Cocytos

...eller, ja. Typ. Efter lunchen (läskig schnitzel som var lite... sådär faktiskt. Men nog slank det ned! :D ) gick jag och karln runt, runt, runt och spanade i alla affärer. Snåltarmen hos oss skrek några gånger, och vissa gånger ville man bara ta alla saker and make a run for it. Haha. Uh, en vacker dag när jag har någon tusenlapp över ska jag gravera varenda glaspryl i lägenheten samt springa runt i de där flashiga bruna Conversen som jag förälskade mig i. Usch, de var rysligt vackra. Men! Vi kom hem med lite sugrör och isklabbar (läste ju tipset på en blogg här (kommer inte ihåg vems :( ) och nu ska sängen bli kall! ), och detta:



Man ser inte så bra, men: jättestora kaffemuggar i plast! Det kan väl inte bli bättre? Massor av fördelar, oj oj oj. Jag slipper trehundrafyrtioelva kaffemuggar som står överallt och måste diskas, och slipper svära på morgonkvisten när alla muggar är smutsiga. Nu fixade en varsin, en svartgrå till karln och en rosa (självklart) till mig, och nu kan man liksom, ansvara för sin egen mugg :O Oh my, sweet. Sen känns det mysigt med att det är plast också, man slipper vara rädd för att råka glömma den någonstans och sen se den i händerna på minimannen. Nu gör det liksom ingenting, tar nog ett tag innan den går sönder. Och min var ju trots allt rosa... Haha. Detta släpades med hem också:



True Blood-böckerna och sen blev det Jenna Jamesons bok. Jag stod och klurade ett bra tag, och sista boken var ju gratis så wtf. Sen, har man ändå läst Ron Jeremys (okej, han är lite ballare också) så kan man väl ögna igenom den här monsterboken också. Och True Blood, sure, lite... b-varning, men det kan vara kul att ha läst böckerna också :O Karln har starka misstankar om att de kommer likna tantsnusk, men vi får väl se ;) Plipplopp fick sig också en bok, om en mysig liten anka. Vi försökte hitta sådana där badkritor, men de verkar inte finnas någonstans? Ni vet sådana där som barnet kan sitta och rita på badkarskanten eller kaklet med och sen är det bara att skölja bort? Hm hm, jag ska nog hitta dem.
På bussen hem satte sig en fruktansvärd äldre man bredvid oss, uteliggarstil som verkat ha norpat någons rullator och som hade enorma kissfläckar över sin jeansjacka (mycket, mycket smutsig man) och han satt och gapade på några andra resenärer om att "Thor Modéen var en asshole och att de fan inte ska lära honom göra ärtsoppa" och försökte då och då få kontakt med plipploppen och mig. Det var mycket obehagligt och jag var livrädd för att han skulle kissa ned sig (igen?) och jag stod hela tiden och letade flyktvägar och var kisset skulle tänka sig rinna runt om olyckan skulle hända. Som tur var kom vi undan någon form av kontakt, och när vi klev av gapade han "bryt inte benen av dig nu!" efter oss. Tragisk. Oh my, vad jag tvättade våra händer när vi kom in.

Vi var ned till charkuteriet (heter det det? Nu blev jag osäker) och köpte hästentrecote igår, det var faktiskt ganska mumsigt trots att jag förstörde hela middagen med min förbenade fetaost, haha. Det gjorde att rätten i fråga smakade lamm, men men... nu har man ätit det också :O Efter karlns jobb så kom han hem med en vanlig icakasse, tooodelooo, och i den låg det inte bara mat, utan ett mystiskt grönt paket :O Det blev några fniss innan jag lyckades öppna det och inuti fanns:


YEEEEEY!!! Parfym! Äntligen! Och från the body shop, mums mums mums... Jättesöt glittrande förpackning också, som jag gömde undan och tänker spara, haha. Från ingenstans också, mums mums.

Idag ska jag och Plippisen ut och härja i regnet, sen är det dags att åka och luncha med karln. Vi får se vad det blir för spännande idag ;)

Åhåhå, aaw, åhåhå. Jag ska nog köpa matchande overaller till oss också, och tvinga karln att gå runt i stan med mig och Plippis i dem.

Yääs, efter att ha lämnat Plipplopp hos sin far (tåget var förresten försenat typ 2,5 timmar, mycket mysigt, men jag hade ju sällskap av K, det var däremot mysigt på riktigt) så mötte jag upp karln och H i sthlm. Tydligen sen på väg mot Universitetet och någon rockabillyspelning, och nej, inte mysigt med svettiga shorts, glasögon och farfarströja bland alla häftiga emobrudar som sprang runt överallt och var fulla. Nåväl, många trodde att jag jobbade där, frågade var toan låg och "ursäkta, jobbar du här?" hördes några gånger. Jag får anta att jag ser ut som en student i mina glasögon, men jag vet inte riktigt om jag ska ta det som en komplimang eller förolämpning, hah. Den enda trevliga bilden från kvällen är väl den nedan, har inte riktigt orkat fiska fram bilderna från min mobil eller kameran.

Men men. Hemma vid 3-snåret, och dagen efter var det bara att släpa sig upp igen och pysa iväg mot sthlm en gång till. Karlakarln skulle repa, och jag fick den nobla äran att följa med och sitta där och fnissa i en mycket suspekt, grå miniskinnsoffa. Jag hade inte kameran med mig, och jag har som tidigare påpekat ingen ork att lägga in från mobilen. Men det kommer väl. Jag är i alla fall med på bilden nedan, det enda man ser är en orange tröja. Försökt hitta om du kan! Haha. Sen blev det hem till R, och sen ut på krogen. Vilket inte alls är min cup of tea inne i storstan, upptäckte jag. Alltför dålig självkänsla under hela helgen gjorde att jag bara satt och myste i mig pommes frites och småsmuttade på cidern tills det var dags att pallra sig hem.

Söndagen ägnades åt städning och tvätt och liknande shit. Cillit bang är min nya kärleksbebis, oj oj oj. Jag drog ut hela ugnen (eftersom det kändes som att det var ett tag sedan) och allt snusk bara försvann, poff. Mums mums. Sen kom plipploppstjärnan hem, och vi lagade mat och myspyste och sen avslutade vi kvällen med att titta på the Gate och tugga i oss hemmalagade pizzor. Haha, åh, jag älskar gamla filmer.

Jag var förresten asduktig innan helgen och gjorde piroger och tonfiskpaj. Pajen hann aldrig hamna på bild, men pirogerna did it! De är redan slut, så imorgon ska jag införskaffa mer ingredienser och fixa ihop ett gäng så att det finns hemma liksom. Tjockisvarning, men men. Om inte annat har karln reservlunch om allt annat skulle vara slut. Plipploppen har en grej för sig också att skrapa bort Philadelphiaosten från smörgåsarna, och sen doppa den skeden i yoghurten... Uuuh. Men, fungerar det för honom, så visst ;)

Na na na. Jaja. Idag ska Plipp åka till sin far, och innan vi möter upp honom blir det fika hos mormor ;) Det har faktiskt varit en ganska behaglig vecka, med massor av motion, lek och solsken. Noms noms noms.







Han är så duktig som i princip kan klättra upp och sen sätta sig och åka ned helt själv. Självklart står jag och darrar bakom honom, utifall att, men men :) Pus har förresten hittat ett nytt hem nu! Ruskigt skönt, både för henne och för oss. Hon får det nog säkert bra, och vi slipper det förbenade morrandet och kissandet utanför lådan. Men lite tomt blir det nog utan att höra det där dova ljudet om nätterna, hah.



Yes, nu orkar jag inte uppdatera mer. Snart iväg mot landsbygden, yeah!

Sötaste snäckorna baby hittade till mig i havet ;) En av dem är rosa! :D

Öhm. Ja, jag planerade väl att lägga ut bilder från Lettland. Men det är något som slår mig, men kan inte sätta fingret på vad det är. Nåväl, eftersom jag inte riktigt har koll på vilka som läser så får den här bilden summera allt:

Och varmt var det. Runt en 35 grader halv tio på morgonen. Schysst bränna fick man också, speciellt efter att ha sprungit runt i Converse. Så mina fötter är lagom blekta. Och i lördags var det 1 år för mig och karln, och det var väl därför vi drog iväg, så själva lördagen var väl ganska händelselös. Men men. Igår kom Plipploppstjärnan hem också, mycket mysig liten karl. Som tydligen fått för sig att börja om med trotset här, även om han verkar inse ganska snabbt att det inte går att gnälla till sig saker. Jag försökte ge mig på att skriva veckomeny igår också, och det lyckades väl sådär. Vi får väl se om den kommer att hållas, eller om det ens blir bra. Men det tror jag nog.

Jaja. Nu shoppa ljuvliga kvinnoitems och present till karlakarln. Han fick ju trots allt inget i lördags, och... ja. Jag är hemmafrun som bara glider med, så jag vill försöka gottgöra mig själv. After all. Även om det på något skumt sätt blir för min egen skull, men men :O

Jag ligger på balkongen i bikini, och sprättar bort pärlor från en väska, i allskönans ro liksom. Njuter av att det är varmt och blåser sådär mysigt att man inte blir helt svettig. Sen hör jag ett ruskigt brummande, något dunsar in i fönsterrutan och smackar sedan ned på mitt huvud, typ precis vid hårfästet vid pannan. Saken fortsätter dunsa ned och virvlar runt på väskan och jag, stor och dallrig, hetsreser mig och får panik och vet inte vad jag ska försvara mig med, och ser hur trollsländornas konung sätter sig brevid väskan och bara stirrar. Testar vingarna då och då, men sitter kvar där. Jag funderar på att döda den, men med vad? Hinken som jag kramphåller?

Förtvivlat kissar jag efter katterna, men nu när de väl behövs som kommer de inte, och just när monstret försiktigt lyfter och börjar flyga iväg kommer Pus flygande och missar honom precis. Hon lunkade iväg, och jag satt darrig och kollade länge efter honom. Fan vad vidrig han var. Jag kände mig alldeles smutsig efteråt och fick för mig att han släppt små bebisar på balkongen som kröp runt på mig och uuuuuh, det var så hemskt. Jag fick faktiskt en bild med mobilen på honom, snabb som satan innan jag fick tag på hinken för att ha bevismaterial, men jag vågade inte gå för näraså det blev väl inte världens bäst bild. När karln kommer hem kan jag sätta in den. Men Pus var snäll som försökte i alla fall, nu tycker jag om henne lite mer.

Haha, jag har tydligen glömt att skriva på ett bra tag. Har haft fullt upp med städande, matservice och roa barn, haha. Vi var ute och skulle möta karln på lunchen i fredags eller torsdags, och jag tänkte att "åh, nu kan jag ju ta nya skorna så slipper jag svettas i conversen"... Bra idé, mycket, mycket bra idé. Fy fåglarna vilka skavsår jag fått på båda fötterna vid hälarna! Helt fruktansvärda, och på ena foten försvann liksom hela lilla vattenpåsen, så jag sprang runt med ett stort köttsår hela helgen, vilket var mindre popcorn när det var massor av barn här som ville promenera till affären. Oj oj oj, intensssse pain. Denna foten är den mindre smärtsamma dock, det andra blir för äckligt att lägga ut bilder på, haha.



Men Plippisen hade kul i lekparken då dock. Och så fort han försökte trotsa och springa ifrån mig så fick jag liksom hoppa framåt mestadels på ena foten, barfota i den hemska sanden och försöka få tag på honom samtidigt som man svor över alla insekter och vidriga gräsbuntar här och där. Det var ju "skönt".



Jaja. Sen flöt väl lördagen på helt som vanligt och det var för en gångs skull någorlunda lugnt. Typ. MEN, naturligtvis kommer fanskap sällan ensamt, och världens sjukaste smärta slog mig från ingenstans i magpartiet. Helt sinnessjukt, jag kunde inte stå eller lägga mig utan satt bara och grät och var förstörd. På morgonen (efter att ha slumrat i samma ställning i ren skräck för att röra sig) så (ah, jag vaknade väl varannan timme, och då och då när karln kom åt mina skavsår eller gungande sängen för mycket när han rörde sig) beslöt sig karln för att tvinga mig till akuten. Meeen, tre timmar och 350 kronor för att få reda på att det varit någon form av freak accident som varit orsaken. Yeeey. Om jag kräks eller får mysig avföring inom veckan så ska jag dock tillbaka, mums mums. Jag gillade gynekologen där dock! Haha, jag svor för mig själv när det återigen steg in en manlig sådan till mig (varför alltid manlig liksom?) men han var pratglad och satt och skojade med mig hela tiden. Så det gick hur lätt som helst. Iofs borde jag väl vara van, så mycket som alla har grävt där och stoppat upp ballonger och haft sig.

Javisstja! Vi har en ny toadörr nu, som går att stänga! Låset klurar vi fortfarande på hur vi ska ordna, men nu går det att stänga in sig åtminstone. Yeheeey.

Jag vaknade förvirrad och yrslig vid halv tio av ett sms. Polisen, mitt pass är klart! HAHAHA, ojojoj, den bilden. Jag ser ut att helt sakna käkparti, skallform och hår. (eftersom jag trodde att jag skulle vara assnygg med uppsatt) Hmm, enkelt sagt så ser jag ut som ett finger. Med några utvattnade ögon och gigantiska läppar (usch, vad jag hatar när jag inte tänker på dem) Jaja, i vilket fall. Jag är alldeles borta när jag vaknar och ser på telefonen att klockan är så sjukt mycket, och får panik och smsar karln och är förvirrad. Jag var helt övertygad om att det hade hänt något eller att han var arg på mig eller liknande, och tog ett lugnande andetag när jag fick svaret "ni sov så jag smög ut :) kyss" Haha, aaaw. Sen ställde jag mig utanför Plippisens rum och tjuvkikade in till honom, och han låg där och snarkade på och rörde på sig och var vid andra ord inte död.

Okeeej.
Jaja.
Datorstund! Ensam! Pojkvaskern sover fortfarande, och klockan är nu fem i tio. Helt underbart, han brukar ju senast vakna vid 7- halv 8. Visst att han någon gång i månaden kanske slumrar på tills tio-snåret, men det är oftast på helgerna. Åhåhå :D



Nå, är vi lika? Hahahaha.