Cocytos

Emokiddeluxe

Hemska tider, indeed.

Grön/blå/svart.

Och mina skakningar är värre nu. Jag tror det har med stress att göra, måste ju spela någon sorts roll i det hela. Men nu är det verkligen parkinson deluxe. Till och med min yngsta syster reagerade, tittade på mig och viskade frågande varför jag var så skakig. Jag skrattade bara och sa att det gör jag jämt, men så tittade jag och såg att det var värre.

Så, där har jag ännu en sak att hetsa upp mig över. Hurra!

Och jag har tre major skolarbeten som ska in. Idag. Och jag kan inte göra annat än bara stirra, lyssna på underbar musik och fastna i min egen värld.

För jag känner ju inte. Det är jag som är jag, och baske mig heller att jag kan lägga mig i fosterställning och bara få skrika ur mig. Nej, stå upp och håll ut.

Stå upp och håll ut.

Okej, efter en hel helgs omedvetande så är det naturligt med lite söndagsangst. Men jag är inte van med det, eftersom det var ett tag sedan. Men herregud så efterbliven jag är! Det är heeeeelt amazing vad retarded man blir. Helt amazing. Och det är liksom inte okej, inte okej alls, haha.

Min syster som var med och härjade satt imorse vid köksbordet och bara stirrade och sa tomt ut i luften "du får inte komma och hälsa på något mer nu på ett tag. Blev ju värsta kaoshelgen, herregud, jag förstår det knappt". Hahahaha.

Och det var kaos. Vi for runt som galningar runt hela landsbygden, ut på vägarna, in i skogen, ut i ingenstans där det fanns fjälliga människor som satte skräck i oss båda två, bara för att vakna upp i halvkoma dagen efter och fortsätta down chaos road. Jag blev till och med lite stolt när M berättade att hon blivit orolig för att jag inte skulle orka med, men sen hade hon kommit på sig själv och sagt till den andra M att "Men hon blir ju fan aldrig bakis. Hon är ju alltid pepp och hänger glatt på" och därefter slutat oroa sig. Charmigt. Jag vet att S gnällde på mig en gång också och sa dagen efter att jag var "oförskämt pigg". Men men, det är ju alltid bra med någon sorts egenskap.

Idag var dock samlingens dag, självklart. Och därmed kom ju också "shit". So, jag håller med min syster. "Detta är den värsta ångesten jag haft på länge, jag känner mig som 15 igen".

Varmt kaffe, nästan-nybakad-chokladruta, och en himlans massa disk. Men men! Stackars Phillerill fick feber på dagis idag, så jag fick åka iväg och plocka honom tidigare. Men men, han har varit så halvdöd kraken, så han har sovit ända sen dess, så nog har jag hunnit pilla lite med skolarbetena ändå.

Seeen... ja. Det finns väl inte så mycket mer att tillägga. Jo! Jag fick hem crazyasskrämer från thailand nu också, som jag tänker smörja ansiktet med varje kväll. Om det blir prima eller kaos återstår ju att se, haha. De luktar i alla fall som instängd gamling, så något magiskt måste de nog göra.

OH MY GUUUUUUUUD, AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!!


AAAAAAAAHHH!!!!

Jag är så glad, herreguuuuuuuuuuuud!


Massa presenter, NU NU NU NU NU, BUMS!

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHH!!!!!

Jag tänkte gnälla lite här. Men sen ångrade jag mig. Jag sätter antagligen bara käppar i mina egna hjul om jag sitter och gnäller på en öppen blogg liksom. Det känns bara som att det inte är så mycket begärt, det är ju bara... inte så mycket. Jag vill så gärna också vara en sån, och jag orkar inte hålla på och låtsas. Men ingen kommer ju med stöd, så antagligen är min reaktion fel. Jag får stå och svaja på egen hand, som vanligt.

Yes! Idag hade jag tänkt att sätta upp min nya, fina trapets och börja leka lite apa. Måste ju träna till mina babuschkaarmar liiiite ;) (Annars orkar man ju inte klättra på berg i Himalaya ju, bah)



Världens duktigaste Phillaroo! :D ♥

Länge sedan jag skrev sist nu, känns det som i alla fall. Och allt har väl gått upp, ned, och sen upp igen. Sånt som händer, haha. Jag och världens ballaste Plipplopp hade en semestervecka på landet hemma hos morfar, och herregudvadvibondade. Sådär bra kompisar och en sån lätthanterlig (trots raseriutbrott över ditt och datt) Phillerill var det länge sedan jag såg. Riktig lättnad, jag hade förväntat mig kaos där ute på vischan. But no, och han sov som en riktigt ängel, och var mysig på morgonkvistarna, helt galet! Enda grejen var väl att han envisades med att försöka leka med min brors lite "finare" bilar, så det löste jag genom att köpa egna bilar till honom när karlakarln bjöd mig på en kryssning - från ingenstans!

Så, jag har fått vara ifred med tops, och superbondat, och ensam med karlakarln och faktiskt fått känna mig som en girlygirl och bondat med honom också. Trots den icke-mysiga dagen efter alkohol och kycklingmackan, måste ha varit skämd kyckling eller något - för det sprutade ur precis alla mina hål. (Inte så mysigt, men nu vet ni (; ) Så dålig har jag banne mig typ aldrig varit förutom när extremmagsjukan tog mig, herregud. Men när jag tömt varenda ett av kroppens förråd så gick det efter ett antal timmar att försöka mosa sig i en middag på en restaurang på söder. (Det låter så bortskämt när man säger så, haha, myspys)

Och nu har ju både jag och tops sommarlov, och det är så sjuuuukt skönt att inte ha något projekt som ligger och väntar, utan bara känna att dagens mål är att mysa och självklart laga mat. Jajustdet, jag fick någon hets igår och i förrgår, så nu har jag tvättat varenda leksak Plipps äger. Och jag handtorkade av hans rums golv. Och putsade elementet. Och fick panik och städade resten av lägenheten, haha. Till och med katterna fick sig ett ovälkommet bad. Men vad fräscht allt känns nu, huuuuur skönt som helst.

Nu måste jag hitta bubbelplast någonstans, för jag fick faktiskt (äntligen) iväg mina nothäften. Också ganska skönt under en fattigmansmånad. Det där med gitarr är nog inte min cup of tea, hur som helst ingenting jag inte orkar (och kanske inte vill, undermedvetet) just nu.

Men okejdå, jag måste erkänna att när jag var ensam i poolhuset så gick jag och satte mig med morfars gitarr och plinkade lite white stripes och tyckte att jag var ballast i hela världen med gitarren och min nya, fina, turkosa bikini och solbränna.

Jajustdetja! Jag och Tops ska ge oss iväg och kolla om det finns någon butik här i stan som har något exemplar av vår nya tilltänkta familjemedlem. Vad det är för något/någon avslöjar jag sen :O

Jag vet inte varför just jag har förtjänat att drabbas av sådana här bergochdalbanehelger. Ena stunden sitter man och dör av mysighet, och andra så funderar man på hur livet egentligen kommer att se ut om några månader.

Vi var barnvakt till N och K under fredags till lördags. Och när karln var tvungen att åka iväg, så var jag 4-barnsmamma i ett par timmar. Och, jag måste säga att... ja, trots vissa svårigheter, så... Det kändes... hmm... fullt av liv? Massor av små och söta händer som ville att jag skulle följa efter, massor av små råddjursögon som bad om saker, och massor av skratt och stoj och fina teckningar. Och Plopps stormtrivdes med alla kompisar och på morgonen hade de tydligen vaknat innan oss vuxna, och stannat kvar inne i rummet och lekt för sig själva. Respektfulla och mysiga, herregud!

Eller så tyckte jag att det var mysigt just för att jag bara var barnvakt. Men när jag jobbade som barnflicka var det banne mig inte lika harmoniskt, så uppfostran har nog en del med det hela att göra. Och herregud vilket jobb de föräldrarna har gjort, hahaha.

Men jag har blivit blödig på senare. Förr gillade jag inte alls att bara ligga och steka i solen, och nu är det huuuuur skööööönt som helst, herregud. Bara ligga där, känna solvarm-doften (nej, inte svett) och bara mysa. Och jag tyckte inte bebisar var söta, men nu börjar jag nästan gråta av mysighet när jag ser en bebis på bussen. De där pyttesmåtyttepyttehänderna och små fossingarna, åh gud. Och allt Phillerill gör nowadays också är huuuur sött som helst, och jag kan inte behärska mig själv och bara superberömmer honom när han gör något sött, kul eller whatsoever haha.

Så det är nog bara någon mindre ålderskris som gör att jag älskade mina timmar som 4-barnsmamma. (Jag menar, jag fick inte ens panik när varje barn hade ett varsitt instrument som de hysteriskt skapade "musik" med :O )

Karlakarln fick en mysighetsattack igårkväll också (när jag var ledsen efter att bergochdalbanan plötsligt hade åkt ned igen) och för en gångs skull pratade han med mig. Utan att jag anade ugglor i mossen, eftersom det för typ en av de första gångerna kändes genuint menat och... ja. Shit pommes frites alltså :O

Så, nu ska jag se om jag orkar ta min förkylda och bruna kropp till köpcentret (karln tog frivilligt barnaskaran och gav sig ut på äventyr, så jag sitter i sweet silence) och shoppa fiskespön. För nu banne mig ska jag bli nästa Jeremy Wade! Min syster svarade aldrig på om hon ville följa med mig till Brasilien och fånga monster, så i värsta fall får jag nöja mig med ensamheten och bryggan här hemma, haha.

(En bild på Philips stora present kommer snart också!)

Helgen var hur kul som helst, men samtidigt hur fucked up som helst. Så samtidigt som jag hade roligare än vad jag har haft på flera år, så fick jag i samma veva uppleva bland det värsta jag har varit med om ever. Så, min längtan efter en myssemester i tystnadens tecken dundrar till och med hårdare nu.

Hur som helst. Eftersom Plipps är världens bästa Plipps, så köpte jag en present till honom idag. Lådan den ligger i är typ lika hög som Plipps själv, och jag måste köpa en del till innan han kan få den. Jag tippar dock på att jag kommer ha en överlycklig Pops när han öppnar den! :D Jag har också köpt ett pussel, en mobil, och en hel hög med armégubbar till honom. Faaast... pusslet behåller jag själv, 1000 bitar är nog lite overkill för en 2,5-åring. Sötnosen vägrade låta mig gå ifrån honom på dagis idag också, huhu, sjukt sött samtidigt som mammahjärtat bara dog och ville ta med honom hem igen. Herregud.

Vi har också ätit mycket fint på det senare. Grejer som hummer, entrecote, räkor, tonfisk, pilgrimsmusslor och allt vad det nu är. Jag köpte till och med en bit kalv som jag ska göra något vackert av. Här är en bild från när vi baconlindade ett gäng pilgrimsmusslor och grillade. Sjukt gott.

Yes! Hahaha, nu har jag varit iväg och lämnat blod för första gången (alla provsvar och sånt var tydligen heeelt prima) och det känns... Helt sjukt bra.

Jag kom dit, fyllde i lite papper, och sen fick jag sitta på en såndär mysig stol, slappa och suga på en festis. Sköterskan tog fram alla spännande påsar och förklarade allt möjligt, och sen kom: nålen. Hahaha, jag har nog _aldrig_ varit rädd för nålar, eller haft svårt för sprutor eller sånt, utan snarare varit fascinerad och gärna tittat på när jag fått sprutor (för att liksom, se vad de gör med mig egentligen), men den här... Den var ju enorm! Och till och med mitt hjärta tog ett extra skutt och jag började fnissa och mumlade "oj oj ojdå, den var inte liten, he-he...". Sköterskan skrattade bara och sa att den måste ju vara stor, för annars skulle det ta så fasligt lång tid att tömma en ;)

Och vad jag satt och spände mig och väntade på den förmodat brutala smärtan som jag trodde väntade när hon skulle sätta in monsternålen, men... ingenting. Och när sköterskor brukar ta ut nålarna, så brukar det ju liksom skära till lite, men när hon väl tog ut den här så, igen! Ingenting! Och det var ganska fascinerade att se blodet åka igenom slangen, och ned i den vaggande påsen, och hela tiden bli servad och bara ligga där som värsta offret och bli ompysslad med snälla ord och festisar, haha.



Själva blodgivandet tog 7,5 minuter för min del, och efteråt (så var jag naturligtvis på väg att resa mig på en gång, så sköterskan gav mig en ond blick och en festis och sa att jag borde nog sitta en stund till och skrattade åt mig när jag väl insåg att jag bara skulle sitta där. Och göra ingenting. Med festisen) så propsade en annan sköterska att jag skulle sitta och fika med dem, kaffe och väääärsta smörgåsen. Hur kungligt som helst! Det fanns ju massor av kakor och syltar och grejer, men jag ville inte riktigt vara fräck och bara moffa i mig. Sen skulle jag prompt välja något, och naturligtvis så fanns kepsen jag hade siktat in mig på för sisådär en 6-7 år sedan. Typiskt. Men, det blev till slut en ball termosmuggrej som jag antar kan komma till nytta, haha. Sen en promenad hem, och jag var huuuur noga som helst med att inte bära kattsanden eller något annat med nålarmen, eftersom sköterskan skrämde upp mig när hon sa "ja, det har ju blivit liksom en liten gång, och det är ju inte kul om det spricker upp på stan, hahaha, så bär inget tungt". Hahaha, jag överdrev nog min noggrannhet lite, för jag kom av mig några gånger, och det har fortfarande inte forsat en flod med blod från min arm.

Overall, det känns alldeles great! Herregud vad jag känner mig duktig och snäll liksom som tog mig tid (; (det är ju faktiskt bara 3 gånger om året, och jag är ju frisk, så, dah.) Så nu ska jag belöna mig själv med att bara ligga på balkongen och dö i solskenet samtidigt som jag skriver lite skolarbete. Superdupermegamys! ;)

(Förresten! Titta på vår tjusiga Bhut Jolokia! Den kom upp, hela 3 plantor!)

Eller ja, bebis och bebis, barn! Vi städade idag och röjde ur massa skåp och grejer, och han satt helt överlyckligt och frossade i alla nyfunna grejer. Bland annat så hittade jag ett gäng masker, varav en i barnstorlek.
Den blev han heeeeelt överlycklig över, och han skulle prompt ha den på sig när han sprang runt och lekte med sin trehjuling.

Jag lyckades få till en så sjuuukt bra bild när han stod och speglade sig själv med den på:



Lagom läskig, hahaha. Så förbaskat söt! Jag gjorde egna, hemmagjorda piroger idag också, och det var tydligen helt sjukt kul enligt honom också (även om han bestämt trodde att det till slut skulle bli bullar, trots att jag försökte övertyga honom om pirog-teorin) och han var såååå duktig med kaveln :D Jag hittade mina gamla kockkläder också, och funderade i ett svagt ögonblick på att leka seriös kock, men förstod till slut att det antingen skulle bli megaflipp eller megaflopp. Så de packades in längst in i garderoben igen, haha.
Plopps tyckte dock att kockmössan var sjukt rolig, och hujeda mig vad söt han var med den på :D

 

AAAAAHHH, jag blir galen! Jag vill bara... göra något! Jag känner mig överflödig som bara sitter och slösar bort mitt liv på att köpa mat och bara... finnas liksom. Om jag skulle dö imorgon, skulle jag vara nöjd med vad jag har åstadkommit?

Självklart skulle jag vara stolt över älskade Tipstops. Och jag ska se till att han får allt det jag aldrig fick. Så, jag har sakta men säkert börjat lägga upp planer, och mysigheter som ska göra honom till the gladaste kid on the block. För det var ju inte för skojs skull jag släpade på en förbannad cykel genom hela staden i stekande hetta liksom. Ja, den var jättetung, men jag tänkte hela tiden på hur förbaskat glad han kommer bli när han ser den. (Dock så måste jag piffa till den och skaffa stödhjul och shit innan jag visar den, annars kommer det bara sluta i hysteri.)

Jag skrev jättemycket, men ångrade mig. Hahaha. Hur som helst så har jag fått noja på att vara ute. Så skönt att bara dåsa i solen efter att skolarbetet är klart, och bara ligga där och existera. Glömma alla hemskheter, och bara bli alldeles solvarm och ladda batterierna som värsta ödlan.

Och förstås, träna, så att man är helt svettig och sen får gå in i en kall dusch. Herregud, sommarsommarsommar!

Haha, jag went nuts och köpte mig en ny telefon. Bara sådär. Sen när jag kunde ha köpt linser, leg OCH en dammsugare för samma pris, så ja, köpångesten slog mig ganska hårt. Men men, köpt och uppbrutet är just vad det är, haha, så nu kan jag inte ångra mig direkt. Och sen är den ju ganska charmig, där den ligger så fint i handen och är pytteliten och självklart... rosa.

Och jag har bokat familjesemester nu också! Sjuuuukt mysigt, en hel lägenhet i nästan en vecka, där jag bara ska mysa med Tipstops, paddla kanot, vandra i galen natur, titta på björnar och shit och så vidare. Jag vill inte skriva för mycket om det, utifall en viss person läser bloggen och får reda på allting för tidigt, eftersom det ska bli en överraskning :D



Japps, en Xperia x10 mini för att vara exakt. Sjukt mysig, men jag har ingen aning om vad som slog mig när jag köpte den. Ingen som helst aning.



Och det mysiga rosa skalet... oh my. Jag gick tydligen nuts på tillbehör också, och har skaffat mig tillhörande, rosa grejer. Sjukt sött!

Ja. Helt sjukt vad det skulle vara kul. Så fort jag får tillräckligt med pengar över, så tänker jag pula runt med grundkurser och shit.

Men först vill jag pröva via ferrattan här hemma, i norr. Är det helt sinnessjukt kul (vilket jag gissar på att det är) så... dolomiterna nästa! Hahaha. Låååångt fram, ja, jag vet, men äntligen syns lite framtidsdrömmar, oh my.

Ah, och så ett problem till. Man måste ju typ ha en klätterkompis. Och alla jag känner verkar tydligen vara livrädda för höjder eller liknande. Sååå... jag får väl annonsera efter en kompis, hahaha.

Jag känner mig helt superpeppad, så det blir nog en hel timmas Mel B idag, haha.

Ja, hujeda mig. Förbannade monsterarbeten, men men.

Jag är glad i alla fall, det är ju bra, haha. Det blev dock inget tränande idag, eftersom jag gick och handlade på egen hand, med världens sämsta ryggsäck = paaaaaain. Oh my vad min rygg gör ont nu, men självklart skulle jag envisas med att köpa skinka och gud vet vad till helgen. Är det påsk så är det! ;)

Konstig huvudvärk är här också. Jag är helt ställd, jag har aldrig känt något liknande förut. Då och då, när man minst anar det, så är det som om någon hugger till med en kniv till höger, och hugger flera gånger tills det plötsligt upphör och det är som om det aldrig har hänt, inga efterdunkningar eller något. Idag när det högg under diskandet, så gick det knappt att se eftersom det gjorde så förbaskat ont. (Fastän jag hoppades på att det var grusiga linser eller något som spökade, men insåg att det gick att se igen så fort det gick över.)

Antagligen massa skit som lossnar från blodådrorna nu när jag plötsligt rör på mig, och blod upptäcker nya ställen det kan rejsa igenom. Går nog snart över. Eller så får jag en stroke eller något, vid 22 års ålder. Haha, nä, usch vilka hemska tankar. Jag börjar nästan fundera på om det är någon eftervåg efter mina anfall? Men de borde ju inte komma två år efter, det borde ju ha varit tidigare?

Jaja, om jag nu ska springa iväg och få en stroke, så ville jag åtminstone ge karlarna en fin middag ;) Så jag gjorde en hembakad pizza och hemgjord coleslaw. Mumsmums!

Snart ska jag springa iväg och hämta topspop. De har varit påskkärringar/-gubbar/-kycklingar idag på dagis, och det var alldeles förtjusande dekorerat överallt, sjukt mysigt. Och jag fick sällskap av en annan mamma på bussen, det var trevligt att träffa på någon för en gångs skull som satte sig och pratade med en. Allra roligaste var ju att det var barnen som började heja på varandra, och då fick vi mammor klura ut att de gick på samma dagis, haha.

Älskade Plopps, vi satt på balkongen igår också och käkade glass och mös i värmen, och pratade om ditt och datt. Han pillade också bort små glassbitar när han trodde att jag inte såg, och la dem på filten så att Flanny skulle kunna äta han också. (Plopps hysteriska kattkompis) Charmigt som sjutton! Men min enda mysiga filt är lagom mysig nu med intorkad glass och kattsaliv, så får nog boka en extrapass på tvätten, haha.



(Äldre bild, men han är ju så förtjusande!)