...

Hemska tider, indeed.

Grön/blå/svart.

Och mina skakningar är värre nu. Jag tror det har med stress att göra, måste ju spela någon sorts roll i det hela. Men nu är det verkligen parkinson deluxe. Till och med min yngsta syster reagerade, tittade på mig och viskade frågande varför jag var så skakig. Jag skrattade bara och sa att det gör jag jämt, men så tittade jag och såg att det var värre.

Så, där har jag ännu en sak att hetsa upp mig över. Hurra!

Och jag har tre major skolarbeten som ska in. Idag. Och jag kan inte göra annat än bara stirra, lyssna på underbar musik och fastna i min egen värld.

För jag känner ju inte. Det är jag som är jag, och baske mig heller att jag kan lägga mig i fosterställning och bara få skrika ur mig. Nej, stå upp och håll ut.

Stå upp och håll ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0