Cocytos

Så galet enkelt att bli bitter på håll. Men men. Snart åker jag hem igen, åhåhå.

Jagjagjag. Jag är inte bitter. Inte så länge till i alla fall, bara en liten stund då och då ;) Och hon såg ändå ut som en 40+are med låtsastuttar, moahahaha. Nåväl, nog med skadeglädje.

Och vad skön och hård (!) sängen här hemma hos mamma är! Trots att jag fick sova bredvid ett ålande barn som väckte mig lite då och då, så känner jag mig mer utvilad på länge. Jag är helt paff, men tydligen kan en nice säng göra en sån great skillnad. Nästan så att man ser framemot att ta en nap med Plippisen, haha. Och det är fasligt fint väder idag också, åhåhå.

Såhja, suttit i telefon såhär på morgonkvisten och fixat och donat. Nästa projekt har inte teletid förrän i eftermiddag, så jag får väl det stora nöjet att ringa när jag sitter på bussen på väg till hemhålan. Nåväl, vad gör man inte?

På fredag går också startskottet, och oj oj oj vad jag ska på dem allihop! :O Karln bekräftade mina misstankar genom att berätta att han lyckades komma in med bara grundskoleutbildning, så alltså borde mina chanser vara lite större och då alltså väldigt goda.

Den vackra dagen jag är rik ska jag plugga till det jag verkligen vill. Så länge, plugga ihop till något som jag faktiskt kan arbeta med utan att få en breakdown eller ångest av. Haha. Och ett år är inte så fasligt lång tid egentligen, hujeda mig vad det kommer gå undan.

Nu har vi i alla fall packat allt som behövs, och sitter bara och väntar på att karln ska ringa och fälla den avgörande domen om huruvida vi får krångla med bussar eller om han skjutsar oss till stationen. Spennande!

Åh. Så långt kvar till februari. Sååå långt :( Jag vill åka nu, nu, nu. Och gud vad jag hoppas att alla planer klaffar. Livet kommer bli så lätt, det måste fungera. Kvällstid och helger är ju poff, och likadant med dagtid om inte dagis rycker in helt plötsligt. Så vid gudars vad jag hoppas att allt smäller ihop perfekt.

Det börjar lösa sig alldeles utmärkt nu, nu känns verkligen allt hoppfullt. Skola och förskola, yeh yeh yeh! :O

Hoppas bara att han kommer in, hoppashoppashoppas. Håll tummarna allihop, i januari börjar hjulen rulla! (Kanske tidigare med ett knippe tur :D )

...hu hu hu. Nåväl, nu är det ny vecka och ny rivstart. Med en tjock katt i knäet och ett ritande barn så känns morgonen lugn och myspysig. Och det kanske drar iväg till födelsehålan idag! Antingen idag eller imorgon. Hm hm, beror lite på om karln ändå ska dra iväg på rep idag eller inte. Då kan vi lika gärna åka idag eftersom det ändå suger att sitta ensam en hel dag. Det ska bli trevligt! Spana in mamsens nya lägenhet och bara myspysa. Lite hemlängtan kommer nog slå en, men på torsdag I'll be back, och då ska jag och karln roa oss ordentligt under kvällen :D AAAH, ser fram emot. Och helgen också, självfallet, gah, myspys. Tror jag.

Resan jag nämnde tidigare blev av istället ändå! Men istället för att det blev i december så flyttade vi till februari, eftersom då hinner jag samla på mig lite mer -.-

Nej, nu ska jag fortsätta med pappas present, och Plippis har lovat göra en teckning till honom. Intressant ;O

Jag satt och var skitlycklig över att jag skulle planera in en resa till mig och karln.

Naturligtvis glömde jag att han ska iväg med bandet. Och jag är för egotrippad för att låta honom åka iväg ensam. Egotrippad och taskig, antar jag, för det är ju jag som har trustissues. Fan. Eller så säljer jag av grejer utav bara sjuttsingen och får förhoppningsvis råd med bådeoch?

Jag får fundilera. Jag blev så sjukt ledsen över att jag inte tänkte på det innan jag blev glad, och nu bubblar bara en massa fula svordomar om allt och alla.

Nåväl. Karln repar ikväll, så jag kan sitta ensam hela eftermiddagen och bearbeta tillsammans med virknålar och symaskinen. Och kanske en kopp te. Och Plipploppstjärnan förstås ;)

Jag skrev en skitbra kommentar på en gravid kvinnas blogg, som satt och gnällde om det ena och det andra om valet. När jag skulle lägga till en sista mening, så uppdaterades sidan och allt försvann.

Så irriterande. Nu får de vara utan min lykta.

Oh yes. Men men, snart tvättstuga!

Var på rally i helgen, hemma hos pappa. Var trevligt, men hade nog velat se lite fler bilar och haft det lite lugnare, men men. Vi åkte hem på kvällen trots att vi funderat på att sova kvar, det kändes helt meningslöst då jag anade att det skulle bli en lång söndag också, och jag hade varit lekledare i 15 timmar så mina ögon var alldeles illröda och jag var helt stensäker på att jag skulle dö om jag bara lyckades sätta mig bekvämt och tyst någonstans. Jag drogs nästan tillbaka till tiden då jag jobbade som dagmamma, och oh my. Då var jag ännu mer död, så jag får väl vara tacksam antar jag. Jag får väl vara tacksam över att jag fick sova till 7 idag också, antar jag.

Och jag fick ju träffa pappa lite i alla fall. Och min syster. Det var trevligt att bara sitta på verandan när Plipp äntligen somnat, bara sitta där i molnet från vattenpipan och smålura på bilarna och leka tysta leken. Och vi fick en hel kasse med trattkantareller (bara en tredjedel överlevde dock), det var mycket mumsmums.

Jag funderar på att avsluta bloggen, men jag vet inte riktigt. Det är sjukt skönt att skriva av sig, men blir ändå så onödigt på något sätt. Hm hm. Jag får fundera vidare.

Min mystiska huvudvärk är tillbaka! Den är koncentrerad, och jag sluddrar när jag pratar. Hm hm, säkert någon mystisk brainworm.

Bilder från helgen kommer när jag orkar koppla in kameran.

Nanana. Jag tänkte bara vara lite sådär överdrivet djup och lalla på i ett inlägg här. Jag stod häromdagen i köket, Plippisen sov och jag kände bara att jag ville sjunka ned genom golvet och glömma, glömma. Det var så mycket bilder, ord och vidrigheter som bara tvingade sig på när jag ändå var ensam och inte hade något att göra. Alla svek, alla situationer som alltid blivit så fel, alla osynliga tårar som ingen brydde eller bryr sig om. Alla de gånger jag önskat att det var jag som stod eller satt där, eller ens som stod i vägen.

Och nu stod jag där liksom. I köket, ensam och med bara en massa utmaningar och virriga tankegångar. Min lilla sovande ängel i rummet bredvid, och en invasion av blomflugor vid mig. Misslyckade hål i väggen, misslyckade målningar och misslyckade dukar, ingenting som jag kommer någonvart med. Så mycket jag har gjort fel, och så mycket andra har gjort fel. Och när jag var som längst ned i mitt tycka-synd-om-sig-själv-träsk så tittade jag ut genom fönstret.

Och allting kommer bli bra. Allt måste bli bra, en vacker dag kommer allting lösa sig, allt kommer att bli bra. Det skulle inte vara såhär mycket lidande om inte belöningen i slutet hade varit så stor. En vacker dag kommer det vara jag som står där, jag får inte ge upp bara. Allting kommer att bli perfekt, förr eller senare, med eller utan mörka stigar man lär sig ta sig igenom.

Att en regnbåge kan dyka upp och lyfta upp så mycket positiva tankar. Precis när man behövde det som mest.



Och nu ska jag och Plippis ned i tvättstugan, yeheeey!

Yes, jag gjorde om min Björn Borg-väska. Såhär!








Vissa sömmar blev mer raka än andra eftersom tålamodet kved... men men. Den blev personlig om inte annat. Lackbitarna tog jag från en annan, trasig och gammal väska, men axelremmen gjorde jag heeeeelt själv och det var ett rent helvete att vika den ut och in efter att ha sytt ihop de två bitarna. Jag ska försöka få till en bättre bild en annan vacker dag :O

Oh yes, jag virkade ihop en liten mössa till karln. Eftersom jag inte trodde att det skulle bli någon väsentlig skillnad på nål 4,5 och nål 5 sååå... den kanske blev lite liten. Och fick två "horn" upptill... Haha, men! Andra mössan jag gjort ever, så, jag tyckte det blev ganska bra ändå ;)

Nr 3 är på ingång också, storhetsvansinne ab!

Titta, titta, titta, vad karln släpade med hem :D Jag kunde förstås inte låta bli att i gammal vanlig ordning sedan köra old people-style och lägga massa svarta filtar över den för att undvika snuskiga smör/mjölk/whatsoeverfläckar, och jag är så nöjd, så nöjd :D Den är sjukligt mjuk att sitta i, man bara sjunker ned och vill lägga sig och napa direkt. Synd att det inte var någon divan med, men det fixar sig framöver, huvudsaken är att vi slipper den förbannade tältsängen och ryggvärken! AAAAHHH.

Jag har städat ur gåingarderoben nu också, så att man faktiskt kan gå in, så nu är jag trött och sliten men ändå faktiskt glad. Myyyyspys.

Jag såg när jag skulle ta kort på linnena, att det blivit lite fel på vissa ställen... -.- så jag tog bort axelbanden på det rosa, och skulle byta och ha mig, men orkar in sy fast dem ordentligt just nu. Så därför kan brösten liksom se lite... roliga ut. Och jag ska lägga in söta små kuddar där också så att man kan vara utan bh, det var ju helt fantastiskt vad skönt det var när jag hade klänningen på mig den-där-hemska-dagen och man var utan! Jag kände mig som värsta 18åringen med bröst som fortfarande var på plats! Amazing. Eller ja, jag tyckte det i alla fall.
Och på det pricka linnet lyckades jag aldrig få till någon bild bakifrån, men det går liksom nedåt och sen gör man en rosett med det vita bandet. Det prickiga linnet ska också få kuddar, eftersom jag överskattade mina existerande bröst och gjorde dem lite... stora. Och axelband.

Tji fick jag för att jag i min trötthet trodde de var klara! Eller så har C rätt, de blir aldrig klara. Och vad svårt det var att ta bra bilder! Kameran måste också bytas ut, den är verkligen inne på sista andetaget. Men men, inte så fruktansvärt för att vara newbie :( Jag var också tvungen att ringa in Pinhead där han står och vilar i bokhyllan, och lägg märke till mina slappa, grå mjukisbyxor som passade riktigt bra in ;)

Jag tror Plipp har återupptäckt sin bil, han sitter och rejsar runt på den nästan hela tiden nu. Helgen flöt förbi, och när jag satt där och finslipade mina påhitt så frågade jag om inte karln kunde göra mig sällskap. Han satte sig otroligt nog ned, och bestämde sig för att göra ett "gosedjur". Och efter inte så många om och men som jag trott från början, så lyckades han faktiskt få ihop en "nalle".

 

Fruktansvärt vacker måste jag säga, men det roliga var att han satte sig ned mig med och gjorde något istället för att pysa iväg. Mycket uppskattat.

Jag tror förresten inte att det blir någon soffa idag heller. Kanske i helgen, om vi har en väldans tur. På fredag ska vi ned till mamma och hjälpa henne med flytt, och sen över till pappa och gratta honom.

Jag fick sovmorgon idag också, till 8,15 när jag vaknade i ren panik av mig själv. Efter att sen inse att Plipp fortfarande sussade, så låg jag för första gången på läääänge och drog mig och läste till 9,30 då han tydligen tyckte det var dags att vakna. Sen frukost, och nu rejsar han och jag slöar tills det blir dags att hitta på något nytt. Vi kanske ska måla idag?

Det blev ingen soffa idag. Uhuhu. Jaja. Nästa helg, kanske kanske.

Japp, idag var det dags att fiska hem soffan. Ska bli alldeles myspysbra och skönt, gudars! Och jag tänker sätta mig och spana efter en ny klädsel så fort jag får grepp om vad soffan egentligen heter. En klädsel som passar in lite bättre i lägenheten istället för ljusbeige... Och ljusbeige + tre barn + två katter + en karl känns inte som det ultimata, haha.

Nåväl. Nu ska jag återgå till pysslandet och knopandet, kanske dricka en kopp kaffe. Nu när det var flera dagar sedan jag drack kaffe sist så känns det liksom okej. Kaffeavvänjningen gick hur bra som helst med hjälp av te, både grönt och svart. So, istället för kaffe så börjar jag dagarna med svart vaniljte med maaassa kanel. Noms noms.

Gör jag rätt?

Det är så mycket bilder, bilder överallt som tränger sig på. Bilder som har etsat sig fast, men som har blivit suddiga av förnekelse. Det börjar med ord, som ebbar ut i bilder utan att jag hinner stoppa det. För inte skulle väl min världsuppfattning ha raserat om det inte var sant? Folk bryter väl inte mot sina "does - does not" bara sådär? Ibland tänker jag inte på det, ibland finns det inte. Jag vill inte ta tag i det, jag känner mig för bräcklig. Det kanske bara var ett fantasifoster som gjorde sig rolig på min bekostnad, för att testa mig. Sen att det säkert var ett straff för att jag har förstört liv i min gyllene ungdoms dagar med samma misstag, det är ju en annan sak. De måste ha mått sämre än mig, och vad gör det mig till då?

Jag och C hade givande samtal idag. Det var kul, och hon kanske har en poäng. Men jag är så rädd, rädd för att stora stygga världen ska bryta ned min bubbla.

Hon tror också på karma. Jag börjar bli övertygad om att det faktiskt finns, helt helt på riktigt. Eftersom att det inte bara är jag som tror på det.

Linnet är förresten klart. Bild kommer snart. Det är säkert bara jag som har hormonrubbningar igen.

Na na na...

Japp, jag leker Martin T och har fixat och grejsat. Bänkar, bokhyllor, väggar och blabla. Naturligtvis inte utan storhetsvansinne, och idag tog det stopp. En vägghylla satte stopp liksom! Hur svårt kan det vara? Jag fick in två hål hur bra som helst, men sen de två övre hålen... jag blev så sur, usch. Så då satte jag mig och jobbade på Pinhead istället. Jag lyckades löda ihop ett skelett till honom, och sen var det bara att bygga på kroppen. Det gick naturligtvis också åt skogen, då hans proportioner blev helt... ja. Leran tog ju slut (!), så han hann bara få ett par dvärgben. Men men. Det ordnar sig så fort jag har råd med mer lera. Och dessutom måste han ju torka i ett par dagar nu. Jag vågar mig på att lägga ut en halvkass bild på honom nu hur som helst: (och tänk på att han är för smal och shit nu eftersom leran tog slut -.- )



Karln är och repar nu. Jag skickade med dem en påse bullar som jag hetsgjorde igår för att ha något att göra, haha. Jajustdeja, vi var över till hans syster igår och tog en kaffe och kikade på några av hennes soffor, och beslöt oss för att ta en. YEEEY, äntligen! Jag är bara lite nyfiken på hur vi kommer få plats i den, men det lär väl visa sig.

Jag njöt runt på plantagen igårellernärdetnuvar också, och myspyste bland alla växter innan jag fick med mig ett tappert litet gäng hem. Det blev ju inte de halvgigantiska träden jag hade velat, men något i alla fall för att pigga upp barnrummet. Det och ett gäng mattor.

Hjärnan sa plötsligt pang och dog av all musik och överdriven verksamhet. Jag ska nog sy lite.

Knappt, men ändå. Wohoo. Helgen flöt dimmigt förbi, och att den försvinner väl ganska snabbt ur minnet likväl kan vi ju hoppas på. Karln kanske tycker kanske att det är kul, men jag glömmer nog den helst. 4 september, vaddå? Vi gick väl från 3e till 5e dirr, regeringen strök den 4e, så den har aldrig funnits. Klänningen gick ju åt helvete den också, jag stuvade undan alla bitar längst in i garderoben, och hoppas på att de inte ska titta fram förrän jag orkar fixa till den.

Igår, eller om det var iförrgår, men jag tippar på igår, så åkte vi till Biltema och Ikea. Biltema var för att fixa lödgrejer (ojojoj vad jag är sugen på att bara sitta och löda ihop en massa skitsaker) och Ikea var väl för att jag tjatat sönder mig om det. (Eller så var det karln som tog upp det ;) ) Nåväl. Det blev lite bok- och skohyllor och ett nytt vardagsrumsbord plus en massa småkrafs. Som en ny toasits! Underbart mysigt att slippa den där gamla och äckliga som alla möjliga ohygieniska människor kan ha suttit på. Visst att jag har skurat hela lägenheten med blekmedel någon gång, men det sitter ju fortfarande i. Bah! Poängen var väl hur skönt det var att köpa det, och en med svart lock dessutom! Badrummet börjar ta sig något så fruktansvärt bra.

Jag har redan haft sönder ett av caféglasen. Och jag hade sönder ett väl på Ikea också, de verkar hata mig.

Och... ja. Det är väl skönt att ha Plipp hemma igen, och han gillar sin nya bokhylla. Jag skruvade själv fast den i väggen (tippskyddet), och fy fåglarna vad kramp och mjölksyra jag fick i armarna. Det var helt sjukt. Och sen släpade jag min enorma brudkista från vardagsrummet till hallen, och trots att det kanske bara är några meter så kände jag mig döende efteråt och min rygg vill fortfarande döda mig.

Och visdomstanden krånglar, det gör så fruktansvärt ont när det går upp mot örat och shit. Och all alvedon är ju självklart slut, och jag är alldeles för tom (eller är det lat?) för att orka ta mig in till stan.

Jag missade mötet igår. Eller, ja, struntade i det. Jag förlorade min motivation och antog att jag ändå inte kommer lyckas. Dessutom hade jag inte förberett mig, eftersom det var så mycket annat som slogs om min uppmärksamhet. Jag tror jag sov ganska gott.

Börjar jag bli gammal och går sönder? Jag ska nog sätta mig och sy sen. Om jag är gammal så passar jag ju ändå in vid symaskinen med min knackliga rygg. Och världen försvinner ju trots allt då.

Usch, vad jag avskyr dem. Igen liksom. Det känns inte lika hemskt den här omgången, men nog banne mig kommer jag vara döende ikväll. Bara jag hinner bli prima till fredag :( Och lördag :( Och söndag :( Och måndag :( Haha, det bara fortsätter, jag tror inte jag har haft så mycket planerat i så många dagar på länge. I och för sig så vore det trevligt att slippa vara döende imorgon också eftersom jag är ensam med Plipp hela dagen. Meeen... det är ju bara att jag ligger i B's säng i så fall och gör det bästa av situationen. Hujeda mig! Åh, vid gudarna vad jag hoppas på att det går över snabbt och bara är lite halsont.

Men men! Nu har Plipp tömt fruktskålen, så nu ska vi ut i det fina vädret.