Cocytos

Oooch som den fiffiga (okejdå, jag hade inte råd att gå och köpa) människa jag är, så gjorde jag och plopps egen pepparkaksdeg.

...

Det var kul, han åt upp precis allt han fick, dock efter att ha suttit och kavlat bitarna en stund ;) Och han är ju så fruktansvärt söt när han blir sådär förväntansfull som han blir när det är bakdags, och ännu sötare när han har fullt med mjöl överallt ;) I vilket fall. När jag skulle ta ut kakorna, så... Ugnsluckan lossnade, så de blev kvar där inne lite för länge. Sååå... det blev inga pepparkakor för oss, haha. Men karln räddade oss ganska snabbt genom att laga den där hemska ugnen. Igen.



(De... hmm... rann ut lite. )

Plopps kom också på att man kunde gömma sig i vardagsrummet! Jag hörde bara en bokhylla smälla igen, och gick morrandes för att säga till honom att låta bli den. Inte en skymt av honom, så jag går och ropar och letar i hans rum och tittar till köket. Hepp. Och när jag kommer in i vardagsrummet (är han under soffan?) öppnas bokhylledörren, och en helt överlycklig Plopps kommer ut och skriker "tittuuuuuuuut". Haha.

Han tackade för maten idag också. Jag började diska och hörde inte riktigt vad han sa, så jag svarade bara "jasså, säger du det" ett par tre gånger, och varje gång som jag svarade så vände han liksom om mot mig igen (han var på väg till sitt rum) och sa samma sak igen, men med en surare min och högre. Så jag stängde av kranen, ooooch....

"Vad är det Plipps?"
"Tack tack" (pek mot spisen)
"Ahaaa, tack för maten, varsågod!"
"Tacktack"

Och då, när jag sa "varsågod" så gick han nöjt vidare och fortsatte med sitt. Hahaha, så sjukt sött!