<3
Men ändå, vilka små problem!
Vilka små, små, små bajsproblem! Hahaha! Jag är glad ändå, av någon konstig anledning. Diktarbete i engelskan som är supermysigt, och jag bara myser. Igårkväll mös jag dock inte, då var jag helt stressad. Men karlakarln sket i att låta mig vara, och hjälpte mig, oh my. Och nu känns det bra. Allt känns bra.
En supermysig karlakarl med stora armar om nätterna, ett myspysbarn som är stora killen och beter sig perfekt vid dagis och som är världens gladaste kille när han kommer hem. Som man faktiskt verkligen orkar uppskatta, mamman i mig börjar bli mycket nöjd. Han gillar ju dagis liksom! Jag har en någorlunda kontrollerat ihopsatt ekonomi, och sysselsättning om dagarna.
Up on melancholy hill
There's a plastic tree
Are you here with me
Just looking out on the day
Of another dream
Well you can't get what you want
But you can get me
So let's head out to sea
'Cause you are my medicine
When you're close to me
When you're close to me
So call in the submarine
'round the world we'll go
Does anybody know
If we're looking out on the day
Of another dream
If you can't get what you want
Then come with me
Up on melancholy hill
Sits a manatee, love
Just looking out for the day
When you're close to me
When you're close to me
(Jag skickade för övrigt låten nedan till karln på youtube. Men än har han inte svarat på vad han tyckte om min kärleksförklaring ;) )
Du är en toppen mamma som tänker på ditt barn angående dagis. Där får han det sociala som han behöver, träffa annat folk och umgås med personer i sin egen ålder etc. Det behöver både han och du :)Finns dem som inte tänker så och vill ha barnet vid sig hela tiden och är rädd för det ena och det andra, det är å andra sidan inte bra.