Cocytos

Topsplopps fick ju åka hem från dagis nästan direkt igår, eftersom han var dålig med feber. Så vi bäddade ned oss i soffan och tittade på första Landet för länge sedan, yeeeey! Hahaha, vad sött ritat det var då, men jag uppskattade den lika mycket nu som när jag var liten. Sen tror jag att mitt mammahjärta gjorde ont eftersom det var helt hjärtskärande att se den lilla pojken så sjuk, och självklart så höll jag ju på att börja gråta när Littlefoots mamma dör, hahaha. Sen kom jag på vad jag höll på med, och lyckades hålla mig själv respektabel.

Sen slocknade tipstops, och han liksom låg över mig så att jag ändå inte hade hjärta att ta mig därifrån. "Så... Vad ska jag göra nu då? Jaaaa.... Jag kan titta på Hachiko, eftersom karln ändå inte vill titta på sånt med mig. Superbra idé, söt hund."

Och vad jag tjurade. Alltså, inte så att jag satt och hulkade och var hysterisk, utan det var mer som när någon får reda på något sorgligt och börjar gråta de första sekunderna innan de skriker ut sin smärta. Så, typ. Och hela tiden kom jag på mig själv, med, shit vilken tönt som sitter och tjurar till en film om en hund som sitter där och väntar på sin husse efter att han har dött, i ett helt decennium. Okejdå, det är ganska hjärtekrossande. Så jag lät mig hållas, och Tops sov ju ändå. Sen efter att ha gråtit ur mig och tyckt synd om både hunden, barnet och mig själv, så samlade jag mig och sminkade över rudolfnäsan och var i toppform tills karln kom hem. (Och kom på att jag också vill ha en akita.)

Hahaha. Jag har fortfarande inte erkänt för honom, så han kommer mobba livet ur mig när han läser detta, hahahah. Är jag ensam så kan jag sitta och gråta till filmer, men är någon med så håller man sig ball :O Typ som när vi tittade på Dear Zachary, och karln anade att jag var gråtfärdig. Ett ballt "NEJ", även om tårarna började komma ut ur näsan istället. (Och till mitt försvar, titta på den själva och håll er. Det är svårt :O)

Barnet och mammahjärtat mår dock bättre idag. Inte alls samma halvdöda tillvaro, utan mycket bättre. Sjukt skönt. Så idag ska vi försöka få i oss lite frisk luft, och så ska jag fortsätta suga i mig allt beröm jag fått av folk eftersom jag roade mig helt med Plopps när han var ledig och fick sitta och superstressa ihop tre arbeten dagen efter då jag försummat dem för att kunna härja med Tops. Uppburrade fjädrar, YES!

Och så tänkte jag att det är ett steg närmare the gooooal att kunna erkänna sånt offentligt, fast... nu försöker jag nog bara komma med bortförklaringar. Så. Haha.

Jahapp. Skapligt tomt utan att ha plippisen här på en vardag, när inte karln heller är hemma. Och eftersom det här blir min "lediga dag" så håller jag naturligtvis på att tvätta och ska snart rycka tag i den slöa dammsugaren och suga upp alla vidriga smulor som katterna passade på att sprida runt medans vi var borta igår. Föööör.... efter att jag hade lämnat Plippisen så åkte jag till karlns jobb, drack kaffe och läste true blood tills han skulle bli klar. Och det har faktiskt inte varit så mycket tantsnusk än, en gång kanske, men det gills inte riktigt, haha. När han var klar i alla fall, så brummade vi direkt iväg till Heron City, höll varandra i handen och myste runt i den stora gallerian innan vi var tvungna att moffa mcdonalds för att överleva. (Självklart missade vi den billiga thaibufféen, men men.) Efter att sen ha drivit runt och inhandlat snacks på willys, så åkte vi längstlängst upp och gick på bio! Aaaaw, hunbun bjödelibjöd och vi kollade på Inception som skulle vara tiiiidernas bästa film. Nja. Visst, äckligt snygg gjord, men jag har ingen aning om varför alla är så besatta av tanken på att den skulle vara bäst ävah? Iofs så märkte man ju att publiken var (okejdå, i min ålder, men jag försöker ju berätta att jag är äldre inuti) ganska unga, och de har antagligen inte hunnit bli lika kritiska som mig och karln. Vissa verkade inte ens förstå handlingen, vilken var sjukligt enkel att följa. De tråkiga onelinerserna verkade också gå hem hos publiken, som till min stora förtvivlan satt och upprepade dem till sina kompisar. Nej, samma hysteri som vid Avatar, den var också mycket mycket vackert gjord, men inte så schysst handling. Så, Inception är inget annat än en ruskigt, äckligt, jävla snygg men vanlig actionfilm. Pang! Sen charmar väl DiCaprio alla också, så filmen vinner ju säkerligen röster på det också. Flickorna som gick ut efter bion framför oss verkade också helt förvirrade av handlingen, och jag förstår verkligen inte vad som är så svårt att förstå? De olika nivåerna i filmen är just: olika. Helt olika. Det används inga svåra begrepp, och ingen avancerad hjärnmassage ingår heller. Och som alla andra vanliga actionfilmer så var slutet ganska förutsägbart. Men som sagt, den var snygg. Men bästa slut vinner nog The Mist, vad jag kan komma på nu, det finns säkert något bättre. Just för att man inte hade väntat sig det slutet, sånt är njutning. Så, gör inte som oss och gå in på bion med gudahöjda förhoppningar. Låtsas att du ska se typ Man Thing, så kommer du nog dö av förtjusning.

Men, vi satt i alla fall och delade på en godispåse och myspyshöll handen. ♥