Ojsanskojsan
Haha, jag har tydligen glömt att skriva på ett bra tag. Har haft fullt upp med städande, matservice och roa barn, haha. Vi var ute och skulle möta karln på lunchen i fredags eller torsdags, och jag tänkte att "åh, nu kan jag ju ta nya skorna så slipper jag svettas i conversen"... Bra idé, mycket, mycket bra idé. Fy fåglarna vilka skavsår jag fått på båda fötterna vid hälarna! Helt fruktansvärda, och på ena foten försvann liksom hela lilla vattenpåsen, så jag sprang runt med ett stort köttsår hela helgen, vilket var mindre popcorn när det var massor av barn här som ville promenera till affären. Oj oj oj, intensssse pain. Denna foten är den mindre smärtsamma dock, det andra blir för äckligt att lägga ut bilder på, haha.
Men Plippisen hade kul i lekparken då dock. Och så fort han försökte trotsa och springa ifrån mig så fick jag liksom hoppa framåt mestadels på ena foten, barfota i den hemska sanden och försöka få tag på honom samtidigt som man svor över alla insekter och vidriga gräsbuntar här och där. Det var ju "skönt".
Jaja. Sen flöt väl lördagen på helt som vanligt och det var för en gångs skull någorlunda lugnt. Typ. MEN, naturligtvis kommer fanskap sällan ensamt, och världens sjukaste smärta slog mig från ingenstans i magpartiet. Helt sinnessjukt, jag kunde inte stå eller lägga mig utan satt bara och grät och var förstörd. På morgonen (efter att ha slumrat i samma ställning i ren skräck för att röra sig) så (ah, jag vaknade väl varannan timme, och då och då när karln kom åt mina skavsår eller gungande sängen för mycket när han rörde sig) beslöt sig karln för att tvinga mig till akuten. Meeen, tre timmar och 350 kronor för att få reda på att det varit någon form av freak accident som varit orsaken. Yeeey. Om jag kräks eller får mysig avföring inom veckan så ska jag dock tillbaka, mums mums. Jag gillade gynekologen där dock! Haha, jag svor för mig själv när det återigen steg in en manlig sådan till mig (varför alltid manlig liksom?) men han var pratglad och satt och skojade med mig hela tiden. Så det gick hur lätt som helst. Iofs borde jag väl vara van, så mycket som alla har grävt där och stoppat upp ballonger och haft sig.
Javisstja! Vi har en ny toadörr nu, som går att stänga! Låset klurar vi fortfarande på hur vi ska ordna, men nu går det att stänga in sig åtminstone. Yeheeey.
Men Plippisen hade kul i lekparken då dock. Och så fort han försökte trotsa och springa ifrån mig så fick jag liksom hoppa framåt mestadels på ena foten, barfota i den hemska sanden och försöka få tag på honom samtidigt som man svor över alla insekter och vidriga gräsbuntar här och där. Det var ju "skönt".
Jaja. Sen flöt väl lördagen på helt som vanligt och det var för en gångs skull någorlunda lugnt. Typ. MEN, naturligtvis kommer fanskap sällan ensamt, och världens sjukaste smärta slog mig från ingenstans i magpartiet. Helt sinnessjukt, jag kunde inte stå eller lägga mig utan satt bara och grät och var förstörd. På morgonen (efter att ha slumrat i samma ställning i ren skräck för att röra sig) så (ah, jag vaknade väl varannan timme, och då och då när karln kom åt mina skavsår eller gungande sängen för mycket när han rörde sig) beslöt sig karln för att tvinga mig till akuten. Meeen, tre timmar och 350 kronor för att få reda på att det varit någon form av freak accident som varit orsaken. Yeeey. Om jag kräks eller får mysig avföring inom veckan så ska jag dock tillbaka, mums mums. Jag gillade gynekologen där dock! Haha, jag svor för mig själv när det återigen steg in en manlig sådan till mig (varför alltid manlig liksom?) men han var pratglad och satt och skojade med mig hela tiden. Så det gick hur lätt som helst. Iofs borde jag väl vara van, så mycket som alla har grävt där och stoppat upp ballonger och haft sig.
Javisstja! Vi har en ny toadörr nu, som går att stänga! Låset klurar vi fortfarande på hur vi ska ordna, men nu går det att stänga in sig åtminstone. Yeheeey.
Kommentarer
Trackback
