Cocytos

- Nähädu, nu får du gå in och tvätta händerna, du är helt kladdig!
(Tassande steg in till badrummet, följt av ljudet från kranen.)
- Hahahaha, bubblor! BUBBLOR! Hahaha, bubblorbubblorbubblor!

Hahahaha, så galet söt, hahaha. Så nöjd över alla bubblor han lyckats göra också, haha.

Älskade tippsploppstops, oh my. Stackarn måste ha haft en mardröm imorse, för han pekade på väggen och den "riktiga" sängen i sitt rum och var förstörd, stackars krake. Men sen blev allt bra förståååås (:

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra i helgen. Jag känner verkligen inte för alkoholpåverkade och halft främmande människor, men samtidigt känner jag mig oartig om jag inte dyker upp. Eller, äh. Det ordnar sig. ;)

Japp, nu har det varit påsk. Yehey, vad jag har slösat pengar! :O Men, jag har också fått hur mycket tid som helst med älskade Topspop, och verkligen fått... vad ska man säga? Lära känna honom ännu mer än vad jag redan gör? Hur sött som helst. Och oh lord vad han pratar nu, det är galet. Mycket, hela tiden, och man förstår faktiskt vad han säger :O (Jaja, oftast, typ, 95%)

Så, glada bilder på glada killen som för första gången ever fick en massa snuskgodis! Haha, ja, jag vet, jag failade där, men en gång är ju ingen fara. Det är ju inte så att det är ofta jag har smågodis hemma, HAHA. Snarare bullmamma är nog mig...

(och ja, bloggen håller jag på och bygger på...)



Och ja, jag pillade bort allt som var lite väl... overkill. Som black (red) bull-pastiller. Och halsbandet behövde han en hel del hjälp med, så han tröttnade och sket i att äta den, haha.



Och de hade påskpysslat på dagis! Helt galet sött. Bilden ovan, alla andra målade sina "fingrar", men Topspop vägrade, för han tyckte iiiiinte riktigt om att det blev så kladdigt... :O







Och vad han går! Det är också galet. Och han orkar hur mycket som helst, haha. Sötaste, bästaste topspop!



Och vi har varit ute maaaassor, helt sjukt skönt. Men mitt bröst är alldeles rött, det är duktigt. Haha. Bilden här nedan, tog jag precis efter att han stått framför en bil, och gjort som pojken som leker Darth Vader i Volkswagenreklamen gör... Shit, vad jag skrattade, och han gjorde det flera gånger när han upptäckte att jag fann det underhållande. Men, förstås, när kameran kom fram så slutade han.



(Här är reklamen, hahaha:)

Han lagar jättemycket mat nu också :D

Stackars Plopps fick feber och grejer igår, och stackarn bäddade ned sig själv i sin säng och låg där och bara pustade och frustade. Efter lite alvedon så klarade han dock av att komma och äta middag, men sen blev han lika slut igen. Så han fick vara hemma från dagis idag, och eftersom han fortfarande är lite varm och har hängiga stunder, så blir han nog hemma imorgon också.

Himlans tur att jag fyndade en uppiggande present till honom igår då ;) Jag hade ingenting att göra, och smög in på second hand-butiken som var det enda som hade öppet så tidigt, och hittade ett helt garage för bara 40 kronor :O Det är någon liten grej som saknas, men hiss och allt fungerar och Plipp stormälskade! När han fick syn på den imorse (igen, han fick den igåreftermiddag) så kom ett långt "ooooj" och han leker fortfarande med den.






Huuuur nöjd som helst när karln hjälpte honom att sätta ihop den. Och titta vad läskig karlns monsterhand ser ut  med frankenstein-ärret ;O

Haha! Stormförtjust över att det äntligen är den 25e, så virrade jag runt på stan efter att ha lämnat Plopps på dagis. Jag har ju ändå en stund att fördriva liksom, innan jag begav mig hem och begravde mig själv i skolarbete. (Och det trillar in "rättningar" hela tiden, och det är bara maaaassor av tjusiga höga betyg och mysigheter, så, GOTCHA! Ni vet vilka ni är -_- Haha)

Och jag gjorde av med lite mer än 600, och... Hahahahaha, jag är så sjukt stolt över mig själv. Jag är sjukt bäst på att rota fram rabatterade varor, så jag frossade i ett par nya löparskor till mig själv, hopprep, två tröjor och ett par byxor till plopps, en mössa till plopps, vårjacka till mig, tamponger, bomullsrondeller och våtservetter, och sen massa mumsmumsig köttfärs, avocado och ost!

Hahaha, det ni! Det går att shoppa sönder axlarna utan att plånboken behöver hänga sig ;) Och nej, det är inte så att jag har något val egentligen, men kommer man undan billigt + blir nöjd, det är så sjukt tillfredsställande, haha. Så sjukt nöjd att det är vansinnigt. Och eftersom jag släpade hem tre paket blöjor, en ryggsäck och en påse från willys, så finns ju barntillbehör tills Plopps fyller 3. (Vi hade ju tydligen redan två fulla blöjpaket hemma -.-)

Och all magisk energi! Imorse satt jag och Plopps och ritade innan dagis. På morgonkvisten, haha, jag som brukar vara stendöd. Och när han fick ett raseriutbrott igår så kände jag aldrig för att bara ge upp, utan det gick liksom att hantera. Vad fantastiskt!



Ja, och sen är hans dagis nog mysigast ever. De firade honom när han fyllde år med glass och paket och grejer! Han hade blivit helt stormförtjust när han fick paketet, och när han såg gosedjuret (på bilden i vagnen) så hade han gett ifrån sig ett långt och nöjt "Oooooooj" och skrattat till.



Målarboken var en present som man fick om man är med i BR-cluben. Händigt och prima att bara kladda i ;)

Oh my, jag känner mig stolt som en... påfågel eller något, när Plopps får beröm från dagis. Vi har varit där i några dagar nu, och innan första dagen var jag så nervös att jag knappt kunde sova och kände mig alldeles uppgiven, och vilken prestationsångest man hade!

Men, så går det bättre och bättre. Eller, ja, det gick ju bra första dagen också. Och andra. Och tredje. Och han somnade till och med där när det var dags för lunchnapen! Jag var helt chockad när jag kom för att hämta honom, han sov fortfarande, och han hade inte kämpat eller något, utan bara lagt sig där och typ "Jahapp, här ska jag sova", sen med filten mot ansiktet och stensomnat.

Idag hade han varit alldeles harmonisk, och suttit med V och bara skrattat alldeles superhjärtligt hela tiden när de lekte med en bilbana. Och ätit massor, och när vi skulle gå därifrån så blev han skitarg förstås. En av fröknarna berömde också hans självkänsla, och att det var superbra att han är så trygg i sig själv och inte verkar ängslig eller något alls. Wow!

Han hade tydligen smugglat med sig en av mina ringar, som han fick låna igår och springa runt och vara tjusig med, och gömt den i sin byxficka imorse och sen tagit fram den när de skulle byta blöja och börjat prata om den. Stackars fröken hade "ojsan ojsan, den kanske du inte ska ha :O". Det var inte lite förvånad jag blev när jag såg att den låg i hans korg när jag kom dit, haha.

Och de ensamma stunderna jag har fått om dagarna, oh my. Och vilken skillnad det är bara efter några dagar! Jag orkar sitta och leka med honom ända fram tills läggdags, utan att känna mig helt död efter en hel dags underhållning som när han var hemma. Nu har jag kunnat mysa runt, promenera så att jag känner mig superfräsch och inte bara stillasittande och på gränsen att börja mögla. Det är så sjukt mysigt vad allt är mysigt!

Och på söndag så fyller ju Plipploppstjärnan 2 år. Hela 2 år! Oh my, stora, starka killen. Så vi ska fira med kalas imorgon redan, så kommer det lite besökare och jag ska ge mig på att göra en drömmarnas trädgård-tårta. Om jag lyckas eller inte får vi väl se :O

Så som den hönsmamma jag är, så burrar jag upp alla fjädrar och sitta bara med mina slumrande hönsögon och tittar förnöjt på allt nytt, blir dubbelt så tjock och nästan avlider av mysighet.

Jag lyckades! Efter att ha tejpat och tejpat det förbaskade hornet, så fick jag in min rosa och glittrande 10a :D Jag försökte med min svarta 12a, men örat var tydligen inte redo för det :( Men men, snart så. 2 mm är ju som en fis i rymden :O Heeelt överlycklig, så jag bjuder till och med på en förtjusande bild på kalaset. (Med ett fortfarande halvsvullet öra efter allt pillande, höhö)

Bästigaste Plippisploppis gick runt med locket till sin legoburk som hatt, det var mycket bedårande att se honom försöka balansera den. Och vad han har utökat sitt ordförråd, helt galet sött! Och ibland beter han sig så fruktansvärt väluppfostrat så att man nästan blir tårögd, som när han har ätit eller druckit klart något i vardagsrummet, så går han och lämnar tallriken/glaset i diskhon.

Jag satt faktiskt häromdagen också och tittade på "gamla" bilder på honom. Lilla Plipplopp, jag började nästan gråta. Oh my, min lilla pojkvasker. Och vad mormor och morfar skämmer bort honom (på ett bra sätt), det är också helt sjukt gråtframkallande.







Gud, lilla Ploppsis. Oh my.



Nä, nu började jag gråta på riktigt, så nu blir det inga fler bilder. Haha :) ♥

Oooch som den fiffiga (okejdå, jag hade inte råd att gå och köpa) människa jag är, så gjorde jag och plopps egen pepparkaksdeg.

...

Det var kul, han åt upp precis allt han fick, dock efter att ha suttit och kavlat bitarna en stund ;) Och han är ju så fruktansvärt söt när han blir sådär förväntansfull som han blir när det är bakdags, och ännu sötare när han har fullt med mjöl överallt ;) I vilket fall. När jag skulle ta ut kakorna, så... Ugnsluckan lossnade, så de blev kvar där inne lite för länge. Sååå... det blev inga pepparkakor för oss, haha. Men karln räddade oss ganska snabbt genom att laga den där hemska ugnen. Igen.



(De... hmm... rann ut lite. )

Plopps kom också på att man kunde gömma sig i vardagsrummet! Jag hörde bara en bokhylla smälla igen, och gick morrandes för att säga till honom att låta bli den. Inte en skymt av honom, så jag går och ropar och letar i hans rum och tittar till köket. Hepp. Och när jag kommer in i vardagsrummet (är han under soffan?) öppnas bokhylledörren, och en helt överlycklig Plopps kommer ut och skriker "tittuuuuuuuut". Haha.

Han tackade för maten idag också. Jag började diska och hörde inte riktigt vad han sa, så jag svarade bara "jasså, säger du det" ett par tre gånger, och varje gång som jag svarade så vände han liksom om mot mig igen (han var på väg till sitt rum) och sa samma sak igen, men med en surare min och högre. Så jag stängde av kranen, ooooch....

"Vad är det Plipps?"
"Tack tack" (pek mot spisen)
"Ahaaa, tack för maten, varsågod!"
"Tacktack"

Och då, när jag sa "varsågod" så gick han nöjt vidare och fortsatte med sitt. Hahaha, så sjukt sött!

Karln rymde iväg med Plopps igår, till karlns bror. Så jag fick vara hemma ensam, tvätta och pyssla och blabla. "Tråkigt"... haha! Hur skönt som helst, och de hade tydligen hur kul som helst där borta också. Karln berättade att hans brors fru hade fnissat (på ett snällt sätt) åt att Plopps är mycket större än hennes son som är några år äldre. (Värt att nämnas är väl att de föräldrarna är väl inte världens största, så han är ju alltså inget monster gentemot deras son...Iofs är inte jag heller så förbaskat stor)

Det gjorde mig absolut inget att karln berättade det, men det fick mig att tänka tillbaka. Alla de förbaskade gånger som folk har anmärkt på hur stor Plopps är. När han var yngre, så var det vanligt att höra "Oj, vad tjock han är", "Det var mig ett stort barn, är han bara så gammal?!" eller "Sådär stor var ju inte ---- när ---- var liten" följt av förvånade/förbryllade miner. Och i början blev man ganska upprörd. Förlåt liksom för att jag käkade precis rätt saker och har fantastiska gener som gjorde att han hade idealvikt och längd när han kläcktes. Sorry att han inte var ett anorektikerbarn som alla andra verkar ha varit.
Men sen så, har man tänkt om.

Eftersom han kanske är lite kralligare än resterande barn, så tolkar jag det som att han får precis rätt mat i sig. Jag är noggrann med vad han äter till frukost, lunch, middag och alla mellanmål. (Man är ju kock, hallå) Och då tar jag det som att han kommer att bli en välbyggd och välutvecklad karl när han blir äldre. Jag har inte lätt för att bli tjock, och Ploppsens far är inte tjock han heller. Alltså: bra ämnesomsättning. Hur bra som helst! Han kommer kunna vräka i sig mat utan att bli en tjockis, men ändå vara tillräckligt stor för att ha lätt för att få gott om muskler. Ballt!

Så, hur perfekt som helst, och jag blir alltså inte ledsen längre heller ;)

En annan grej med min sockersöta pepparkaksman, hans humör. Jag satt i allskönans ro och spelade Assasins Creed 2. Skitnöjd sådär, Plopps hade somnat och karln satt vid datorn. Börjar komma en bit och liksom komma igång. Alldeles prima, tills...

Jag fastnade.

Hur mycket jag än försökte, så kommer jag inte vidare i banan. Och jag har ju funderat på om Plopps verkligen har fått sitt "gosiga" humör från mig, och nu kan jag nog lätt fastställa att det är så.
Haha, det var så galet länge sedan jag blev så fruktansvärt förbannad på något så helt obetydligt, jag kände verkligen bara för att lägga mig på marken, skrika i ren hysteri och kasta ut PS3an genom fönstret. Jag var säkert en halv sekund ifrån att börja störtböla bara för att det inte gick, och karln fick inte ens krama mig. (Men självklart satt jag bara och småsvor och var allmänt sammanbiten -.- ) Hujeda mig vad länge sedan det var, haha! Jag lyckas oftast behärska mig liksom, och inte bli arg, men spelet drog verkligen fram allt.
Så, nu vet jag hur Plopps känner sig när hans leksaker inte gör som han vill, haha.



Sötaste Plipploppstjärnan och sötaste karlakarln, oh my ♥

Jag och Plipps gjorde en såndär rolig nejlikaapelsin när karln var och repade, mycket dekorativt och fungerar med gardinerna ;) (Med ett dödskalleband eftersom vi är så balla, självklart) Vi har också bakat en maaassa källarfranska, de blir hur bra som helst, helt fantastiskt, när det ändå varit snöstorm och omöjligt att ta sig. De blev perfekt mjuka och... perfekta! Haha. När vi satt och ritade så visade Plopps även upp sin kreativa sida, och lyckades göra en smiley! (Jaja, typ) Haha, hittar du den?





Både Plippis och hans kisse gillar lådor... Haha, det var så sött.



Så vansinnigt mysigt!



Och när jag vände på växterna i köket, så såg jag att blomman jag räddade från total död fått en blomma igen! Nu liksom :D





Teckningen! Jag smög undan den direkt ;)

= ♥ !

Jag gick runt och nynnade på låten nedan, och då satte karln igång den på youtube. Plopps totalälskade, och kan den nu! :D Det låter så galet sött när han går runt och sjunger den. Och vad han har börjat härma, helt galet. "Duka", "Milo", "skinka", och så vidare. Hans tunga är förresten helt okej nu, han visade inga som helst tecken igår på att den skulle göra ont eller något, så det känns ju hur lättande som helst.

Så söt! :D

Nåväl.

Jag sydde en väst till Plipp som han skulle ha på bröllopet, men... ja. Han fick mysa med den en stund, eftersom det inte gick att vara kvar eftersom han blev totalt galen inne i kyrkan. Jag fick aldrig några bra bilder när han har den på sig, så nu ligger den gömd i garderoben och han kommer antagligen hinna växa ur den innan det är västdags igen -.-

Men hans trotsera verkar ge med sig lite grann i alla fall, mycket skönt. Nu har vi tagit bort hans bebisstol också! Jag såg på dagis att de bara hade tripptrappstolar (jag såg inga barnstolar i alla fall), och blev inspirerad och eftersom vi har en trippis så tänkte jag att det är ju lika bra att låta honom sitta där eftersom han hellre vill göra det också.

Så poff! Världens utrymme vid köksbordet helt plötsligt, haha. Och han är ju hur duktig som helst på att sitta still och äta där som en stor pojke :)

Oh my, han somnade, vaknade, åt som en häst, och det bar iväg mot dagis.

Allt gick perfekt! Förutom att han inte ville gå därifrån sen, men det tar jag nog bara som en bra grej ;)

Hahaha! Jag är så glad, så oerhört trött och mina händer är helt röda och svullna efter att ha glömt vantarna hemma (mums), men baske mig vad jag känner mig nöjd med hur kvällen avslutades. Dagisfolket var riktigt trevliga, åhå.

Om han nu somnar för kvällen dvs. Jag har upptäckt att de nya napparna inte riktigt är lika popcorn som hans gamla, hujeda mig.

Han gillar sitt nya minibollhav, och är så ruskigt duktig på att hjälpa till att hjälpa draken (yes, det Plipp sitter på är alltså en stor drake) "gå och lägga sig" (samla ihop alla bollar, så att draken kan somna mätt och glad ;) ) innan han själv går och lägger sig. Myspojk!

Älskade Plipploppstjärnan.

Såhja, suttit i telefon såhär på morgonkvisten och fixat och donat. Nästa projekt har inte teletid förrän i eftermiddag, så jag får väl det stora nöjet att ringa när jag sitter på bussen på väg till hemhålan. Nåväl, vad gör man inte?

På fredag går också startskottet, och oj oj oj vad jag ska på dem allihop! :O Karln bekräftade mina misstankar genom att berätta att han lyckades komma in med bara grundskoleutbildning, så alltså borde mina chanser vara lite större och då alltså väldigt goda.

Den vackra dagen jag är rik ska jag plugga till det jag verkligen vill. Så länge, plugga ihop till något som jag faktiskt kan arbeta med utan att få en breakdown eller ångest av. Haha. Och ett år är inte så fasligt lång tid egentligen, hujeda mig vad det kommer gå undan.

Nu har vi i alla fall packat allt som behövs, och sitter bara och väntar på att karln ska ringa och fälla den avgörande domen om huruvida vi får krångla med bussar eller om han skjutsar oss till stationen. Spennande!

Åh. Så långt kvar till februari. Sååå långt :( Jag vill åka nu, nu, nu. Och gud vad jag hoppas att alla planer klaffar. Livet kommer bli så lätt, det måste fungera. Kvällstid och helger är ju poff, och likadant med dagtid om inte dagis rycker in helt plötsligt. Så vid gudars vad jag hoppas att allt smäller ihop perfekt.

Det börjar lösa sig alldeles utmärkt nu, nu känns verkligen allt hoppfullt. Skola och förskola, yeh yeh yeh! :O

Hoppas bara att han kommer in, hoppashoppashoppas. Håll tummarna allihop, i januari börjar hjulen rulla! (Kanske tidigare med ett knippe tur :D )

Hette gitarren i alla fall. Jag hittade en till slut! Och utan hysteriska batterier och hemska, inspelade ljud. Om intresset håller i sig så tänker jag sikta mot något mer hållbart ;) Och Plippis tar inte av sig den, han har sprungit runt och plinkat hur länge som helst nu. Underbart!