars lösa fotband sitter löst, sen ser man också märke efter längre ned. Usch, vad många förbannelser som yrar i huvudet nu. Fyfan, rent ut sagt, för dagens ungdomar. Usch.
Skitkul att gå över vägarna som Quasimodo, under den gröna gubbens stressande tickande. Skitkul att varenda inavlad idiot inte verkar ha sett någon med värk förut, och måste stirra ögonen ur sig när man tar sig fram.
Just det, barnförbjudet inlägg. För jag är så fruktansvärt sur att det är vansinnigt. Alla horbarn som leker med hissar borde straffas med något lämpligt. Sure, jag skulle ha tittat var jag gick, men hur fan skulle jag veta att imbeciller hade roat sig med att utmana ödet för nästa tant? JUST, tänk om det varit en tant eller om jag haft kass benstomme eller något sånt shit. Hela jävla lårbenet hade ju rykt.
Och den efterblivna vårdguiden har ju inte öppet, eftersom alla antagligen är så pass efterblivna att de inte vet vad de ska göra när de är magsjuka, eftersom vinterkräksjukan går, och måste ringa in och prata av sig. STANNA HEMMA, KRÄK UR DIG, DRICK TESKEDSVIS, VAR HEMMA TVÅ DAGAR. Så jävla sinnessjukt svårt är det inte, förbannade idioter. Så hela jävla sjukvården kan dra åt helvete.
Och benet som jag huvudsakligen använder för att ta mig fram, värker ju självklart nu också. Och självklart kan ju inte Plipp vara hemma med mig bara för att jag har ont liksom, det vore ju synd om honom. Så självklart måste jag halta den förbannade vägen varenda jävla dag nu.
I eftermiddag ska jag knacka på hos ynglingarna. Något i stil med sockersöta råddjursögon och "tänk på att gamla tanter kan trilla, försök tänka på att åka upp med hissen ordentligt *blinkblink*". Hade jag varit en otrevlig människa hade jag smällt igen dörren i ansiktet på dem och skrikit åt dem att den smärtan är ingenting mot det utdragna helvete jag har framför mig.
Men som sagt, jag är ju trevlig.
Den utlovade bilden! Skitsvårt att ta kort på fanskapet också, men från sidan ser det ut som att benet bara har vikt sig och är en "fot". Observera att märket efter strumpan sitter kvar typ forever. Och att mitt annars lösa fotband sitter löst, sen ser man också märke efter längre ned. Usch, vad många förbannelser som yrar i huvudet nu. Fyfan, rent ut sagt, för dagens ungdomar. Usch.
Oh, the pain
Som sagt så är jag nog den mest tursamma personen i världen. Idag hade jag tvättstuga, och munter som en fisk så gick jag ut i trapphuset och mot hissen ned. Två ynglingar kommer ut ur hissen precis när jag ska in, och jag tittar ju självklart efter ögonkontakt så att man kan säga "hej", eftersom de tydligen bor mittemot oss, och vem vill inte vara trevlig liksom? Jag tar emot hissdörren, och går in och...
Smack in med huvudet i hissväggen, och foten viker sig under mig och jag liksom lås fast i den trånga hissen med ansiktet mot väggen samtidigt som jag skriker ett fult ord. Ynglingarna verkar stå kvar utanför, och när smärtan greppar mig så börjar jag resa mig från min konstiga ställning, mot bottenvåningen-knappen, och lägger märke till att den förbannade hissen har stannat över en decimeter innan den egentligen ska, så jag liksom föll ned i hissen.
Piiiiinsamt med svordomar och att jag halvlåg och ålade mig mot hissväggen, så snabbt som tusan trycker jag på knappen för att åka ned. Och de våningarna ned är nog de mest smärtfulla ever. När jag kom längst ned så stod jag bara kvar i hissen och tjurade, och funderade på att ringa karl så att han skulle komma och bära upp mig igen.
Foten var helt körd, och det var helt sjukt smärta. Fantastiskt! Något jag aldrig upplevt förut. Sure, föda barn var ju som om satan själv försökte klösa sig ut ur mitt kön och anus samtidigt, men där lyckades man ändå behålla någon form av kontroll. Samma med blindtarmen, då var det också som om satan själv försökte bränna sig ut genom magen så att man inte kunde gå upprätt och var allmänt dimmig.
Men det här. Det strålade i hela foten, och shit vad jag grät. Och jag brukar inte gråta när jag gör illa mig, och jag har ju vrickat foten förr, men nu var det helt kört. Jag tryckte upp till vår våning igen, och haltade in till köket och ropade ynkligt på karln som kom joggandes.
Foten ändrade färg ett tag, och ena sidan är dubbelt så stor som den andra fotens sida, och ibland svullnar hela foten upp. Inte sådär trevligt svullen som man blev när man var gravid, neeeej, utan fruktansvärda smärtor som tvingar ut små gnyn från en. Och det var vid 3 idag, och en del av mig dör fortfarande en smula när foten känner för att trilskas.
Men men, den går att stödja på, så inte bruten. Antagligen världens mest brutala stukning. Men det strålar fortfarande i den då och då, och det går inte att gå ordentligt eller sitta bekvämt utan att den pulserar på ett hemskt helvetiskt sätt. Sen att det ser ut som att jag har en apelsin under huden gör ju inte saken bättre. Det går att röra alla tår, men de är sjuuuukt efter och slöa, riktigt skum känsla.
Och under dagen har flera barn råkat sparka mig på benet (ja, vaden är också helt sjuk, smärtan går liksom ända upp), eller trampat mig på fötterna, eller så har jag bara jagat efter olika barn och råkat gå miiiinsta snett, och the paaaain kommer igen och får mig nästan att börja gråta igen.
Det är faktiskt ganska spännande upplevelse att vara med om en så pass ny smärtgrej, men jag hade likväl kunnat vara utan. Under mina 22 år så är detta det värsta ever förutom kläckningen och blindtarmen. Just den strålande och ständiga smärtan har jag nog aldrig känt förut, spännande.
Den har någorlunda normal färg igen, men om den byter igen eller inte blir bättre, så... yeeey.
Och usch, vad jag hade lust att knacka på hos ynglingarna och lära dem veta hut.
Så jävla spännande är det inte att lämna hissen en bit ned, för sjutton gubbar, är det ingen som tänker på att gamlingar som inte tittar var de går kanske behöver hissen?
Jag kan inte heller låta bli att tänka på Hellraiser, och Pinhead när han säger "What you think of as pain is a shadow", och jag har baske mig för mig att han säger något i stuk med "Pain? You know nothing about pain!"
Men men, imorgon kanske jag bjuder på en bild på styggelsen till fot jag bär på. Ska bli spännande att hoppa upp till loftsängen bara... Haha! Ett helt inlägg av fascinerad self-pity, go me!
BAM!
Smack in med huvudet i hissväggen, och foten viker sig under mig och jag liksom lås fast i den trånga hissen med ansiktet mot väggen samtidigt som jag skriker ett fult ord. Ynglingarna verkar stå kvar utanför, och när smärtan greppar mig så börjar jag resa mig från min konstiga ställning, mot bottenvåningen-knappen, och lägger märke till att den förbannade hissen har stannat över en decimeter innan den egentligen ska, så jag liksom föll ned i hissen.
Piiiiinsamt med svordomar och att jag halvlåg och ålade mig mot hissväggen, så snabbt som tusan trycker jag på knappen för att åka ned. Och de våningarna ned är nog de mest smärtfulla ever. När jag kom längst ned så stod jag bara kvar i hissen och tjurade, och funderade på att ringa karl så att han skulle komma och bära upp mig igen.
Foten var helt körd, och det var helt sjukt smärta. Fantastiskt! Något jag aldrig upplevt förut. Sure, föda barn var ju som om satan själv försökte klösa sig ut ur mitt kön och anus samtidigt, men där lyckades man ändå behålla någon form av kontroll. Samma med blindtarmen, då var det också som om satan själv försökte bränna sig ut genom magen så att man inte kunde gå upprätt och var allmänt dimmig.
Men det här. Det strålade i hela foten, och shit vad jag grät. Och jag brukar inte gråta när jag gör illa mig, och jag har ju vrickat foten förr, men nu var det helt kört. Jag tryckte upp till vår våning igen, och haltade in till köket och ropade ynkligt på karln som kom joggandes.
Foten ändrade färg ett tag, och ena sidan är dubbelt så stor som den andra fotens sida, och ibland svullnar hela foten upp. Inte sådär trevligt svullen som man blev när man var gravid, neeeej, utan fruktansvärda smärtor som tvingar ut små gnyn från en. Och det var vid 3 idag, och en del av mig dör fortfarande en smula när foten känner för att trilskas.
Men men, den går att stödja på, så inte bruten. Antagligen världens mest brutala stukning. Men det strålar fortfarande i den då och då, och det går inte att gå ordentligt eller sitta bekvämt utan att den pulserar på ett hemskt helvetiskt sätt. Sen att det ser ut som att jag har en apelsin under huden gör ju inte saken bättre. Det går att röra alla tår, men de är sjuuuukt efter och slöa, riktigt skum känsla.
Och under dagen har flera barn råkat sparka mig på benet (ja, vaden är också helt sjuk, smärtan går liksom ända upp), eller trampat mig på fötterna, eller så har jag bara jagat efter olika barn och råkat gå miiiinsta snett, och the paaaain kommer igen och får mig nästan att börja gråta igen.
Det är faktiskt ganska spännande upplevelse att vara med om en så pass ny smärtgrej, men jag hade likväl kunnat vara utan. Under mina 22 år så är detta det värsta ever förutom kläckningen och blindtarmen. Just den strålande och ständiga smärtan har jag nog aldrig känt förut, spännande.
Den har någorlunda normal färg igen, men om den byter igen eller inte blir bättre, så... yeeey.
Och usch, vad jag hade lust att knacka på hos ynglingarna och lära dem veta hut.
Så jävla spännande är det inte att lämna hissen en bit ned, för sjutton gubbar, är det ingen som tänker på att gamlingar som inte tittar var de går kanske behöver hissen?
Jag kan inte heller låta bli att tänka på Hellraiser, och Pinhead när han säger "What you think of as pain is a shadow", och jag har baske mig för mig att han säger något i stuk med "Pain? You know nothing about pain!"
Men men, imorgon kanske jag bjuder på en bild på styggelsen till fot jag bär på. Ska bli spännande att hoppa upp till loftsängen bara... Haha! Ett helt inlägg av fascinerad self-pity, go me!
Oh my
Hahaha, jag hittade något att spendera pengar på. Istället för tre miljoner billiga prylar från ebay, så blev det en resa istället ;)
Och eftersom jag ändå känner att det är ett tag kvar, så passade jag på att boka ett lyxrum med egen bubbelpool. Åhåhå, vad jag ska tvinga karlakarln att ligga där och skrynkla hela helgen med mig, mumsmums.
HAHA, nu är jag glad igen. Mumsmumsmums.
Och eftersom jag ändå känner att det är ett tag kvar, så passade jag på att boka ett lyxrum med egen bubbelpool. Åhåhå, vad jag ska tvinga karlakarln att ligga där och skrynkla hela helgen med mig, mumsmums.
HAHA, nu är jag glad igen. Mumsmumsmums.
...
Eftersom jag blev upprörd, så lyckades jag äcklas nästintill till döds, så nu ska jag skrubba väggar, tak och ytor som går att skrubba. Dammsuga får jag göra imorgon, eftersom Ploppsstackarn redan har somnat.
Sen ska jag bada, nynna för mig själv, och försöka tränga bort alla vidriga hjärnspöken. För shit pomfritt vad min hjärna är full av dem nu. Cherry bomb eller något. Jag är ju trots allt världens bästa på att radera saker från huvudet, så stormen går nog över strax.
Min lilla happybubbla sprack till slut, jag tror jag blåste upp den för stort.
Men, som sagt. Ett värmande bad, men först leta efter saker att spendera pengar på på ebay. Och lyssna på låtar som förbaskade O har fått mig att fastna på.
Sen ska jag bada, nynna för mig själv, och försöka tränga bort alla vidriga hjärnspöken. För shit pomfritt vad min hjärna är full av dem nu. Cherry bomb eller något. Jag är ju trots allt världens bästa på att radera saker från huvudet, så stormen går nog över strax.
Min lilla happybubbla sprack till slut, jag tror jag blåste upp den för stort.
Men, som sagt. Ett värmande bad, men först leta efter saker att spendera pengar på på ebay. Och lyssna på låtar som förbaskade O har fått mig att fastna på.
Sjukistops
Stackars Plopps fick feber och grejer igår, och stackarn bäddade ned sig själv i sin säng och låg där och bara pustade och frustade. Efter lite alvedon så klarade han dock av att komma och äta middag, men sen blev han lika slut igen. Så han fick vara hemma från dagis idag, och eftersom han fortfarande är lite varm och har hängiga stunder, så blir han nog hemma imorgon också.
Himlans tur att jag fyndade en uppiggande present till honom igår då ;) Jag hade ingenting att göra, och smög in på second hand-butiken som var det enda som hade öppet så tidigt, och hittade ett helt garage för bara 40 kronor :O Det är någon liten grej som saknas, men hiss och allt fungerar och Plipp stormälskade! När han fick syn på den imorse (igen, han fick den igåreftermiddag) så kom ett långt "ooooj" och han leker fortfarande med den.
Huuuur nöjd som helst när karln hjälpte honom att sätta ihop den. Och titta vad läskig karlns monsterhand ser ut med frankenstein-ärret ;O
Himlans tur att jag fyndade en uppiggande present till honom igår då ;) Jag hade ingenting att göra, och smög in på second hand-butiken som var det enda som hade öppet så tidigt, och hittade ett helt garage för bara 40 kronor :O Det är någon liten grej som saknas, men hiss och allt fungerar och Plipp stormälskade! När han fick syn på den imorse (igen, han fick den igåreftermiddag) så kom ett långt "ooooj" och han leker fortfarande med den.
Huuuur nöjd som helst när karln hjälpte honom att sätta ihop den. Och titta vad läskig karlns monsterhand ser ut med frankenstein-ärret ;O
:O
22 alltså... Jaja, grattis till mig själv! Haha. Men det är förvånansvärt mycket människor som har grattat mig, känns alldeles... hmm... annorlunda. Förra året tror jag det var ett fåtal bara, och nu BAM.
Hmpf, gammeltacka. Jag känner mig inte som 22. Kroppen känns som 50 efter allt tränande, och huvudet känns som 18. Haha.
Efter att jag är klar med en skolgrej, så tänker jag knata iväg till köpcentrumet, och peta på datorer och shit. Byta lampor och härja, och se om jag klarar av att bära hem alla vikter eller om det får vänta till någon annan gång.
Ah, en konstig grej också. Eller, konstig och konstig, prima kanske det heter? Mitt hår älskar ju som sagt hallonvinägern, och himlans vad det växer! Haha! Det känns alldeles knepigt, jag vill klippa av det, men samtidigt vill jag spara ut mitt självlockiga kalufs. Hm hm. Sen, efter den där förbaskade hudkrämen med anti-fatigue, jag smörjer ju in hela ansiktet om kvällarna, och antingen så har mina läppar sugit åt sig av det, eller så märker jag dem bara mer nu, men shit vad puffiga de är! Hahaha, tittar man sig i spegeln ibland så ser man bara ett par enorma läppar. Jag kan ju måla dem med läppstift någon gång, så får ni se skillnaden ännu mer brutalt.
Sen mår vissa delar av kroppen myyyyyycket bra av peelingkrämerna. Oj oj oj, mmm.... Hahahaha.
Kanske är det kombinerat med den påbörjade träningen och kroppen vet var den ska lägga arbete liksom. Eller så är det bara det och alla krämer ger bara en placeboeffekt, haha. Jaja, jag är nöjd whatsoever.
Målet for now är ju att vara så tjusig som möjligt på karlns kommande spelning. Ahmahgad, jag ska kicka alla stalkers ass genom att bara vistas i rummet, moahaha.
(Bara det faktum att sedan dagis började, så har vågen mer och mer lutat mot stadiga 68,5 kg istället för 73, smörjer ju egot ganska fint när det är så kort tid. All vätska har väl sugits ut eftersom jag svettas som en karl bara av att ställa mig upp typ.)
Så, lyckas primaprima i skolan, världens bästa barn, världens bästa karl som kom med mycket uppskattat kaffe i sängen imorse, finnarna börjar ge sig, fastare sladderpartier, kanske finns en del vänner ändå, och vikten börjar knata i rätt riktning... HAHA, jag är så glad! Ett helt inlägg av bara egoistiskt gagg, men ändå, hahaha!
Hmpf, gammeltacka. Jag känner mig inte som 22. Kroppen känns som 50 efter allt tränande, och huvudet känns som 18. Haha.
Efter att jag är klar med en skolgrej, så tänker jag knata iväg till köpcentrumet, och peta på datorer och shit. Byta lampor och härja, och se om jag klarar av att bära hem alla vikter eller om det får vänta till någon annan gång.
Ah, en konstig grej också. Eller, konstig och konstig, prima kanske det heter? Mitt hår älskar ju som sagt hallonvinägern, och himlans vad det växer! Haha! Det känns alldeles knepigt, jag vill klippa av det, men samtidigt vill jag spara ut mitt självlockiga kalufs. Hm hm. Sen, efter den där förbaskade hudkrämen med anti-fatigue, jag smörjer ju in hela ansiktet om kvällarna, och antingen så har mina läppar sugit åt sig av det, eller så märker jag dem bara mer nu, men shit vad puffiga de är! Hahaha, tittar man sig i spegeln ibland så ser man bara ett par enorma läppar. Jag kan ju måla dem med läppstift någon gång, så får ni se skillnaden ännu mer brutalt.
Sen mår vissa delar av kroppen myyyyyycket bra av peelingkrämerna. Oj oj oj, mmm.... Hahahaha.
Kanske är det kombinerat med den påbörjade träningen och kroppen vet var den ska lägga arbete liksom. Eller så är det bara det och alla krämer ger bara en placeboeffekt, haha. Jaja, jag är nöjd whatsoever.
Målet for now är ju att vara så tjusig som möjligt på karlns kommande spelning. Ahmahgad, jag ska kicka alla stalkers ass genom att bara vistas i rummet, moahaha.
(Bara det faktum att sedan dagis började, så har vågen mer och mer lutat mot stadiga 68,5 kg istället för 73, smörjer ju egot ganska fint när det är så kort tid. All vätska har väl sugits ut eftersom jag svettas som en karl bara av att ställa mig upp typ.)
Så, lyckas primaprima i skolan, världens bästa barn, världens bästa karl som kom med mycket uppskattat kaffe i sängen imorse, finnarna börjar ge sig, fastare sladderpartier, kanske finns en del vänner ändå, och vikten börjar knata i rätt riktning... HAHA, jag är så glad! Ett helt inlägg av bara egoistiskt gagg, men ändå, hahaha!
Plugghäst on the run!
Haha! Stormförtjust över att det äntligen är den 25e, så virrade jag runt på stan efter att ha lämnat Plopps på dagis. Jag har ju ändå en stund att fördriva liksom, innan jag begav mig hem och begravde mig själv i skolarbete. (Och det trillar in "rättningar" hela tiden, och det är bara maaaassor av tjusiga höga betyg och mysigheter, så, GOTCHA! Ni vet vilka ni är -_- Haha)
Och jag gjorde av med lite mer än 600, och... Hahahahaha, jag är så sjukt stolt över mig själv. Jag är sjukt bäst på att rota fram rabatterade varor, så jag frossade i ett par nya löparskor till mig själv, hopprep, två tröjor och ett par byxor till plopps, en mössa till plopps, vårjacka till mig, tamponger, bomullsrondeller och våtservetter, och sen massa mumsmumsig köttfärs, avocado och ost!
Hahaha, det ni! Det går att shoppa sönder axlarna utan att plånboken behöver hänga sig ;) Och nej, det är inte så att jag har något val egentligen, men kommer man undan billigt + blir nöjd, det är så sjukt tillfredsställande, haha. Så sjukt nöjd att det är vansinnigt. Och eftersom jag släpade hem tre paket blöjor, en ryggsäck och en påse från willys, så finns ju barntillbehör tills Plopps fyller 3. (Vi hade ju tydligen redan två fulla blöjpaket hemma -.-)
Och all magisk energi! Imorse satt jag och Plopps och ritade innan dagis. På morgonkvisten, haha, jag som brukar vara stendöd. Och när han fick ett raseriutbrott igår så kände jag aldrig för att bara ge upp, utan det gick liksom att hantera. Vad fantastiskt!
Ja, och sen är hans dagis nog mysigast ever. De firade honom när han fyllde år med glass och paket och grejer! Han hade blivit helt stormförtjust när han fick paketet, och när han såg gosedjuret (på bilden i vagnen) så hade han gett ifrån sig ett långt och nöjt "Oooooooj" och skrattat till.
Målarboken var en present som man fick om man är med i BR-cluben. Händigt och prima att bara kladda i ;)
Och jag gjorde av med lite mer än 600, och... Hahahahaha, jag är så sjukt stolt över mig själv. Jag är sjukt bäst på att rota fram rabatterade varor, så jag frossade i ett par nya löparskor till mig själv, hopprep, två tröjor och ett par byxor till plopps, en mössa till plopps, vårjacka till mig, tamponger, bomullsrondeller och våtservetter, och sen massa mumsmumsig köttfärs, avocado och ost!
Hahaha, det ni! Det går att shoppa sönder axlarna utan att plånboken behöver hänga sig ;) Och nej, det är inte så att jag har något val egentligen, men kommer man undan billigt + blir nöjd, det är så sjukt tillfredsställande, haha. Så sjukt nöjd att det är vansinnigt. Och eftersom jag släpade hem tre paket blöjor, en ryggsäck och en påse från willys, så finns ju barntillbehör tills Plopps fyller 3. (Vi hade ju tydligen redan två fulla blöjpaket hemma -.-)
Och all magisk energi! Imorse satt jag och Plopps och ritade innan dagis. På morgonkvisten, haha, jag som brukar vara stendöd. Och när han fick ett raseriutbrott igår så kände jag aldrig för att bara ge upp, utan det gick liksom att hantera. Vad fantastiskt!
Ja, och sen är hans dagis nog mysigast ever. De firade honom när han fyllde år med glass och paket och grejer! Han hade blivit helt stormförtjust när han fick paketet, och när han såg gosedjuret (på bilden i vagnen) så hade han gett ifrån sig ett långt och nöjt "Oooooooj" och skrattat till.
Målarboken var en present som man fick om man är med i BR-cluben. Händigt och prima att bara kladda i ;)
WII, GE MIG WII!
NUUUU!
Nä, men allvarligt. Jag funderar på att smyga till affären, köpa en, och ställa upp och se om karln märker något.
Som en födelsedagspresent till mig själv liksom, haha.
Läskigt bara att gå genom skogen från affären med så dyra grejer :( Vi får se om jag vågar.
Nä, men allvarligt. Jag funderar på att smyga till affären, köpa en, och ställa upp och se om karln märker något.
Som en födelsedagspresent till mig själv liksom, haha.
Läskigt bara att gå genom skogen från affären med så dyra grejer :( Vi får se om jag vågar.
Hetsätning och bekymmersrynkor
Efter alla trappor, hektiska promenader och springandet till och från tvättstugan, kombinerat med intensivt pluggande för att få grepp om mitt studiebesök hos Pingstkyrkan, så slutade det i alla fall med att jag hittade en fjärdedels full cola-flaska...
Hmm... Plopps börjar bli stor och jag börjar hitta tillbaka igen. Liiite läskigt med all social träning jag har fått mot vad det var tidigare. Och vad folk har börjat prata med mig, massa mystiska människor som frågat efter vägen och liknande shit. Studiebesöket fick jag ju ordna helt själv, och sköta heeeelt själv. Egentligen ville jag gömma mig under soffan och ligga där och damma tills kursen är över, meeeen... Jag är ju trots allt ansvarsfull. Oh my.
...hetsåt resterande blockchokladen i ren fasa över vad det kommer bli av mig. Hahaha. Igen, tur att jag inte blir tjock. Jag insåg igår hur kort tid det är kvar till sommaren, sen är det ett helt förbaskat halvår kvar igen när jag ska komma underfund med vad jag ska göra.
Men jag tror jag har hittat rätt. Någorlunda i alla fall. Hemskt att det inte finns på distans bara, och krångligt om jag vill köra på alternativ två. Flytta och ha sig, det går ju inte med en hel familj. Men men. Jag har ju några månader på mig att klura ännu mer.
Och snart fyller jag år! OH MY, gammeltacka, javisst. Tur att jag fortfarande är lika rynkfri som en trettonåring. Lite jobbigt med bekymmersrynkorna mellan ögonbrynen, de kommer nog klättra fram snart. Eller, så klarar jag mig tills jag fyller 40, som mamma. Och hon är ju smal... hmm... Det kanske blir bra i slutändan ändå.
Köra på barndomsdrömmarna? Jag tror det, det vore ju ballast. Sen gillar jag det där med öppna möjligheter, hela världen är min!
Hmm... Plopps börjar bli stor och jag börjar hitta tillbaka igen. Liiite läskigt med all social träning jag har fått mot vad det var tidigare. Och vad folk har börjat prata med mig, massa mystiska människor som frågat efter vägen och liknande shit. Studiebesöket fick jag ju ordna helt själv, och sköta heeeelt själv. Egentligen ville jag gömma mig under soffan och ligga där och damma tills kursen är över, meeeen... Jag är ju trots allt ansvarsfull. Oh my.
...hetsåt resterande blockchokladen i ren fasa över vad det kommer bli av mig. Hahaha. Igen, tur att jag inte blir tjock. Jag insåg igår hur kort tid det är kvar till sommaren, sen är det ett helt förbaskat halvår kvar igen när jag ska komma underfund med vad jag ska göra.
Men jag tror jag har hittat rätt. Någorlunda i alla fall. Hemskt att det inte finns på distans bara, och krångligt om jag vill köra på alternativ två. Flytta och ha sig, det går ju inte med en hel familj. Men men. Jag har ju några månader på mig att klura ännu mer.
Och snart fyller jag år! OH MY, gammeltacka, javisst. Tur att jag fortfarande är lika rynkfri som en trettonåring. Lite jobbigt med bekymmersrynkorna mellan ögonbrynen, de kommer nog klättra fram snart. Eller, så klarar jag mig tills jag fyller 40, som mamma. Och hon är ju smal... hmm... Det kanske blir bra i slutändan ändå.
Köra på barndomsdrömmarna? Jag tror det, det vore ju ballast. Sen gillar jag det där med öppna möjligheter, hela världen är min!
Det där gick ju bra i alla fall. Så varför skulle inte allt annat också göra det?
(Hahaha, och förresten så var det där min lillasysters gamla rum.)
...
Förbaskade enkäter att ställa jobbiga frågor. Förbaskade frågor att väcka värdelösa minnen.
Nej, får bli ett bad och sjunga Cherry Bomb för mig själv, så blir jag nog glad igen.
Nej, får bli ett bad och sjunga Cherry Bomb för mig själv, så blir jag nog glad igen.
Uuuuhäääähh
Gud. Jag gick till affären, typ storhandlade och hade en stor ryggsäck för att kunna få med mig mer. (Tack, lovely bil för att du dör, jättesnällt när det är så fint väder.) Och som den hårding jag är, så stannade jag inte och vilade längs med vägen, eftersom det är bara tanter som pysslar med sånt. Okejdå, det hade bara dragit ut på tiden att stanna och vila, och jag är för hetsig för att orka göra det.
Så, nu är mina armar pasta. Sönderkokt pasta.
Försökte göra lite hemska rumpövningar också. Orkade typ, ett set, och sen skakade jag bara och var så andfådd att jag kände mig nära döden. Det plus att mina ben har tagit för mycket stryk av att ha fel sorts skor när jag promenerar, så fötterna känns ju som om döden själv försöker knipa till sig dem.
Gnällgnällgnäll.
Undrar om det blir någon skillnad? Jag orkar inte bli prettomänniskan som tackar nej till chips och liknande. Och muskler väger ju mer än fett. Hmm... Jag kanske redan är ett muskelknippe? ;) vi får väl se om ett gäng veckor. Karln blev ju förvånad när han insåg att mina gäddhäng faktiskt var vilande muskler på riktigt, hahaha.
Nu poppar jag Bloodhound Gang, och myspyser över att mitt hår bara superälskade den där hallonvinägern. Shit vad det fortfarande är fluffigt och förbaskat! :D Men helst av allt vill jag nog lägga mig i en låda som mannen på omslaget till Hefty Fine. Jag ska nog göra det ikväll när karln kommer hem från repet. Vem vet, han kanske gillar?
Så, nu är mina armar pasta. Sönderkokt pasta.
Försökte göra lite hemska rumpövningar också. Orkade typ, ett set, och sen skakade jag bara och var så andfådd att jag kände mig nära döden. Det plus att mina ben har tagit för mycket stryk av att ha fel sorts skor när jag promenerar, så fötterna känns ju som om döden själv försöker knipa till sig dem.
Gnällgnällgnäll.
Undrar om det blir någon skillnad? Jag orkar inte bli prettomänniskan som tackar nej till chips och liknande. Och muskler väger ju mer än fett. Hmm... Jag kanske redan är ett muskelknippe? ;) vi får väl se om ett gäng veckor. Karln blev ju förvånad när han insåg att mina gäddhäng faktiskt var vilande muskler på riktigt, hahaha.
Nu poppar jag Bloodhound Gang, och myspyser över att mitt hår bara superälskade den där hallonvinägern. Shit vad det fortfarande är fluffigt och förbaskat! :D Men helst av allt vill jag nog lägga mig i en låda som mannen på omslaget till Hefty Fine. Jag ska nog göra det ikväll när karln kommer hem från repet. Vem vet, han kanske gillar?
16 en gång till
Haha, ja, jag nämnde ju min lilla ålderskris. Så nu sitter jag och poppar och fnissar åt hur liten och oförståndig man var, bara 6 år sedan (herregud) liksom. Så när jag är i 30-snurrarna så kommer jag antagligen poppa igen och återigen fnissa. Okejdå, man kanske inte bara fnissar, kanske skakar på huvudet från gång till gång. Uff, vad retarded vi kunde vara. Gamla emoS och M ute i svängen, asballa som passade på att sitta utanför skolan när den stängt och smygröka. Haha, så sjukt underhållande att tänka på.
Och oh my, vad smal jag var! Förbaskade barn att förstöra figuren ;) Haha, fast det var det värt. Jag har inte reflekterat sådär jättemycket över det, men vid gudarna. Jag står på stadiga 73 kilon nu, går varken upp eller ned, och förr brukade jag väga runt 55. (Ooooch jag kanske ska lägga till att jag slutade växa på längden i sexan, och är fortfarande 162 stolta centimetrar.) Jag har liksom inte brytt mig. OCH jaaaa, jag vet, klart man får hull efter att ha varit gravid, men wtf, 2 år senare och fortfarande 20 kilos övervikt?
Men sen kom promenaderna till dagis. Oh holy poop, var tog konditionen vägen? Jag kunde ju ränna en mil i sträck förr, och nu dör jag av en uppförsbacke.
Så, jag har blivit gammal, och jag har blivit tjock. Eller, jag brukar inte tycka att jag är tjock. Sen kom bilden i tidningen... Och jag ställde mig framför spegeln igen, och tittade på mig själv bakifrån. Helt klart ett område som kan förbättras.
Mjeees... Så, jag bygger upp mig med de förbaskade promenaderna, hemska övningarna, och förskräckliga trapporna när jag kan. Sen, när isen är borta så...
Och oh my, vad smal jag var! Förbaskade barn att förstöra figuren ;) Haha, fast det var det värt. Jag har inte reflekterat sådär jättemycket över det, men vid gudarna. Jag står på stadiga 73 kilon nu, går varken upp eller ned, och förr brukade jag väga runt 55. (Ooooch jag kanske ska lägga till att jag slutade växa på längden i sexan, och är fortfarande 162 stolta centimetrar.) Jag har liksom inte brytt mig. OCH jaaaa, jag vet, klart man får hull efter att ha varit gravid, men wtf, 2 år senare och fortfarande 20 kilos övervikt?
Men sen kom promenaderna till dagis. Oh holy poop, var tog konditionen vägen? Jag kunde ju ränna en mil i sträck förr, och nu dör jag av en uppförsbacke.
Så, jag har blivit gammal, och jag har blivit tjock. Eller, jag brukar inte tycka att jag är tjock. Sen kom bilden i tidningen... Och jag ställde mig framför spegeln igen, och tittade på mig själv bakifrån. Helt klart ett område som kan förbättras.
Mjeees... Så, jag bygger upp mig med de förbaskade promenaderna, hemska övningarna, och förskräckliga trapporna när jag kan. Sen, när isen är borta så...
Då ska jag klara av en mil utan stopp en gång till.
(Himlans vad mycket tid jag har för mig själv att bara sitta och gagga. Himlans mysigt. Så nu ska jag ned på golvet och rulla runt som en övergödd valross ett tag.)
<3
Jag promenerade extra igår och idag, jag gjorde en massa rumpa, lår och mage-övningar igår, och tagit trapporna istället för hissen när jag kunnat, så min kropp känns lika smidig som en sten. Min hårutväxt börjar komma fram sådär trevligt, och jag fick stressa ihop tre skoluppgifter igår på en kväll, men hann. ag dör efter en påse chips, och vill bara lägga mig i en balja med chips och bada. Och snart är det rejsa med tåg igen som gäller, och leva på 10 kronor tills iövermorgon. Jag blir skitsur på gitarren, jag får ingen ro med att sitta och bara spela, och jag har en hemsk storstädning som ligger och ropar på mig. Det är halt ute, så allt tar en halvtimma längre tid, och jag tror hela tiden att bussen ska köra ihjäl oss. Jag har ett par jeans kvar som jag kan ha, de andra är antingen alldeles för trasiga eller sitter som ett extra lager hud. Jag börjar gå mot en ålderskris, och det känns helt sjukt när jag tittar bakåt och ser var jag är. Ja, och så känner jag mig som en usel mamma som bara lämnar mitt barn på dagis.
Men ändå, vilka små problem!
Vilka små, små, små bajsproblem! Hahaha! Jag är glad ändå, av någon konstig anledning. Diktarbete i engelskan som är supermysigt, och jag bara myser. Igårkväll mös jag dock inte, då var jag helt stressad. Men karlakarln sket i att låta mig vara, och hjälpte mig, oh my. Och nu känns det bra. Allt känns bra.
En supermysig karlakarl med stora armar om nätterna, ett myspysbarn som är stora killen och beter sig perfekt vid dagis och som är världens gladaste kille när han kommer hem. Som man faktiskt verkligen orkar uppskatta, mamman i mig börjar bli mycket nöjd. Han gillar ju dagis liksom! Jag har en någorlunda kontrollerat ihopsatt ekonomi, och sysselsättning om dagarna.
Men ändå, vilka små problem!
Vilka små, små, små bajsproblem! Hahaha! Jag är glad ändå, av någon konstig anledning. Diktarbete i engelskan som är supermysigt, och jag bara myser. Igårkväll mös jag dock inte, då var jag helt stressad. Men karlakarln sket i att låta mig vara, och hjälpte mig, oh my. Och nu känns det bra. Allt känns bra.
En supermysig karlakarl med stora armar om nätterna, ett myspysbarn som är stora killen och beter sig perfekt vid dagis och som är världens gladaste kille när han kommer hem. Som man faktiskt verkligen orkar uppskatta, mamman i mig börjar bli mycket nöjd. Han gillar ju dagis liksom! Jag har en någorlunda kontrollerat ihopsatt ekonomi, och sysselsättning om dagarna.
Up on melancholy hill
There's a plastic tree
Are you here with me
Just looking out on the day
Of another dream
Well you can't get what you want
But you can get me
So let's head out to sea
'Cause you are my medicine
When you're close to me
When you're close to me
So call in the submarine
'round the world we'll go
Does anybody know
If we're looking out on the day
Of another dream
If you can't get what you want
Then come with me
Up on melancholy hill
Sits a manatee, love
Just looking out for the day
When you're close to me
When you're close to me
(Jag skickade för övrigt låten nedan till karln på youtube. Men än har han inte svarat på vad han tyckte om min kärleksförklaring ;) )
Skrytkråka
Hej S!
Samtliga delar i uppgiften är mycket väl genomförda. Ditt formella brev är korrekt uppställt och innehållet är formellt skrivet. Du är tydlig med ditt ärende och har med en förklarande text. Din ansökan är mycket välskriven, lätttillgänglig och lockande för en presumtiv arbetsgivare. Till sist så är ditt CV väl uppställt, överskådligt och innehållsrikt. En utmärkt genomförd uppgift!
Betyg på uppgiften blir MVG.
Hälsningar
Samtliga delar i uppgiften är mycket väl genomförda. Ditt formella brev är korrekt uppställt och innehållet är formellt skrivet. Du är tydlig med ditt ärende och har med en förklarande text. Din ansökan är mycket välskriven, lätttillgänglig och lockande för en presumtiv arbetsgivare. Till sist så är ditt CV väl uppställt, överskådligt och innehållsrikt. En utmärkt genomförd uppgift!
Betyg på uppgiften blir MVG.
Hälsningar
Man skulle skriva ett formellt brev, och personligt brev + ett cv. Jag är så stolt över mig själv att det är heeeelt galet. Jag måste skryta! AHMAHGAD, hahaha. Den första "riktiga" uppgiften (inte bara dessa förbaskade introduktionsbrev) där man kan få högre betyg, och jag nailade det på en gång! Bara sådär, gotcha liksom. Jag satt och hejade på mig själv när karln flinade och mumlade "dåååålig vinnareee..."
Okejdå, ja, jag är sjukt dålig vinnare. Och sjukt dålig förlorare, haha. Så, ännu gladare när jag verkligen nailed svenskans ass! Och det känns som att det var så länge sedan jag pluggpluggade, och nu på distans också, så nu får jag vara riiiiiiktigt dålig vinnare :D
Så alla vet, om någon behöver hjälp med att skriva sånt, jag är tillräckligt humble för att låna ut mina kunskaper ;)
Okejdå, ja, jag är sjukt dålig vinnare. Och sjukt dålig förlorare, haha. Så, ännu gladare när jag verkligen nailed svenskans ass! Och det känns som att det var så länge sedan jag pluggpluggade, och nu på distans också, så nu får jag vara riiiiiiktigt dålig vinnare :D
Så alla vet, om någon behöver hjälp med att skriva sånt, jag är tillräckligt humble för att låna ut mina kunskaper ;)
(Med hjälp av den nya fritösen så känner jag mig sådär lycklig nu ;))
Födelsedagskalas!
Idag hade vi födelsedagskalas för Plipploppstjärnan som fyller 2 år imorgon! Det blev ingen drömmarnas trädgård-tårta, eftersom den förbaskade karamellfärgen inte hann komma från england :( Men men, han kanske får den i namnsdagspresent eller något, haha. Tårtan vi gjorde blev i alla fall hembakade chokladkakbottnar, varvat med maräng, vanlig grädde, och bananer. Sen köpte vi såndär ball chokladgrädde (nödvändigt, jag vet) och hade utanpå, med massor av jordgubbar, kiwi, maränger, hyvlad choklad och lite snirklig dekoration med hjälp av chokladsås. Oh my, det blev ruskigt gott! Varken jag eller plopps orkade äta upp våra bitar, eftersom de var lite väl mäktiga, men alla andra verkade tycka om :) Nu bilder!
Looping Louie var mycket populärt :O Han är lite för lite för det, och jag köpte det nog mest till mig själv eftersom jag hade det som liten. Meeen... I äldre ålder så var det inte riktigt lika spännande som förr. Plopps älskade hur som!
Drömmarnas trädgård-bok :O
Stooooort misstag att sätta i batterier. Styggelsen åkte runt i små cirklar, och spelade så högt och hysteriskt som möjligt Crazy frog-låten om och om och om och om igen. Och igen... och igen... Och Plopps lärde sig hur man satte igång den efter att man stängt av den...
Ballaste Batman-tshirten ever!
Och en vov-vov-kompis ;)
Ball och smutsig kille vid middagen :O
Helt sjuuuuukt lovely, jag beställde lite från Yves Rocher, och både jag och karlakarln är helt galet imponerade. Ansiktscruben (som jag sen upptäckte var lite anti-aging också...) gör ansiktet helt underbart. Jag har aldrig varit med om så snabbt och sjukt bra resultat så snabbt! Och bodyscrubsen... oh my, det finns inte ord.
Efter att ha suttit med billiga tvålar och billigt schampoo och använt kroppslotion som ansiktskräm i några månader, så finns det inga ord för hur det känns efter en dusch nu. I badet, när man scrubbat av sig och fyllt upp badkaret med nytt, fräscht vatten och droppat i lite körsbärstvål och barnolja... Det finns inte ord, på riktigt. Jag satt idag och bara himlade med ögonen av avslappning (allt luktade gott, varmt vatten, och jag var nära på att somna), kände mig så sjukt fräsch och snygg att det var galet, och nynnade lite ballt för mig själv på en viss Runawayslåt...
Looping Louie var mycket populärt :O Han är lite för lite för det, och jag köpte det nog mest till mig själv eftersom jag hade det som liten. Meeen... I äldre ålder så var det inte riktigt lika spännande som förr. Plopps älskade hur som!
Drömmarnas trädgård-bok :O
Stooooort misstag att sätta i batterier. Styggelsen åkte runt i små cirklar, och spelade så högt och hysteriskt som möjligt Crazy frog-låten om och om och om och om igen. Och igen... och igen... Och Plopps lärde sig hur man satte igång den efter att man stängt av den...
Ballaste Batman-tshirten ever!
Och en vov-vov-kompis ;)
Ball och smutsig kille vid middagen :O
Helt sjuuuuukt lovely, jag beställde lite från Yves Rocher, och både jag och karlakarln är helt galet imponerade. Ansiktscruben (som jag sen upptäckte var lite anti-aging också...) gör ansiktet helt underbart. Jag har aldrig varit med om så snabbt och sjukt bra resultat så snabbt! Och bodyscrubsen... oh my, det finns inte ord.
Efter att ha suttit med billiga tvålar och billigt schampoo och använt kroppslotion som ansiktskräm i några månader, så finns det inga ord för hur det känns efter en dusch nu. I badet, när man scrubbat av sig och fyllt upp badkaret med nytt, fräscht vatten och droppat i lite körsbärstvål och barnolja... Det finns inte ord, på riktigt. Jag satt idag och bara himlade med ögonen av avslappning (allt luktade gott, varmt vatten, och jag var nära på att somna), kände mig så sjukt fräsch och snygg att det var galet, och nynnade lite ballt för mig själv på en viss Runawayslåt...
Världens bästa mysbarn!
Oh my, jag känner mig stolt som en... påfågel eller något, när Plopps får beröm från dagis. Vi har varit där i några dagar nu, och innan första dagen var jag så nervös att jag knappt kunde sova och kände mig alldeles uppgiven, och vilken prestationsångest man hade!
Men, så går det bättre och bättre. Eller, ja, det gick ju bra första dagen också. Och andra. Och tredje. Och han somnade till och med där när det var dags för lunchnapen! Jag var helt chockad när jag kom för att hämta honom, han sov fortfarande, och han hade inte kämpat eller något, utan bara lagt sig där och typ "Jahapp, här ska jag sova", sen med filten mot ansiktet och stensomnat.
Idag hade han varit alldeles harmonisk, och suttit med V och bara skrattat alldeles superhjärtligt hela tiden när de lekte med en bilbana. Och ätit massor, och när vi skulle gå därifrån så blev han skitarg förstås. En av fröknarna berömde också hans självkänsla, och att det var superbra att han är så trygg i sig själv och inte verkar ängslig eller något alls. Wow!
Han hade tydligen smugglat med sig en av mina ringar, som han fick låna igår och springa runt och vara tjusig med, och gömt den i sin byxficka imorse och sen tagit fram den när de skulle byta blöja och börjat prata om den. Stackars fröken hade "ojsan ojsan, den kanske du inte ska ha :O". Det var inte lite förvånad jag blev när jag såg att den låg i hans korg när jag kom dit, haha.
Och de ensamma stunderna jag har fått om dagarna, oh my. Och vilken skillnad det är bara efter några dagar! Jag orkar sitta och leka med honom ända fram tills läggdags, utan att känna mig helt död efter en hel dags underhållning som när han var hemma. Nu har jag kunnat mysa runt, promenera så att jag känner mig superfräsch och inte bara stillasittande och på gränsen att börja mögla. Det är så sjukt mysigt vad allt är mysigt!
Och på söndag så fyller ju Plipploppstjärnan 2 år. Hela 2 år! Oh my, stora, starka killen. Så vi ska fira med kalas imorgon redan, så kommer det lite besökare och jag ska ge mig på att göra en drömmarnas trädgård-tårta. Om jag lyckas eller inte får vi väl se :O
Så som den hönsmamma jag är, så burrar jag upp alla fjädrar och sitta bara med mina slumrande hönsögon och tittar förnöjt på allt nytt, blir dubbelt så tjock och nästan avlider av mysighet.
Men, så går det bättre och bättre. Eller, ja, det gick ju bra första dagen också. Och andra. Och tredje. Och han somnade till och med där när det var dags för lunchnapen! Jag var helt chockad när jag kom för att hämta honom, han sov fortfarande, och han hade inte kämpat eller något, utan bara lagt sig där och typ "Jahapp, här ska jag sova", sen med filten mot ansiktet och stensomnat.
Idag hade han varit alldeles harmonisk, och suttit med V och bara skrattat alldeles superhjärtligt hela tiden när de lekte med en bilbana. Och ätit massor, och när vi skulle gå därifrån så blev han skitarg förstås. En av fröknarna berömde också hans självkänsla, och att det var superbra att han är så trygg i sig själv och inte verkar ängslig eller något alls. Wow!
Han hade tydligen smugglat med sig en av mina ringar, som han fick låna igår och springa runt och vara tjusig med, och gömt den i sin byxficka imorse och sen tagit fram den när de skulle byta blöja och börjat prata om den. Stackars fröken hade "ojsan ojsan, den kanske du inte ska ha :O". Det var inte lite förvånad jag blev när jag såg att den låg i hans korg när jag kom dit, haha.
Och de ensamma stunderna jag har fått om dagarna, oh my. Och vilken skillnad det är bara efter några dagar! Jag orkar sitta och leka med honom ända fram tills läggdags, utan att känna mig helt död efter en hel dags underhållning som när han var hemma. Nu har jag kunnat mysa runt, promenera så att jag känner mig superfräsch och inte bara stillasittande och på gränsen att börja mögla. Det är så sjukt mysigt vad allt är mysigt!
Och på söndag så fyller ju Plipploppstjärnan 2 år. Hela 2 år! Oh my, stora, starka killen. Så vi ska fira med kalas imorgon redan, så kommer det lite besökare och jag ska ge mig på att göra en drömmarnas trädgård-tårta. Om jag lyckas eller inte får vi väl se :O
Så som den hönsmamma jag är, så burrar jag upp alla fjädrar och sitta bara med mina slumrande hönsögon och tittar förnöjt på allt nytt, blir dubbelt så tjock och nästan avlider av mysighet.
Oh, baby
Åh, imorgon ska jag, minibaby och hans far till dagis. Jag är redan alldeles supernervös och uppvarvad och gud. Jag börjar fnissa för mig själv bara jag tänker på det, uhuhu, så sjukt nervös. Nåväl, klart det går bra, men ändå.
Jag passade på igår att måla om i hans rum, och så fort det är klart så kommer bilder :O Måste införskaffa fler penslar bara, höll på att förlora förståndet när rollern inte fick plats och jag insåg att jag inte skulle bli klar igår, haha. Så idag blir det shoppa penslar, kaffe med C och storstädning! Jag är alldeles för skakis för att kunna bara sitta still, haha.
I fredags var vi först hemma, och spelade alfapet med ett annat par.
...
Yes, det var det. Nåväl, lördagen var mycket mer spännande! Karlns syster fyllde år, så hans bror hade en fest för henne. Så det dök upp folk som för en gångs skull man liksom hade stenkoll på vilka de var och som man känner sig bekväm med. Och för första gången så satt jag och karlns brors fru O och pratade läääänge. Och jag vågade prata med karlns andra bror också, och den diskussionen var lite mer spännande på ett annat sätt. Jaja, vi får se hur det blir med allt det. Sen avslutade vi med utgång, och jag kände mig faktiskt glad, snygg (med mitt nyfärgade hår och tighta kläder som efter en stund satt perfekt, nytvättat är inte the shit) och allra bäst: uppskattad. Så jag sket i hemska och avskyvärda stalkertjockisar som prompt skulle kramas med mig, och jag sket totalt i alla andra också.
Vilken mysig känsla! Som efter kryssningen, då brydde jag mig inte heller. Helt underbart. Låten ovan får mig att känna mig ännu mysigare när jag tänker på min brighta framtid. Jag menar, vi har till och med fått tag på en bänkdiskmaskin. Hur skönt är inte det?!
Men som sagt, mysig låt, allt är myspys. Och jag är så nervös!
Gitarrknåp och trevligt väder
Yes, karlakarln åkte ut i snöstormen, mot repet, och jag inspirerades till att sätta mig med min gitarr och plinka. Och den har ju en monsterhals om man jämför med karlns elåbäke :O Det är ju knappt så att jag lyckas hålla i den, haha. Men men, jag försökte i alla fall, och helt plötsligt så låter den som en brölande åsna.
Hmm... antar att man måste stämma den igen. Oooch... jag har ingen aning om hur man använder det lilla munspelet, och jag har ingen lust att väcka plopps med hysteriskt visslande heller, såå... får nog vänta tills karln kommer hem igen. Så jag tänkte "aaah, jag tar elbajset och testar med den". Vilken brutal skillnad! Strängarna sitter hur hårt som helst, och den glider bara runt i knäet och man måste sitta med den typ rakt upp som om man vore skitballa superhårdrockaren, såå... jag väntar nog med plinkandet som sagt.
Och det hemska vädret. Oh my, jag kommer fastna med tåget imorgon. _Hemskt_! Och bara tanken på att myspysa med SL och SJ igen känns inte sådär jättelockande. Men men. I helgen har jag ju planerat att barnrummet ska få sig en makeover, sååå. Jag får hålla tummarna för att snön lägger ned, och att SJ och SL plötsligt lärt sig hur man behärskar ovädret.
Oh oh oh, och jag är duktig! Igårkväll fixade jag klart hela nästa veckas skolarbete! Det ni, haha. Vem är bästpäst liksom?
Nä, nu ska jag fortsätta moffa Toblerone (hittade en superstor ask med ensamma bitar, med vita, ljusa, mörka och blandade, mums!), och stryka fast namnlappar på alla Ploppsens kläder.
Hmm... antar att man måste stämma den igen. Oooch... jag har ingen aning om hur man använder det lilla munspelet, och jag har ingen lust att väcka plopps med hysteriskt visslande heller, såå... får nog vänta tills karln kommer hem igen. Så jag tänkte "aaah, jag tar elbajset och testar med den". Vilken brutal skillnad! Strängarna sitter hur hårt som helst, och den glider bara runt i knäet och man måste sitta med den typ rakt upp som om man vore skitballa superhårdrockaren, såå... jag väntar nog med plinkandet som sagt.
Och det hemska vädret. Oh my, jag kommer fastna med tåget imorgon. _Hemskt_! Och bara tanken på att myspysa med SL och SJ igen känns inte sådär jättelockande. Men men. I helgen har jag ju planerat att barnrummet ska få sig en makeover, sååå. Jag får hålla tummarna för att snön lägger ned, och att SJ och SL plötsligt lärt sig hur man behärskar ovädret.
Oh oh oh, och jag är duktig! Igårkväll fixade jag klart hela nästa veckas skolarbete! Det ni, haha. Vem är bästpäst liksom?
Nä, nu ska jag fortsätta moffa Toblerone (hittade en superstor ask med ensamma bitar, med vita, ljusa, mörka och blandade, mums!), och stryka fast namnlappar på alla Ploppsens kläder.
Oh, lovely fat christmas!
AHMAHGAD, jag älskar det nya livet! Jag vaggar runt och känner mig amerikansk, varvat med harmonisk och mysig. Allting är mysigt! Och det kommer bara bli mysigare, jag dör nästan.
Eftersom det goda livet faktiskt slog igenom som jag planerat och hoppats på, så har jag eldat upp pengar för nöjets skull. När gjorde jag det sist utan konsekvenser liksom? AAAAAAAAHHHHH, guuuuuud.
Och tack vare den nya fritösen, så känner jag mig helt sjuuukt tjock, men på ett mysigt sätt. Vi moffade igår, och friterade precis allt som vi skulle ha till middag. Ploppsisen fick dock en helt normal middag, det känns inte riktigt som att det är en barngrej att moffa sådant. Han klagade inte i alla fall ;)
Och karln och jag fick pengar i julklapp av pappa, så vi sprang till köpcentrumet och shoppade en gitarr till mig och tre ps3spel, Battlefield 2 och Brutal Legend till honom, och Dragon Age till mig :O Oooch, så köpte jag kurslitteratur för över tusenlappen, men det är inte riktigt lika kul att skryta om, haha.
Ploppsis överöstes av julklappar, av mormor och mostrarna kom bilarna rullande in, målarfärger och kläder och myspys, och av morfars och morbrorn så kom det ääääännu mer bilar, ett stort skepp, hit me-sköldpadda, byggare bob-traktor och ännu mer myselipys. Karln gav honom ett helt underbart kök (!!!), med massor av egna kastruller och tillbehör, så nu kanske jag får ha mina ifred ;) Han kanske blir en kock som mamsingen ändå, haha :D
Jag lyckades hitta en alldeles perfekt klocka med pussel och siffror som är helt typiskt Plopps, och han verkade gilla den enormt, och så skrek jag typ av glädje när jag hittade Ploppsens älskade Drömmarnas Trädgård-gosedjur till ett faktiskt rimligt pris, och en tjusig pall till köket så att han slipper stå på en gammal ps3-låda för att kunna kika och vara med när jag lagar mat. Och så fick han välja ut en mellanbil från Viking Toys, jag älskar dem! De är helt tysta och mysiga! Populärt!
Jag är också helt överlycklig över att jag fick in min 12a i örat också, lite mer diskret än den där superglittriga, rosa 10an. ;) Oh, ja, gud, vi har införskaffat så mycket välbehövda tillbehör också, som en pedalhink till badrummet (supersnuskigt att springa med använda tops ända till köket), och ett nytt duschstycke! :O Oh, my, vilken fröjd det är att kunna duscha OCH raka benen eller tvätta av sig utan att behöva försöka kontrollera en vild duschslang. Helt sjukt skönt.
Vi uppdaterade vår bar också, och slängde alla supergamla tomma flaskor som stått där "bara för att". (Såg ju lite coolt ut, och man såg ju knappt att allt var tomt... Typ.) Och det var inte billiga grejer, utan vi satsade verkligen stenhårt på att unna oss något fint till de barnfria helgerna :D Så det, kombinerat med att jag ääääääntligen är stolt VISA-kortsinnehavare, höjer ju ens vuxenstatus helt sjukt mycket. Nu känner jag mig nästan som 21 på riktigt ;)
Verkligen en sight for sore eyes. Helt sjukt vad vacker den är om man jämför mot den förra, vita styggelsen.
TJUSIG, TJUUUUUUUSIG!
Självklart glömde jag av kameran, så det blev ju inga bilder på själva öppnandet. Men han förstod ganska snabbt att man ska slita upp paketen ;)
Bananen upptäckte jag precis när jag tagit kortet. Då har han smygit ut i vardagsrummet, norpat en banan ur fruktskålen och lagt den i sitt rum istället. Hahaha!
Helt sjukt kul att smyga upp gosedjuren när han är nyvaken och säga "Igglepiggle" eller "Makkapakka", han blir helt överlycklig och kramar om båda två. Supermys!
Och man fick inte ta kort på honom när han lekte med skeppet, då sprang han iväg och såg ut sådär.
Köket var superpopulärt!
Mmm... tjockistime... mmm... När jag påpekade att färdig bearnaisesås är så sjukt gott att man kan äta den som den är och bara sila den genom tänderna för karln, så tittade han storögt på mig och mumlade något om att jag kommer vara en supertjockis när jag "blir vuxen". (Han rättade sig ganska snabbt och förklarade "Ja... eh, 30-års åldern alltså".) Förbaskad tur att jag inte blir tjock lätt då, jag kommer hinna moffa ett bra tag :D
Ah, oh, min babybaby. Hon ska få ett tjejnamn, men jag har inte klurat ut än vad det ska bli. Så fort karln börjar jobba, och Plopps är upptagen med dagis, så kommer jag sitta och verkligen försöka få kläm på crappet. Nu blir jag bara som en tjurig 2-åring så fort det inte går som jag vill och karln är i närheten med sina superkunskaper, haha.
Och det är ännu mer godsaker på väg, en ny t-shirt till mig (som jag ska lägga in bild på så fort den kommer, jag tyckte den var ruskigt klämkäck) och EA MMA till karln. Och något hemligt som karln har beställt, som jag inte får veta vad det är :O :O :O Oh my :O :O :O
Nä, kort och gott. Jag stormtrivs, fastän Ploppsen är en sur sjukling, fastän min hals känns som ett rivjärn, fastän förbaskade hundägare ska vara krångliga säljare, och fastän jag har fått det där mystiskt kvinnligt krångliga som nästan aldrig hälsar på mig nowadays. Mysighetsfaktorn är på grym nivå, och det kommer bara stiga. Jag har mål, en förbaskat söt liten familj som förhoppningsvis väntar tillökning, en karl som varit sjukt myspysig, jag har underhållning, jag har mat, en fungerande bil från -79, och jag har för första gången på ruskigt länge kunnat skämma bort alla pojkar i hemmet ordentligt, och ändå har jag slantar kvar! HAPPY CAMPER!
Eftersom det goda livet faktiskt slog igenom som jag planerat och hoppats på, så har jag eldat upp pengar för nöjets skull. När gjorde jag det sist utan konsekvenser liksom? AAAAAAAAHHHHH, guuuuuud.
Och tack vare den nya fritösen, så känner jag mig helt sjuuukt tjock, men på ett mysigt sätt. Vi moffade igår, och friterade precis allt som vi skulle ha till middag. Ploppsisen fick dock en helt normal middag, det känns inte riktigt som att det är en barngrej att moffa sådant. Han klagade inte i alla fall ;)
Och karln och jag fick pengar i julklapp av pappa, så vi sprang till köpcentrumet och shoppade en gitarr till mig och tre ps3spel, Battlefield 2 och Brutal Legend till honom, och Dragon Age till mig :O Oooch, så köpte jag kurslitteratur för över tusenlappen, men det är inte riktigt lika kul att skryta om, haha.
Ploppsis överöstes av julklappar, av mormor och mostrarna kom bilarna rullande in, målarfärger och kläder och myspys, och av morfars och morbrorn så kom det ääääännu mer bilar, ett stort skepp, hit me-sköldpadda, byggare bob-traktor och ännu mer myselipys. Karln gav honom ett helt underbart kök (!!!), med massor av egna kastruller och tillbehör, så nu kanske jag får ha mina ifred ;) Han kanske blir en kock som mamsingen ändå, haha :D
Jag lyckades hitta en alldeles perfekt klocka med pussel och siffror som är helt typiskt Plopps, och han verkade gilla den enormt, och så skrek jag typ av glädje när jag hittade Ploppsens älskade Drömmarnas Trädgård-gosedjur till ett faktiskt rimligt pris, och en tjusig pall till köket så att han slipper stå på en gammal ps3-låda för att kunna kika och vara med när jag lagar mat. Och så fick han välja ut en mellanbil från Viking Toys, jag älskar dem! De är helt tysta och mysiga! Populärt!
Jag är också helt överlycklig över att jag fick in min 12a i örat också, lite mer diskret än den där superglittriga, rosa 10an. ;) Oh, ja, gud, vi har införskaffat så mycket välbehövda tillbehör också, som en pedalhink till badrummet (supersnuskigt att springa med använda tops ända till köket), och ett nytt duschstycke! :O Oh, my, vilken fröjd det är att kunna duscha OCH raka benen eller tvätta av sig utan att behöva försöka kontrollera en vild duschslang. Helt sjukt skönt.
Vi uppdaterade vår bar också, och slängde alla supergamla tomma flaskor som stått där "bara för att". (Såg ju lite coolt ut, och man såg ju knappt att allt var tomt... Typ.) Och det var inte billiga grejer, utan vi satsade verkligen stenhårt på att unna oss något fint till de barnfria helgerna :D Så det, kombinerat med att jag ääääääntligen är stolt VISA-kortsinnehavare, höjer ju ens vuxenstatus helt sjukt mycket. Nu känner jag mig nästan som 21 på riktigt ;)
Verkligen en sight for sore eyes. Helt sjukt vad vacker den är om man jämför mot den förra, vita styggelsen.
TJUSIG, TJUUUUUUUSIG!
Självklart glömde jag av kameran, så det blev ju inga bilder på själva öppnandet. Men han förstod ganska snabbt att man ska slita upp paketen ;)
Bananen upptäckte jag precis när jag tagit kortet. Då har han smygit ut i vardagsrummet, norpat en banan ur fruktskålen och lagt den i sitt rum istället. Hahaha!
Helt sjukt kul att smyga upp gosedjuren när han är nyvaken och säga "Igglepiggle" eller "Makkapakka", han blir helt överlycklig och kramar om båda två. Supermys!
Och man fick inte ta kort på honom när han lekte med skeppet, då sprang han iväg och såg ut sådär.
Köket var superpopulärt!
Mmm... tjockistime... mmm... När jag påpekade att färdig bearnaisesås är så sjukt gott att man kan äta den som den är och bara sila den genom tänderna för karln, så tittade han storögt på mig och mumlade något om att jag kommer vara en supertjockis när jag "blir vuxen". (Han rättade sig ganska snabbt och förklarade "Ja... eh, 30-års åldern alltså".) Förbaskad tur att jag inte blir tjock lätt då, jag kommer hinna moffa ett bra tag :D
Ah, oh, min babybaby. Hon ska få ett tjejnamn, men jag har inte klurat ut än vad det ska bli. Så fort karln börjar jobba, och Plopps är upptagen med dagis, så kommer jag sitta och verkligen försöka få kläm på crappet. Nu blir jag bara som en tjurig 2-åring så fort det inte går som jag vill och karln är i närheten med sina superkunskaper, haha.
Och det är ännu mer godsaker på väg, en ny t-shirt till mig (som jag ska lägga in bild på så fort den kommer, jag tyckte den var ruskigt klämkäck) och EA MMA till karln. Och något hemligt som karln har beställt, som jag inte får veta vad det är :O :O :O Oh my :O :O :O
Nä, kort och gott. Jag stormtrivs, fastän Ploppsen är en sur sjukling, fastän min hals känns som ett rivjärn, fastän förbaskade hundägare ska vara krångliga säljare, och fastän jag har fått det där mystiskt kvinnligt krångliga som nästan aldrig hälsar på mig nowadays. Mysighetsfaktorn är på grym nivå, och det kommer bara stiga. Jag har mål, en förbaskat söt liten familj som förhoppningsvis väntar tillökning, en karl som varit sjukt myspysig, jag har underhållning, jag har mat, en fungerande bil från -79, och jag har för första gången på ruskigt länge kunnat skämma bort alla pojkar i hemmet ordentligt, och ändå har jag slantar kvar! HAPPY CAMPER!
