...

Jag kom in! Livet kommer att leka om tre månader typ. Allt kommer vara så lätt, och jag hoppas på happy faces överallt.

Jag höll mig hela vägen från stan, och när jag klev av bussen började jag störttjura. Gråtandes dansade jag till min happylåt lollipop hela vägen till porten och fortsatte hulkandet i hissen. Ni vet när man gråter så hårt att man är helt still och inte andas eller någonting, sen följt av ett "uuuuh". Så trevlig var jag i hissen, sicken tur att ingen skulle åka med. Det kändes som om studievägledaren hade plockat bort en 10kgs sten från bröstkorgen, så lätt, så överväldigande, och så tacksam för mitt läshuvud. Jag samlade mig lite och beredde mig för en stor kram och ännu mer happygråt.

Icke! Jag tabbade mig igen, och Plippisen var surhungrig.

So, back to the normalt läge direkt. Jag fick mitt happymoment mellan bussen och dörren. Nåväl, jag fick den i alla fall, bättre än ingenting. Jag kanske ska baka ett gäng kakor till oss som grattis till mig själv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0