Cocytos

Gör jag rätt?

Det är så mycket bilder, bilder överallt som tränger sig på. Bilder som har etsat sig fast, men som har blivit suddiga av förnekelse. Det börjar med ord, som ebbar ut i bilder utan att jag hinner stoppa det. För inte skulle väl min världsuppfattning ha raserat om det inte var sant? Folk bryter väl inte mot sina "does - does not" bara sådär? Ibland tänker jag inte på det, ibland finns det inte. Jag vill inte ta tag i det, jag känner mig för bräcklig. Det kanske bara var ett fantasifoster som gjorde sig rolig på min bekostnad, för att testa mig. Sen att det säkert var ett straff för att jag har förstört liv i min gyllene ungdoms dagar med samma misstag, det är ju en annan sak. De måste ha mått sämre än mig, och vad gör det mig till då?

Jag och C hade givande samtal idag. Det var kul, och hon kanske har en poäng. Men jag är så rädd, rädd för att stora stygga världen ska bryta ned min bubbla.

Hon tror också på karma. Jag börjar bli övertygad om att det faktiskt finns, helt helt på riktigt. Eftersom att det inte bara är jag som tror på det.

Linnet är förresten klart. Bild kommer snart. Det är säkert bara jag som har hormonrubbningar igen.