...
You can run on for a long time
Run on for a long time
Run on for a long time
Sooner or later God'll cut you down
Sooner or later God'll cut you down
Go tell that long tongue liar
Go and tell that midnight rider
Tell the rambler, the gambler, the back biter
Tell 'em that God's gonna cut 'em down
Tell 'em that God's gonna cut 'em down
Well my goodness gracious let me tell you the news
My head's been wet with the midnight dew
I've been down on bended knee talkin' to the man from Galilee
He spoke to me in the voice so sweet
I thought I heard the shuffle of the angel's feet
He called my name and my heart stood still
When he said, "John go do My will!"
Go tell that long tongue liar
Go and tell that midnight rider
Tell the rambler, the gambler, the back biter
Tell 'em that God's gonna cut 'em down
Tell 'em that God's gonna cut 'em down
You can run on for a long time
Run on for a long time
Run on for a long time
Sooner or later God'll cut you down
Sooner or later God'll cut you down
Well you may throw your rock and hide your hand
Workin' in the dark against your fellow man
But as sure as God made black and white
What's down in the dark will be brought to the light
You can run on for a long time
Run on for a long time
Run on for a long time
Sooner or later God'll cut you down
Sooner or later God'll cut you down
Go tell that long tongue liar
Go and tell that midnight rider
Tell the rambler, the gambler, the back biter
Tell 'em that God's gonna cut you down
Tell 'em that God's gonna cut you down
Tell 'em that God's gonna cut you down
Jag hatar det så fruktansvärt mycket. Så fruktansvärt hårt, så fruktansvärt hårt.
Jag är så trött på att det bara förstör. Jag är trött på att det sabbade min barndom, jag är
trött på att det spökar, trött på att det sabbar för mig nu.
Skräckslagen, panik. Jag har aldrig sett så mycket om det inte varit mig själv. Och någon
som ligger en nära, det gjorde saken hemsk. "Du verkar vara i chock, sätt dig ned".
Jag färgade mitt hår för att förnya mig själv och liksom impa lite, och inte gå med mitt rödblonda skatbo. Det blev ju bajs ändå. Jag funderar på att klippa av skiten, jag orkar inte vara fancypancy.
Egoist kanske. Det känns som det. Så mycket tankar som virvlar, så förvirrad över rätt och fel, och vilse. Och gud vad jag saknar plipploppstjärnan, jag vill bara sitta och mysa och titta på drömmarnas trädgård med honom.
Run on for a long time
Run on for a long time
Sooner or later God'll cut you down
Sooner or later God'll cut you down
Go tell that long tongue liar
Go and tell that midnight rider
Tell the rambler, the gambler, the back biter
Tell 'em that God's gonna cut 'em down
Tell 'em that God's gonna cut 'em down
Well my goodness gracious let me tell you the news
My head's been wet with the midnight dew
I've been down on bended knee talkin' to the man from Galilee
He spoke to me in the voice so sweet
I thought I heard the shuffle of the angel's feet
He called my name and my heart stood still
When he said, "John go do My will!"
Go tell that long tongue liar
Go and tell that midnight rider
Tell the rambler, the gambler, the back biter
Tell 'em that God's gonna cut 'em down
Tell 'em that God's gonna cut 'em down
You can run on for a long time
Run on for a long time
Run on for a long time
Sooner or later God'll cut you down
Sooner or later God'll cut you down
Well you may throw your rock and hide your hand
Workin' in the dark against your fellow man
But as sure as God made black and white
What's down in the dark will be brought to the light
You can run on for a long time
Run on for a long time
Run on for a long time
Sooner or later God'll cut you down
Sooner or later God'll cut you down
Go tell that long tongue liar
Go and tell that midnight rider
Tell the rambler, the gambler, the back biter
Tell 'em that God's gonna cut you down
Tell 'em that God's gonna cut you down
Tell 'em that God's gonna cut you down
Jag hatar det så fruktansvärt mycket. Så fruktansvärt hårt, så fruktansvärt hårt.
Jag är så trött på att det bara förstör. Jag är trött på att det sabbade min barndom, jag är
trött på att det spökar, trött på att det sabbar för mig nu.
Skräckslagen, panik. Jag har aldrig sett så mycket om det inte varit mig själv. Och någon
som ligger en nära, det gjorde saken hemsk. "Du verkar vara i chock, sätt dig ned".
Jag färgade mitt hår för att förnya mig själv och liksom impa lite, och inte gå med mitt rödblonda skatbo. Det blev ju bajs ändå. Jag funderar på att klippa av skiten, jag orkar inte vara fancypancy.
Egoist kanske. Det känns som det. Så mycket tankar som virvlar, så förvirrad över rätt och fel, och vilse. Och gud vad jag saknar plipploppstjärnan, jag vill bara sitta och mysa och titta på drömmarnas trädgård med honom.
5 saker
Jag såg på min kusins blogg där hon hade skrivit 5 saker som andra kanske inte vet.
Här kommer mina 5 saker som ni andra kanske inte vet om. Daaah.
1. Jag ser ner så sjukt mycket på folk som inte kan formulera sig skriftligen när det väl gäller, och folk som missbrukar utrops- och frågetecken. När de skriver en fråga med sjuhundrafemtioelva frågetecken efteråt så är det mycket, mycket svårt att ta dem seriöst och man liksom, rycker bara på axlarna och är övertygad om att filmen Idiocracy faktiskt är en sanningsfilm. Den tanken slår mig iofs väldigt, väldigt ofta nu för tiden.
2. Jag måste alltid tvätta händerna efter att ha tagit fram glasspaket från frysen eller om jag har lagt upp glassen i tallrikar. Och jag kan inte äta med skeden som man skopade upp glassen med, haha. Usch, vad smutsig och kladdig man känner sig efter det, även om glassen inte ens nuddade ens händer.
3. Ibland ställer jag mig i underkläder framför vår helkroppsspegel, och tycker att jag är så jääääävla snygg. (Vilket sen försvinner samma sekund som man går därifrån, haha)
4. Jag älskar fett och socker. Jag borde vara jättetjock. Sjukt totalälskar. När jag var yngre (växande tonåring ;)) kunde jag ta små bitar från margarinet i kylen och doppa dem i sockerskålen och bara frossa i mig. Nu är det ren självbehärskning som gör att jag inte gör sånt längre ;)
5. När jag hittar ett tvspel som jag faktiskt är ganska bra på, så vill jag inget hellre än att låsa in mig i några dagar med neddragna persienner och bara rejsa igenom spelet tillsammans några kilo chips och läsk, och sitta nonstop tills jag klarat ut det. Och jag blir alltid lika besviken när det är slut, som om allt plötsligt är tomt och man hade ingen aning om vad som fyllde ens liv innan man fick spelet. I och för sig så gillar jag evighetsspel, jag tröttnar typ aldrig, om det inte är på det fysiska planet dvs. Men ändå, det blir så tomt! Som Dantes Inferno eller God of War 3. AH, TOMT! (Naturligtvis är det i princip omöjligt nu när man har ett galet barn som ska upp på morgonkvisten, men ändå)
Här kommer mina 5 saker som ni andra kanske inte vet om. Daaah.
1. Jag ser ner så sjukt mycket på folk som inte kan formulera sig skriftligen när det väl gäller, och folk som missbrukar utrops- och frågetecken. När de skriver en fråga med sjuhundrafemtioelva frågetecken efteråt så är det mycket, mycket svårt att ta dem seriöst och man liksom, rycker bara på axlarna och är övertygad om att filmen Idiocracy faktiskt är en sanningsfilm. Den tanken slår mig iofs väldigt, väldigt ofta nu för tiden.
2. Jag måste alltid tvätta händerna efter att ha tagit fram glasspaket från frysen eller om jag har lagt upp glassen i tallrikar. Och jag kan inte äta med skeden som man skopade upp glassen med, haha. Usch, vad smutsig och kladdig man känner sig efter det, även om glassen inte ens nuddade ens händer.
3. Ibland ställer jag mig i underkläder framför vår helkroppsspegel, och tycker att jag är så jääääävla snygg. (Vilket sen försvinner samma sekund som man går därifrån, haha)
4. Jag älskar fett och socker. Jag borde vara jättetjock. Sjukt totalälskar. När jag var yngre (växande tonåring ;)) kunde jag ta små bitar från margarinet i kylen och doppa dem i sockerskålen och bara frossa i mig. Nu är det ren självbehärskning som gör att jag inte gör sånt längre ;)
5. När jag hittar ett tvspel som jag faktiskt är ganska bra på, så vill jag inget hellre än att låsa in mig i några dagar med neddragna persienner och bara rejsa igenom spelet tillsammans några kilo chips och läsk, och sitta nonstop tills jag klarat ut det. Och jag blir alltid lika besviken när det är slut, som om allt plötsligt är tomt och man hade ingen aning om vad som fyllde ens liv innan man fick spelet. I och för sig så gillar jag evighetsspel, jag tröttnar typ aldrig, om det inte är på det fysiska planet dvs. Men ändå, det blir så tomt! Som Dantes Inferno eller God of War 3. AH, TOMT! (Naturligtvis är det i princip omöjligt nu när man har ett galet barn som ska upp på morgonkvisten, men ändå)
Uhu
På fredag brummar vi ned till hemhålan och lämnar Plipps, och drar förbi pappsen ute i skogen och byter däck på bilen, och sen myser vi hemåt igen och tar emot paket och hujeda mig!
Ska bli fasligt skönt med vinterdäck, jag sitter med hjärtat i halsgropen varje gång jag ens anar att det är halt nu. Gudars.
Ska bli fasligt skönt med vinterdäck, jag sitter med hjärtat i halsgropen varje gång jag ens anar att det är halt nu. Gudars.
Skjortman
Så söt! :D
...
Förresten så äcklar Helgon mig något så fruktansvärt mycket, men jag är alldeles för skräckfascinerad och rädd för att kunna ta bort det förbannade kontot. Tänk om liksom, och då är jag idioten utan konto.
Jaja. Nu ska jag gå och skura något för att förtränga alla spöken, och kanske rota fram något från frysen som jag kan hetsäta.
Jaja. Nu ska jag gå och skura något för att förtränga alla spöken, och kanske rota fram något från frysen som jag kan hetsäta.
Åhåj
Nåväl.
Jag sydde en väst till Plipp som han skulle ha på bröllopet, men... ja. Han fick mysa med den en stund, eftersom det inte gick att vara kvar eftersom han blev totalt galen inne i kyrkan. Jag fick aldrig några bra bilder när han har den på sig, så nu ligger den gömd i garderoben och han kommer antagligen hinna växa ur den innan det är västdags igen -.-
Men hans trotsera verkar ge med sig lite grann i alla fall, mycket skönt. Nu har vi tagit bort hans bebisstol också! Jag såg på dagis att de bara hade tripptrappstolar (jag såg inga barnstolar i alla fall), och blev inspirerad och eftersom vi har en trippis så tänkte jag att det är ju lika bra att låta honom sitta där eftersom han hellre vill göra det också.
Så poff! Världens utrymme vid köksbordet helt plötsligt, haha. Och han är ju hur duktig som helst på att sitta still och äta där som en stor pojke :)
Jag sydde en väst till Plipp som han skulle ha på bröllopet, men... ja. Han fick mysa med den en stund, eftersom det inte gick att vara kvar eftersom han blev totalt galen inne i kyrkan. Jag fick aldrig några bra bilder när han har den på sig, så nu ligger den gömd i garderoben och han kommer antagligen hinna växa ur den innan det är västdags igen -.-
Men hans trotsera verkar ge med sig lite grann i alla fall, mycket skönt. Nu har vi tagit bort hans bebisstol också! Jag såg på dagis att de bara hade tripptrappstolar (jag såg inga barnstolar i alla fall), och blev inspirerad och eftersom vi har en trippis så tänkte jag att det är ju lika bra att låta honom sitta där eftersom han hellre vill göra det också.
Så poff! Världens utrymme vid köksbordet helt plötsligt, haha. Och han är ju hur duktig som helst på att sitta still och äta där som en stor pojke :)
Besviken?
Ja, jag tror det är den känslan som beskriver bäst. Eller en blandning av besvikelse och typ, känna sig hotad.
Jag är inte lika hipp, ung och alternativ som alla andra bönor. Gammeltacka med dålig syn och tigermage.
FAN, fulafula fuuuuula könssvordomar att jag alltid ska vara pillig och upptäcka saker jag inte vill veta om, väcka hjärnspöken som inte borde finnas.
Men vid gudarna vad jag känner mig fruktansvärt ful. Jävla bilder. Det bästa är att jag fick som typ, jag började darra och nästan gråta, haha. Bara bilder på unga, hippa tjejer.
Jävla könsordsmaraton. Usch, vad länge sedan hjärnspökena var såhär onådiga.
Nu ska jag försöka fixa ihop middagen, kanske gråta en skvätt, och sen... hmm. Jag har ju redan städat typ allt, men jag får väl hitta något mer.
Komplexkomplexkomplex, usch, vad länge sedan de var såhär grava. Jävla celluliter, tigermage och finnar. KÖNSORD! Haha, vad jag alltid ska lyckas.
Jag är inte lika hipp, ung och alternativ som alla andra bönor. Gammeltacka med dålig syn och tigermage.
FAN, fulafula fuuuuula könssvordomar att jag alltid ska vara pillig och upptäcka saker jag inte vill veta om, väcka hjärnspöken som inte borde finnas.
Men vid gudarna vad jag känner mig fruktansvärt ful. Jävla bilder. Det bästa är att jag fick som typ, jag började darra och nästan gråta, haha. Bara bilder på unga, hippa tjejer.
Jävla könsordsmaraton. Usch, vad länge sedan hjärnspökena var såhär onådiga.
Nu ska jag försöka fixa ihop middagen, kanske gråta en skvätt, och sen... hmm. Jag har ju redan städat typ allt, men jag får väl hitta något mer.
Komplexkomplexkomplex, usch, vad länge sedan de var såhär grava. Jävla celluliter, tigermage och finnar. KÖNSORD! Haha, vad jag alltid ska lyckas.
Lättnad!
Oh my, han somnade, vaknade, åt som en häst, och det bar iväg mot dagis.
Allt gick perfekt! Förutom att han inte ville gå därifrån sen, men det tar jag nog bara som en bra grej ;)
Hahaha! Jag är så glad, så oerhört trött och mina händer är helt röda och svullna efter att ha glömt vantarna hemma (mums), men baske mig vad jag känner mig nöjd med hur kvällen avslutades. Dagisfolket var riktigt trevliga, åhå.
Om han nu somnar för kvällen dvs. Jag har upptäckt att de nya napparna inte riktigt är lika popcorn som hans gamla, hujeda mig.
Allt gick perfekt! Förutom att han inte ville gå därifrån sen, men det tar jag nog bara som en bra grej ;)
Hahaha! Jag är så glad, så oerhört trött och mina händer är helt röda och svullna efter att ha glömt vantarna hemma (mums), men baske mig vad jag känner mig nöjd med hur kvällen avslutades. Dagisfolket var riktigt trevliga, åhå.
Om han nu somnar för kvällen dvs. Jag har upptäckt att de nya napparna inte riktigt är lika popcorn som hans gamla, hujeda mig.
...
Världens mest påfrestande dag. Vid gudars skymning vad jag hade förlorat förståndet om varje dag varit såhär. Det enda jag vill göra nu är att lägga mig i något ljudisolerat rum och bara störttjura. Jag visste att det inte alltid skulle vara sunshine att vara mamma, men det här hade jag aldrig ens fantiserat om.
Ingenting hjälper, jag försökte sitta och leka med honom, det slutade med att han kastade leksakerna på mig och började skrika när det inte gick som han ville.
Jag försökte gå ut med honom, men det slutade med att han la sig på marken och störtskrek, och när han då fick sätta sig i vagnen så passade inte det heller, utan han ställde sig upp innan jag lyckades spänna fast honom och vrålskrek samtidigt som han varvade med "AAAJ AAAAAAJ".
Sen tänkte jag låta honom stå och diska medans jag gjorde iordning lunchen, men det slutade ju med att han blev skitsur och började skrika när han inte fick klicka på och av kaffebryggaren och lampan, samt pilla i kattmaten.
Under lunchen så var det nääääära att han blev arg igen, så han fick gå och lägga sig efter lunchen för sin dagliga nap. Det varade ju verkligen, eftersom han vrålskrek så fort karln åkt till jobbet igen, och alltså fick han komma upp igen när jag insåg att han inte kommer somna.
Då och då kom jag med satsumas och liksom, försökte få honom på bra humör med det, men det varade ju inte speciellt länge.
Jag försökte med keyboarden, dammsugaren (han åker efter på sin bil och rejsar i vanliga fall), bilar, böcker, katten, kastruller, nappar, filtar, myspys, superbus och så vidare. Ingenting var tydligen kul.
När han återigen skulle ta sin tupplur efter att ha skrikit när han inte fick riva ned affischerna från väggarna, så totalvägrar han igen och där är vi nu.
Okej.
Hmm. Nu varvar han att vrålskrika med att prata, och jag har ingen aning om vad jag ska försöka mig på härnäst. Det kommer ju bara bli samma runda igen? Jag känner mig så otroligt ensam och trött att det är galet. Han skriker ju inte försiktigt heller, utan det är vansinnga vredesvrål. Men men, det är väl bara att fortsätta köra på.
Och idag är det möte med dagis, och om Plipp är på det här humöret och inte har sovit innan dess... Åh, vid gudars skymning vad jag hoppas att han samlar sig när han får syn på sin far.
Åh, gud, vad jag saknar att bo i hemhålan när det är såhär. Yeey, bita ihop och hoppas på att han är sig själv imorgon, yeey. Så nu är det bara återgå till att försöka.
Ingenting hjälper, jag försökte sitta och leka med honom, det slutade med att han kastade leksakerna på mig och började skrika när det inte gick som han ville.
Jag försökte gå ut med honom, men det slutade med att han la sig på marken och störtskrek, och när han då fick sätta sig i vagnen så passade inte det heller, utan han ställde sig upp innan jag lyckades spänna fast honom och vrålskrek samtidigt som han varvade med "AAAJ AAAAAAJ".
Sen tänkte jag låta honom stå och diska medans jag gjorde iordning lunchen, men det slutade ju med att han blev skitsur och började skrika när han inte fick klicka på och av kaffebryggaren och lampan, samt pilla i kattmaten.
Under lunchen så var det nääääära att han blev arg igen, så han fick gå och lägga sig efter lunchen för sin dagliga nap. Det varade ju verkligen, eftersom han vrålskrek så fort karln åkt till jobbet igen, och alltså fick han komma upp igen när jag insåg att han inte kommer somna.
Då och då kom jag med satsumas och liksom, försökte få honom på bra humör med det, men det varade ju inte speciellt länge.
Jag försökte med keyboarden, dammsugaren (han åker efter på sin bil och rejsar i vanliga fall), bilar, böcker, katten, kastruller, nappar, filtar, myspys, superbus och så vidare. Ingenting var tydligen kul.
När han återigen skulle ta sin tupplur efter att ha skrikit när han inte fick riva ned affischerna från väggarna, så totalvägrar han igen och där är vi nu.
Okej.
Hmm. Nu varvar han att vrålskrika med att prata, och jag har ingen aning om vad jag ska försöka mig på härnäst. Det kommer ju bara bli samma runda igen? Jag känner mig så otroligt ensam och trött att det är galet. Han skriker ju inte försiktigt heller, utan det är vansinnga vredesvrål. Men men, det är väl bara att fortsätta köra på.
Och idag är det möte med dagis, och om Plipp är på det här humöret och inte har sovit innan dess... Åh, vid gudars skymning vad jag hoppas att han samlar sig när han får syn på sin far.
Åh, gud, vad jag saknar att bo i hemhålan när det är såhär. Yeey, bita ihop och hoppas på att han är sig själv imorgon, yeey. Så nu är det bara återgå till att försöka.
Happy campers!
Jag fick hem ett beslut idag, och det blev lite mindre pengar än förväntat, men jag är fortfarande sjukligt nöjd över vår kommande livssituation ;) Så glad att jag uppdaterar med lite bilder :O
Världens duktigaste stjärnpojke har redan börjat hjälpa mig diska ;) Det är ju självklart roligare att stå och dansa på tripptrappstolen samtidigt som man skvätter vatten överallt och plaskar i diskhon, men vad gör man inte? :O (Och bara for the record, det var ordentligt ursköljda och halvdiskade items han fick leka med, inget vidrigt)
Sen bakade vi chokladrutor (mumsmums att äta rent skålen efteråt tillsammans) som blev alldeles superfluffiga! Så sjukt nöjd att jag fryste in de allra bästa till något tillfälle där man kan impa på gäster, haha.
Jag fick hem en mysterious Pandurolåda igår också, så jag roade mig med att klistra upp walldecos medan Plipp körde race i dockhuset.
Jag lyckades också rädda en växt från balkongen och frosten och allt vad det nu finns där ute, och den börjar till och med få tillbaka sin gamla färg! (Det röda i mitten)
Plipploppstjärnan på väg hem till låtsaskusinerna, som är i lekbar ålder. Vi har varit där och hälsat på flera gånger nu, mycket trevligt att få härja av sig med någon lika hysterisk som en själv ;)
Och masker! Massa masker! Jag tog på mig en för att se hur Plipps skulle ta det, men han såg plötsligt bara helt überbusig ut och stirrade på mig, och när jag bad om en kram så slängde han sig över mig, asgarvade och försökte rycka åt sig masken. Han fick låna den en stund, tills han prompt tyckte att katten skulle ha den på sig.
Vi moffade precis i oss ärtsoppa och Plipps gillar så mycket att han kunde sitta behärskat på tripptrappstolen och svulla i sig!
Världens duktigaste stjärnpojke har redan börjat hjälpa mig diska ;) Det är ju självklart roligare att stå och dansa på tripptrappstolen samtidigt som man skvätter vatten överallt och plaskar i diskhon, men vad gör man inte? :O (Och bara for the record, det var ordentligt ursköljda och halvdiskade items han fick leka med, inget vidrigt)
Sen bakade vi chokladrutor (mumsmums att äta rent skålen efteråt tillsammans) som blev alldeles superfluffiga! Så sjukt nöjd att jag fryste in de allra bästa till något tillfälle där man kan impa på gäster, haha.
Jag fick hem en mysterious Pandurolåda igår också, så jag roade mig med att klistra upp walldecos medan Plipp körde race i dockhuset.
Jag lyckades också rädda en växt från balkongen och frosten och allt vad det nu finns där ute, och den börjar till och med få tillbaka sin gamla färg! (Det röda i mitten)
Plipploppstjärnan på väg hem till låtsaskusinerna, som är i lekbar ålder. Vi har varit där och hälsat på flera gånger nu, mycket trevligt att få härja av sig med någon lika hysterisk som en själv ;)
Och masker! Massa masker! Jag tog på mig en för att se hur Plipps skulle ta det, men han såg plötsligt bara helt überbusig ut och stirrade på mig, och när jag bad om en kram så slängde han sig över mig, asgarvade och försökte rycka åt sig masken. Han fick låna den en stund, tills han prompt tyckte att katten skulle ha den på sig.
Vi moffade precis i oss ärtsoppa och Plipps gillar så mycket att han kunde sitta behärskat på tripptrappstolen och svulla i sig!
...
Jag kom in! Livet kommer att leka om tre månader typ. Allt kommer vara så lätt, och jag hoppas på happy faces överallt.
Jag höll mig hela vägen från stan, och när jag klev av bussen började jag störttjura. Gråtandes dansade jag till min happylåt lollipop hela vägen till porten och fortsatte hulkandet i hissen. Ni vet när man gråter så hårt att man är helt still och inte andas eller någonting, sen följt av ett "uuuuh". Så trevlig var jag i hissen, sicken tur att ingen skulle åka med. Det kändes som om studievägledaren hade plockat bort en 10kgs sten från bröstkorgen, så lätt, så överväldigande, och så tacksam för mitt läshuvud. Jag samlade mig lite och beredde mig för en stor kram och ännu mer happygråt.
Icke! Jag tabbade mig igen, och Plippisen var surhungrig.
So, back to the normalt läge direkt. Jag fick mitt happymoment mellan bussen och dörren. Nåväl, jag fick den i alla fall, bättre än ingenting. Jag kanske ska baka ett gäng kakor till oss som grattis till mig själv.
Jag höll mig hela vägen från stan, och när jag klev av bussen började jag störttjura. Gråtandes dansade jag till min happylåt lollipop hela vägen till porten och fortsatte hulkandet i hissen. Ni vet när man gråter så hårt att man är helt still och inte andas eller någonting, sen följt av ett "uuuuh". Så trevlig var jag i hissen, sicken tur att ingen skulle åka med. Det kändes som om studievägledaren hade plockat bort en 10kgs sten från bröstkorgen, så lätt, så överväldigande, och så tacksam för mitt läshuvud. Jag samlade mig lite och beredde mig för en stor kram och ännu mer happygråt.
Icke! Jag tabbade mig igen, och Plippisen var surhungrig.
So, back to the normalt läge direkt. Jag fick mitt happymoment mellan bussen och dörren. Nåväl, jag fick den i alla fall, bättre än ingenting. Jag kanske ska baka ett gäng kakor till oss som grattis till mig själv.
Bollhavsmannen!
Han gillar sitt nya minibollhav, och är så ruskigt duktig på att hjälpa till att hjälpa draken (yes, det Plipp sitter på är alltså en stor drake) "gå och lägga sig" (samla ihop alla bollar, så att draken kan somna mätt och glad ;) ) innan han själv går och lägger sig. Myspojk!
Oh
Älskade Plipploppstjärnan.
AAAAHHHH
FULA ORD, MASSOR AV FULA ORD!
Nyvaken, oh my
Vaknade i ren förvirrning vid 8 och hade världens panik över att karln åkt till jobbet, jag hörde ingen Plippis och ingen klocka hade ringt. OH MY, JAG HAR FÖRSOVIT MIG OCH J! Helt inne i min egen värld så dundrar jag ned från loftsängen (inte ens då klickar det) och in i badrummet. När jag väl är där inne så klickar det. Plippis är hos sin far, så jag kunde ju ta en liten sovmorgon, och jag är inte hos mamma så jag behöver ingen väckarklocka. Hmm... jag smsade karln och frågade om jag lovade något imorse, hade ett svagt minne av att vi åtminstone försökte konversera där i morgondimman. Lunch, var det ja.
Så. Happ. Morgonen var inte så äventyrlig som jag trodde. Haha. Nu begrava mig i papper och ansökningar och hoppas på att jag glömmer bort hur mycket jag saknar det hysteriska lilla trollet. Katterna är liksom inte riktigt lika mysiga och roliga, haha. Nej, usch vad den tredje lilla biten saknas. Hemskt.
Så. Happ. Morgonen var inte så äventyrlig som jag trodde. Haha. Nu begrava mig i papper och ansökningar och hoppas på att jag glömmer bort hur mycket jag saknar det hysteriska lilla trollet. Katterna är liksom inte riktigt lika mysiga och roliga, haha. Nej, usch vad den tredje lilla biten saknas. Hemskt.
