Men... vad hände där?

Jag såg att karlakarln hade lagt in sina bilder från sin mobil och tänkte "oj oj, vad kul!" och började titta igenom. Och från ingenstans så ploppar en mycket smalare S fram från ingenstans. Storbystad också vad det såg ut som, jag är helt chockad! Haha. Jag klippte till bilden nedan (man behöver inte se så mycket mer för att förstå poängen):

Det är alltså en dörrkarm till höger. Men titta! Var är mina kärlekshandtag? Jag har ju inte gått upp i vikt sen förra sommaren, snarare tvärtom. Helt stunned. Har fettet från insidan av mig vandrat ut och satt sig som lovehandles för att sedan absorberas ut i luften? Jag ser så liten ut, helt rak. Nu är jag ju värre än en schweizisk alpväg. Hahaha. Men men, det var kul! Jag fick sommarabstinens när jag såg den här bilden:

Så skönt att sitta ute, oh my, vad skööönt det ska bli med sommar. Och på tal om sommar, bhut jolokian har fortfarande inte tittat ut. Jag blev en smula nedstämd över det, och beställde hem oxhjärtetomater och pumpor, och så blev man glad igen ;)



Och så skämmer jag ut karln med bilden, men plötsliga sms med söta bilder är dödens död. Så sött, jag dör!

Kocken ;)

Han lagar jättemycket mat nu också :D


:D <3

Världens ballaste barn! Haha :D När vi satt ute och käkade, jag, karlakarln och Plopp, så såg jag hur andra jämnåriga till Plopp fick korv och pommes frites och en hel bunt med ketchup till, medans han satt med en tallrik oliver. Hmm... PUNKTPUNKTPUNKT, HAHAHA, han hade ätit en näringsrik lunch alldeles innan vi gick ut på vår "riktiga" lunch, med kyckling och couscous och massor av grejer, så han käkade sina oliver som snacks medans jag och karln åt riktig lunch. Han ville inte ens ha när vi erbjöd honom, utan höll sig nöjd med sina oliver. :)

Plus, att jag har upptäckt att han älskar pesto på mackan istället för smör och shit, och hur ballt är inte det? Smetar man pesto på hans pasta så blir den genast mer populär :D Och en grej till, jag tyckte jag var asball som hittade morotsjuice på nedsatt pris, och tänkte "Oh my, vad gott!"...

När man väl drack den... Mjeees... Jaja, inte min top ten. Men Plopps totalslukade! Han älskar fortfarande! Haha :D Och han älskar när man gör egen varm choklad till honom (vi köper aldrig "vanligt" chokladpulver eller o'boy), och dra på trissor, även när man bytte ut vitt socker till muscovadosocker eller råsocker, så älskar han den fortfarande!

Jag blir så stolt över att han inte är som pommes frites-barnet i restaurangen. Mitt hönsbröst burrade upp sig fleeeera gånger än vad det brukar vara, helt underbart.



(Han fick dock en smakis, vilket kanske är lite fail. Men oliverna tillgodogör det nog tillräckligt :D )

Kära lilla bil

Karlakarln kom hem igår efter jobbet, mumlandes en massa fula ord och var riktigt sur. Någon hade vad han misstänkte, kastat en snöboll på bilen, och rutan hade gått sönder, för han tittade bara lite snabbt då hela grejen gjorde honom för arg.

Jag gick ned för att titta själv, och hujeda mig. Ena passagerarsidans fönster, det bakom förardörren, var helt krossad. Förardörren var lite öppen, och Ploppsens bilbarnstol låg huller om buller och det var glassplitter och glasbitar över hela baksätet. Jag öppnade förardörren, bara för att se att någon har knackat sönder all plast under ratten, och det ligger plastbitar överallt. Själva smutsmattan på golvet verkar de också ha lekt med, eller legat och ålat på, för den var inkorvad längst in.

Och jag blir så ledsen. På riktigt, jag blir jätteledsen. Någon äcklig människa som inte har förstånd nog att låta andra människors grejer vara ifred, har suttit och varit äcklig med min bils ratt och säten, och fönstret. Och när man står och tittar på den misshandlade bilen så är det som att stå och titta på en misshandlad bebis. Okejdå, inte så drastiskt, men det skär fortfarande i hjärtat.

Den kära lilla bilen skulle ju jag köra med i sommar, och jag skulle flyga fram på vägarna med en skräckslagen karlakarl i passagerarsätet. Jag skulle köra min första runda med körkortet i den, och den kändes så perfekt just eftersom den är old school. Och trösten att veta att bilen faktiskt fanns där för en, och att den liksom tålmodigt väntade ut vintern tillsammans med en, usch, vad jobbigt det är.

Det känns som att personen som krossade rutan, krossade motivationen att skaffa det förbannade körkortet. Vi har ju inte direkt råd med någon ny, spejsad bil, utan det kommer ju bli en old school-bil igen. Och då kommer den säkert bli misshandlad. Så varför inte hålla sig till det älskade SL och SJ?

Det som gör mig mest äcklad, är att någon smittohärd till varelse har kravlat runt och sett barnstolen, och ändå bara fortsatt. Sen att inte veta vem det var, har jag lett mot människan när den inte ens är värdig att stå och sniffa när jag utfört mina behov?

Det känns lite tomt nu, och att gå förbi stackarn gör bara ännu mer ont - både i plånboken och hjärtat. Eftersom jag inte har råd att laga gamlingen, och eftersom jag vet att det aldrig kommer bli av att vi tar oss någonstans där de har större skivor av plexi eller plywood, och eftersom jag vet att jag inte orkar bära sådant själv, så kommer den bara stå där med sitt gapande hål, och det känns jättejobbigt. Jag vill inte sälja den heller, eftersom den är så gammal och söt.

Min kära lilla första bil.

Och så (var det dags) igen!

Ja, växttime! Haha, jag tyckte jag var superfyndig med rubriken. Det har ju varit planteringstid för de tidigare sorterna redan, och nu börjar de små bebisarna göra framsteg! Åh, jag blir så full av mysighet när jag ser de ömtåliga små krakarna börjar titta fram, och när jag såg att paprikan börjar synas så skickade jag direkt iväg ett glädjeskuttssms till karlakarln. Bhut Jolokian gör mig dock besviken, den verkar totalvägra att kläckas. Vi fick säkert hem döda frön, förbaskade amerikanare!



Sötaste tomatplantan var först upp!


Och här är kirmizi biber, paprikan med andra ord ;)



Och den förbaskade Bhut Jolokian. Nåväl, den kommer väl kanske förhoppningsvis den också.

Imorgon tänkte jag också sätta mig ned och sätta lite gamla hederliga vaxbönor och lite Jalapeno. Kommer bli en mycket, mycket smaskig skörd, haha :D

Värmefrossa!

Så, nu har jag slagits mot kylan (17 minus! Oh my, jag trodde inte städer blev så kalla, haha, jag är van vid runt -20 efter att ha varit bondtös, men städerna trodde jag faktiskt besparades, haha) med tårar och snor, och har äntligen lämnat Plopps på dagis och hittat nya tofsar. Shit, vad svårt det var! Alla tofsar nowaday verkar ju vara superspejsade star trek-replikor. Vad hände med oss vanliga dödas behov av helt vanliga, diskreta tofsar? Men som tur var hade Åhléns gömt helt normala tofsar längst in i en vrå i butiken och jag skuttade skitnöjt till kassan. Väl där, så brukar de ju ha någon kampanj att de måste fråga kunden om de vill köpa en särskild vara som ligger på disken.

Och nu var det värsta hudrengöringsgrejen. HAHA, eftersom jag i princip fortfarande var nyvaken och inte fått något kaffe eftersom jag och Plopps försov oss, så trodde jag först att hon försökte vara snäll och antyda något om mitt plocke-pinnhärjade ansikte, så jag stod bara och stirrade på henne ett bra tag. Hon såg så ledsen ut också, haha.

Nåväl, väl hemma så körde jag igång kaffe, och jag hade lagt kläder på elementet innan vi gick, så jag mös ned mig i heeeelt varmt myyyysiga, nya, varma kläder, med varmt kaffe, en filt, och så köpte jag något spännande fullkornsrågbröd med frön och grejer i, och så lyssnar jag självklart på vintage hawaii musik och halvsomnar.

Gudars, vilken hög mysfaktor! Helt galet! Och min Philadelphia Flyerströja är skickad! YEEEEY! MYSDAG!

Så, nu ska jag återgå till mitt halvkomaläge, och låtsas att det är här jag ligger och slöar:


Jag är nog bäst...

... på att lyckas hamna i pinsamma situationer. Jag förstår inte, de måste dras till mig! Ta till exempel den gången på pendeltåget, när jag fortfarande var ovan pendlare och tyckte att jag var asball som klarade av att ha mp3n i öronen, läste en bok och hade shoppat en Loka. Bara det, att när jag satt där bland alla människor, och skulle öppna Lokan... Ja, det sprutade helt hysteriskt överallt, över hela balla mig och hela min balla bok, och... hujeda mig.

Idag i alla fall, så lyckades jag med en ny bedrift. Jag hade lämnat Tops på dagis, och sprang ned mot bussen och lyckades hinna med. Självklart, eftersom det är på morgonkvisten så var den proppad med skolbarn (ja, barn och barn. Ungdomar.) som väsnades och var ohyfsade, så jag satte mig återigen med mp3n och satt för mig själv, och då: det fastnar smuts under min ena lins, och det börjar komma tårar.

Jag sitter och blinkar för glatta livet, och försöker förgäves att blinka bort fanskapet, men det resulterar bara att den vandrar runt under HELA linsen, och irriterar till slut hela ögat, och eftersom jag inte har lust att pilla med smutsiga fingrar eller ta ut linsen och vingla runt halvblind, så fortsätter jag. Och tårarna kommer bara mer och mer och rinner, och jag hade ju förstås ganska hög musik, och självklart var det en mer sorgsen låt igång just då.

Och tårarna tar sig ut genom näsan också, så jag börjar snora som sjutton eftersom det börjar rinna helt okontrollerat där också, samtidigt som tårarna bara forsar. Och solen bara superstrålar, och gör mig ännu mer förvirrad och blind. Och mellan mina dimmiga försök att se något, så ser jag en stackars tjej som fått syn på mitt äventyr, och hon stirrar storögt för att sedan respektfullt vända borta blicken a la "okeeeej..."...

En station hemifrån, så får jag bort smutset.

Och jag ser ut som en emogirl nr. 1 när jag tittar mig i spegeln när jag väl är hemma. Förbaskade bajslinser.

"Haha"

Happ, ännu en helg avverkad. Och tiptopstjärnan är mycket bättre, men han fick vara hemma idag för säkerhets skull då det känns bättre att se att han verkligen är pigg. Så att man inte behöver åka och hämta honom dirr eller att stackarn sitter utslagen där igen.

Helgen var för övrigt mycket trevlig, även om en viss person fick noja på smutsighet när karlarna började prata om... ja... Men men! Jag serverade en förbaskat god fläskfilé till sällskapet dock, så något bra kom ju ur det i alla fall, och alla köksluckehandtag blev ju ordentligt rena!

Och snaaaart är det Lettland igen :O Ska bli mycket spännande att se vårat rum, hujeda mig! Jag tänker verkligen bara sitta där och skrynkla de 48 timmarna vi är där. Och det spännande kvarteret! Haha, oj oj oj.

I vilket fall, nu ska jag skojsa med Topsen, och samtidigt försöka fundera ut en religion. Hujeda mig, igen.


Åh.

Bara ett stort "Åh." Gudars skymning, vad det var länge sedan man lyssnade på detta. Sjukt underbar musik.


Gråttant, jappjapp

Topsplopps fick ju åka hem från dagis nästan direkt igår, eftersom han var dålig med feber. Så vi bäddade ned oss i soffan och tittade på första Landet för länge sedan, yeeeey! Hahaha, vad sött ritat det var då, men jag uppskattade den lika mycket nu som när jag var liten. Sen tror jag att mitt mammahjärta gjorde ont eftersom det var helt hjärtskärande att se den lilla pojken så sjuk, och självklart så höll jag ju på att börja gråta när Littlefoots mamma dör, hahaha. Sen kom jag på vad jag höll på med, och lyckades hålla mig själv respektabel.

Sen slocknade tipstops, och han liksom låg över mig så att jag ändå inte hade hjärta att ta mig därifrån. "Så... Vad ska jag göra nu då? Jaaaa.... Jag kan titta på Hachiko, eftersom karln ändå inte vill titta på sånt med mig. Superbra idé, söt hund."

Och vad jag tjurade. Alltså, inte så att jag satt och hulkade och var hysterisk, utan det var mer som när någon får reda på något sorgligt och börjar gråta de första sekunderna innan de skriker ut sin smärta. Så, typ. Och hela tiden kom jag på mig själv, med, shit vilken tönt som sitter och tjurar till en film om en hund som sitter där och väntar på sin husse efter att han har dött, i ett helt decennium. Okejdå, det är ganska hjärtekrossande. Så jag lät mig hållas, och Tops sov ju ändå. Sen efter att ha gråtit ur mig och tyckt synd om både hunden, barnet och mig själv, så samlade jag mig och sminkade över rudolfnäsan och var i toppform tills karln kom hem. (Och kom på att jag också vill ha en akita.)

Hahaha. Jag har fortfarande inte erkänt för honom, så han kommer mobba livet ur mig när han läser detta, hahahah. Är jag ensam så kan jag sitta och gråta till filmer, men är någon med så håller man sig ball :O Typ som när vi tittade på Dear Zachary, och karln anade att jag var gråtfärdig. Ett ballt "NEJ", även om tårarna började komma ut ur näsan istället. (Och till mitt försvar, titta på den själva och håll er. Det är svårt :O)

Barnet och mammahjärtat mår dock bättre idag. Inte alls samma halvdöda tillvaro, utan mycket bättre. Sjukt skönt. Så idag ska vi försöka få i oss lite frisk luft, och så ska jag fortsätta suga i mig allt beröm jag fått av folk eftersom jag roade mig helt med Plopps när han var ledig och fick sitta och superstressa ihop tre arbeten dagen efter då jag försummat dem för att kunna härja med Tops. Uppburrade fjädrar, YES!

Och så tänkte jag att det är ett steg närmare the gooooal att kunna erkänna sånt offentligt, fast... nu försöker jag nog bara komma med bortförklaringar. Så. Haha.

Nynnande supermum

Jaja, två megaarbeten är inte helt illa på en förmiddag. Så... nyss mosade jag i mig digestivekex med ett smörlager som var lika tjockt som själva kexet. Helt sjukt gott. Så, nu sitter jag med arbete tre, sjunger till kiss me, och jagar katter. Helt sjukt vad jag har fått gjort igår och idag :O

Igår dammsög jag och i princip sanerade hela lägenheten, och lagade mat och bakade en tårta i flera timmar. Jag ville få köttet i gratängen heeeelt perfekt, så det tog ju några timmar på sig. Sen stod jag och pressade marsipan och färgade den röd och försökte få till ett hjärta, vilket var mycket svårare än vad jag trott.

Nåväl, det blev efter några timmar en ordentlig vintergratäng med tårta med choklad, och jag gjorde alla delar helt själv med lite hjälp från Plopps ;) Han och jag var också ute och plojade, det var mycket trevligt. Vi hade faktiskt en mycket bra dag tillsammans ändå, och han verkade uppskatta mina alla hjärtans dag-presenter till honom :)

Nåväl, jag tyckte jag var duktig som städade som en galning, roade barnet med utelek, promenad, målarfärger och pyssel och faktiskt hade kul med honom, lagade mat i flera timmar med potatis och shit, och lyckades slänga ihop en tårta. Creds till supermum!






Tårtan! Jag gillar inte chokladpudding, men tänkte att det är 2 mot 1 här i hemmet som gillar, och att det går ju faktiskt bra i små mängder, så det fick vara med ändå. En tredjedels åts väl upp, så vi får se om någon vill ha efterrätt idag också, haha. Men men, det var kul att göra den i alla fall. Topspopps var jätteduktig med vispen :)



Han fick en kinesisk krokodil också! Jag hade en likadan när jag var liten, och tydligen finns de inte i Sverige längre, så fick beställa från asien, haha. Den var mycket uppskattad ;)



Jag anade nog att karlakarln skulle vakna till liv också och bli nyfiken, och han och tops spelade några rundor ;) Man ska alltså turas om att trycka ned tänderna, och när man kommer till "rätt" tand så smäller krokodilen ihop munnen, haha.

-_-

Jag blir så sjukt sur när det är jag som straffas och måste gå upp alldeles ensam på morgonkvisten. Usch, vad sur jag blir. Så ja, jag beter mig som ett respektlöst barn jag också och sitter och struntar i om jag ger ifrån mig ljud, men that's just childish me, och jag är för sur för att behärska mig själv.

Lika bra att jag rymmer iväg och städar så snart som möjligt, hujeda mig.

Jajustdetja, min tur fortsatte i torsdags. Alla bussar ställdes in, så jag fick gå i snöovädret med en skittung väska och en skittung påse på kvällen, alla kilometrar hem. Det var mycket kul, och min SL-kärlek var helt och hållet på topp. (även fast jag inte trodde att den kunde åka så mycket högre upp lix.)

Jaja. Topstops åker runt på sin bil och sjunger, och jag har begravt mig i skolarbete för att lugna nerverna. Stackarn blev förresten magsjuk i fredags, men det har inte visat sig något mer efter det. Så han är nog fit for fight för dagis igen :O Fast de har ju stängt nu under alla hjärtans dag (åhåhå, huhuh) så det får alltså bli på tisdag. Kaffet väckte mig lite i alla fall, men jag har ändå lust att springa ned och köpa några kilon blockchoklad, åh hujeda mig vad gott det skulle vara. Eller, eller, flottiga chips... Aaaaahh.... Eller... maränger blandat med hallonsås och vispad grädde... Åh, hujeda mig vad det suger att vara fattig. Jaja, det duger att sitta som Homer tills vidare. Jag kanske drar igång en film eller något för mig själv?


Aja, det kunde ha varit värre

Eftersom topspops blev sjuk, så får karlakarln stanna hemma med honom medans jag städar. Yeeeey! Haha. Det var ju bra. Men... ja, sen kom vädret. Jag förstår inte hur jag kan ha sån fruktansvärd tur jämt? Som igår, jag stod och väntade på bussen, och precis när den kommer runt hörnet så öppnar jag min mobil och då "SIM inaktivt".

...

Jag försökte trycka på menyn, men då dör fanskapet helt och det är bara knappsatsen som lyser. Bussen står och väntar på mig ett tag medans jag till slut hysteriskt försöker knappa framåt något, ens starta telefonen, men den totalvägrar.

Yeeey. Gå hem. När man stått och väntat och slösat tio minuter på att bara frysa liksom. Jaja, jag kom ju hem i alla fall.

Jag har upptäckt en rolig grej med Plopps nu på senaste också! Ibland när han ser ut att vara riktigt full i bus och ha något bus för sig eller bara tittar på en på ett visst sätt, så är han superlik sin morbror M. Hur kul som helst, haha! Jag ska försöka fånga det på bild någon gång, huhu.

Men nu, off to the duty i snökaoset som supermum i de enda skorna jag kan ha, löparskorna!

Nu sitter han och myser i mitt knä, och vi kör en favorit i repris ;) :



Uuuh

Fruktansvärt lång vecka, haha. Men sjutton vad jag sover gott och somnar på direkten, haha, så nog finns det fördelar alltid ;) Efter middagen innan man ska iväg är det nog värst, food coma plus att man vet att man inte bara kan lägga sig ned och slockna. Hujhujhuj :O

Stackars tipstops har fått sig en plågoande på dagis, men man säger ju, kärlek börjar alltid med bråk :O Mammahjärtat vill starta en riot och go berserk, men förnuftet himlar med ögonen, jobbigtjobbigt. Jaja, så länge förnuftet segrar så är det ju ingen större fara, haha, och karlakarln försöker i alla fall att se till att hjälpa till.

Ska bli spännande att ta med Plopps på städningen imorgon, jag är redan nervös, hujeda mig.



(Vaddå bästisar när katten till och med följer efter honom när han ska bada, haha. Sjukt sött ;) )

Schtäd

Jag sitter och spökar ihop för mig själv, och nu mår jag så dåligt att jag nästan kräks. Eller nästan och nästan, jag kommer säkert göra det. Jag tror att det finns lite blockchoklad kvar i skafferiet, jag hetsäter nog upp den. Jag var tvungen att titta också, och det gjorde ännu mer att man kände gallan i strupen.

I övrigt så, städveckan på dagis går alldeles prima, faktiskt ganska skönt när man vant sig vid alla läskiga ljud, att bara gå runt och dansa med dammsugaren och sjunga, alldeles ensam med hörlurar. Pinsamt bara OM någon skulle komma in. Sen känner jag mina gamla skills från när jag jobbade som "lokalvårdare", att man vet hur det ska göras, och man vet var man hittar de vidrigaste ställena som alla andra verkar ha glömt bort. Men, jag hade ju världens bästa lärare, mamsimams :)

Och, nu ska jag försöka ta tag i lite skolkrejs, sen hämta Blops, sen städa, sen stendö av utmattning. Ska faktiskt bli skönt att gå dit ikväll och tömma hjärnan med type-o som piffar upp the mood, och skura toaletter samtidigt som man sjunger beatleslåtar. För nu är den bara mos, billigt euroshoppermos.


Spelning!

Karlakarlns band hade spelning i helgen, och de drog mest folk, wohooo. ;) Hemresan var knagglig, och vi var hemma myyyyycket sent, åh hujeda mig vad hemskt det var, och de lätt efterblivna taxichaufförerna, uuuh.

Men spelningen var också myyyyycket kul, och det var ganska spännande att stå precis bredvid en högtalare, så hörseln är lite knepig fortfarande. Och jag måste slänga in att det här bandet är mycket mer roande att stå och lyssna på, mumsmumsmums. Sen är ju sångarens fru världens roligaste vid festliga tillfällen, hahaha. Och karlakarln hade håret uppsatt när de spelade, vilket var mycket mums och gav mig känslan av att vara lyxgroupie som fångade yngligen i bandet, haha. (Självklart helt underbart att slippa alla riktiga groupies, så man kände sig lite mer avslappnad i hela situationen (; ) Så jag blev smulan mer kär i honom när han stod på scenen och flexade med sina muskelarmar och basen, haha ;)

Och nu är tiptopstjärnan hemma igen! Hur mysigt som helst :D

Sen är jag förstås världens bästa fotograf med världens bästa kamera :O


Ored

Det ni! Litet ljus i skyn, bilden är helt obehandlad. Go me! (Håret är visserligen ett enda trassel, men men ;) ) Jag ska leta fram någon före-bild så att skillnaden blir mer brutal :D




VARFÖR?

Varför?! Jag förstår inte, vad är det för bad karma som slapar mig nu? AAAAAH >:O

Sol och plus i flera dagar, sen när vi väl ska ut, så AAAAAH, oh my. Förbaskat!


Hmpf.

Okejdå, jag var lite väl bitter, sur, negativ och förbannad när jag skrev föregående inlägg.

Men men, nu har jag mött min överman i vilket fall, och lär inse att jag är fast i restaurangbranschen forever.

Så, om det är någon retarded människa som läser och tror att det är blodigt allvar, ta det lugnt, det är bara när jag sitter hemma ensam och surar, och det går över på en kvart. Från och med nu får det bara bli happy inlägg känns det som.

Så, en happy grej till att börja med: woho, tågresa imorgon! Sen tågresa hem igen, yeeey. Och... ja, sen helg, sen kommer tiptopstjärnan hem igen :D Han är så duktig vid dagis, nu blir han inte lika arg längre när vi ska hem, hur skönt som helst. Så det har jag i alla fall gjort bra ;)

Happ. Blev en sen kväll idag, så. Ja. Jaja, jag har ju varit "kinkig" hela dagen, så det är väl ingen surprise.

Yes. Happy inlägg var det ja. Nu en mango, och sen läsa Sookie, sen krypa till kojs antar jag.

...gnäll, jappjapp.

Eftersom dagen började pissigt och pinsamt, så är det klart att allt annat ska gå längs med den stigen. Jaja, barnförbjudet inlägg hur som helst.

Jag får touretteutbrott på gitarren, det är bara en massa touretteutbrottsord, hela gitarrskiten är en enda pjäs av touretteutbrottsord.

Nu skiter jag i att försöka lära mig skiten. Jag kommer aldrig bli såndär ball människa som tar med sig gitarren till lägerbrasan och kan sitta och spela vad som helst inför en imponerad publik. Jag får bli en ball människa som tar med mig min rainmanhjärna, och se hur många som blir impade.

Massafulaordgitarr, förbaskad tur att jag inte la mer pengar på den efterblivna skiten. Hur länge har jag suttit nu till och från liksom? Och det går inte framåt, jag ser inga framsteg och blir galen när jag inte får resultat.

Vad har jag för skills egentligen? Medelmåtta antar jag, och det suger så fruktansvärt hårt att aldrig vara bäst på något, eller för den delen får uppmärksamhet om jag råkar vara bäst, neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej, då lägger man märke till medelmåttorna istället. Jag inbillar mig då och då att jag är duktig på något, för att sedan bara trilla ned och se hur allt egentligen ligger till.

Och nu ska jag ned i tvättstugan igen. Oh my, det gör jag ju bra. Shit vad duktig jag är på att hälla i pulver och trycka på ett par jävla knappar. Och jag kan inte ens vara duktig och ta trapporna upp till lägenheten igen, eftersom efterblivna ungar ska sabba fötterna på folk.

Och så luktar jag svett efter att ha suttit med den jävla gitarren och kämpat. Så jag misstänker att jag tar en dusch innan jag går ut någonstans. Och eftersom jag inte har råd med exklusiva rakhyvlar, så kan jag inte ens raka benen på bästa sätt utan att de lämnar små tofsar och stubbpartier. I och för sig så är jag en medelmåtta gällande hela jävla kroppen, lite småtjock med tigermage och hängtuttar. Okejdå, fylliga läppar, men eftersom jag jämt är så blek så får jag ett jokeransikte.

Fan, vad jag är bitter. Förbannade, jävla skitdag. Och allt på grund av ett par jävla skor.

Nä, nu ska jag springa iväg och hetsäta något, gråta en skvätt och tycka synd om mig själv, och sen hämta tvätten, duscha, och till slut ge mig ut på stan. Sitta ensam och reta upp mig själv var väl inte det bästa jag kunde ha gjort av dagen. Fy.

Okejdå...

...livet är inte så illa, jag fick bittra av mig. Nu är foten fortfarande lite svullen, och har nu en trevligt blåröd färg längs med ena sidan, men det är ju sånt man kan leva med. Och eftersom jag är magsårsS, så gjorde jag inte uppgifterna till skolan, utan knölade ihop tre av dem på en kväll och stresslämnade in dem. Vem fick högsta betyg? ;) Muagagaga.

Jajustdet, jag fyllde ju år där i vevan också. Karlakarl köpte ju ett mooooove till ps3an till mig :O I starterpacket finns en massa demos, som jag har stått och roat mig med under dagen. Hujeda mig, the shoot var riktigt trevligt ;) Speciellt när jag kom underfund med att jag kunde leka cowboy och stå och snurra framför tvn så att bilden gick i slowmotion, och allt möjligt, och utan att foten skriker. Hahaha. Sen fick jag också spelet "Get fit with Mel B" HAHA, och ja, jag var med när han beställde så jag är helt med på noterna. Och det spelet tänker jag spela i min ensamhet, med neddragna persienner.

Sen fick jag också en Escada hudlotion, uuuhh aaaah ååååh uuuuh... jag ska smörja in mig med den, sen packa in mig i en lufttät låda och bara sniffa på mig själv och dö av njutning. Sen var det ju någon som har satt in pengar på mitt konto, utan att skriva vem det är ifrån :O Så de kommer åka ut lika snabbt, och gömmas undan till min och hunbuns resa. Åhåhåhåhå, och vädret verkar ju lovande. Hoppashoppsahoppas det är fint väder när vi kommer.

Eftersom jag pröjsade rummet (eller ja, bokade det, betalningen sker ju i efterhand -.-), så uppgraderade jag oss i samma veva. Liksom passa på ;) Så vi kommer ha ett eget rum, med ett eget badrum, MED EN EGEN BUBBELPOOL, HAHAHA, åh, gud. Det kanske jag nämnde tidigare iofs.

Men men, nu ska jag återgå till böckerna. Och kanske spela. Kanske. ;)


RSS 2.0