Angst

Okej, efter en hel helgs omedvetande så är det naturligt med lite söndagsangst. Men jag är inte van med det, eftersom det var ett tag sedan. Men herregud så efterbliven jag är! Det är heeeeelt amazing vad retarded man blir. Helt amazing. Och det är liksom inte okej, inte okej alls, haha.

Min syster som var med och härjade satt imorse vid köksbordet och bara stirrade och sa tomt ut i luften "du får inte komma och hälsa på något mer nu på ett tag. Blev ju värsta kaoshelgen, herregud, jag förstår det knappt". Hahahaha.

Och det var kaos. Vi for runt som galningar runt hela landsbygden, ut på vägarna, in i skogen, ut i ingenstans där det fanns fjälliga människor som satte skräck i oss båda två, bara för att vakna upp i halvkoma dagen efter och fortsätta down chaos road. Jag blev till och med lite stolt när M berättade att hon blivit orolig för att jag inte skulle orka med, men sen hade hon kommit på sig själv och sagt till den andra M att "Men hon blir ju fan aldrig bakis. Hon är ju alltid pepp och hänger glatt på" och därefter slutat oroa sig. Charmigt. Jag vet att S gnällde på mig en gång också och sa dagen efter att jag var "oförskämt pigg". Men men, det är ju alltid bra med någon sorts egenskap.

Idag var dock samlingens dag, självklart. Och därmed kom ju också "shit". So, jag håller med min syster. "Detta är den värsta ångesten jag haft på länge, jag känner mig som 15 igen".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0