Cocytos

Yes, jag sätter den långsamt men säkert nu :)

Lagom stolt över mig själv, haha :D

Jag älskar verkligen att Plippis hämtar sin keybord och sätter sig och spelar varje gång jag sitter med gitarren :D (Det klickade ju till slut att han inte fick röra den, utan kunde spela själv istället.) Hahah, åååh, så söt. Jag har förresten satt flera olika intron nu, själva låtarna är lite jobbigare -.- Hahaha. Men Hurt av Johnny Cash (eller NIN om man vill) sitter mycket bra, men går än så länge sjukt långsamt. Haha.

Yes, nu äntligen försökte jag på allvar sätta mig med gitarren (visst att det är karlns elis, min lär ju komma i veckan, men principen lär ju vara densamma), och till slut började faktiskt bitarna hamna på plats. MEN. Då fick Plippisen syn på mig, och skulle prompt vrida på allt, dra i alla strängar och försöka roffa åt sig den. Och vilket liv det blev när jag försökte få honom att inse att den var "aj-aj". Han blev hysterisk och kastade saker omkring sig och bara störttjurade. Jag försökte strunta i honom, och fortsatte plinka. Efter ett tag (när han lugnat sig) kom han tillbaka igen, för att typ testa om det var okej att ta gitarren ifrån mig den här gången. Fortfarande aj-aj, och samma raseriutbrott igen. Detta hände väl en 4-5 gånger, innan jag gav upp och la ifrån mig gitarren och Plippisen fick ta sig en tupplur. Han blev ju helt slut av att bara stå och skrika på mig. Men jag lyckades hålla mig från att bli arg på honom, utan höll bara lugnt och sakligt fast vid "nej". All tålamodsuppmuntran i helgen kanske satte sig ändå. Jag höll ju på att bli mer galen på gitarren när det inte fastnade först, men vilken... hmm... happyfeeling det var när det liksom klickade.

Och, jag tror vi har konstaterat att gitarrspelande är något som får ske när antingen karln är hemma, eller när Plipp sover. Hua.