Bullbajs
Herregud vad jag är...
...less.
Det känns som att någonstans har jag tappat bort mig själv. Skulle jag tillåta sånt förut? Nej, helt enkelt. Jag har kastat soppor på folk, jag har konfronterat, dragit eller hämnats. Och nu har jag ju faktiskt sagt också, att om det händer igen så är det liksom... enough. Att ingen förtjänar sånt, och nej, jag gör ju faktiskt inte det. Även om jag har fått höra att jag förtjänar det.
För, man ska väl stå för det man säger och gör? Hade inte *'s syster varit ett sånt nutcase så hade jag kunnat avreagera mig här, men man vet aldrig vad den sinnesslöa människan tar sig till.
Och att få reda på att ** försöker lura i mig lite vad som helst, det var det som fick bägaren att bli liksom, överfull. Att någon man trodde liksom var the shit, och som sen bara visar sig vara ännu en i ledet av falska mytomaner, shit liksom. Och det fick min toleransnivå att drop till null, och jag tror det var därför jag blev så hysteriskt less på allt och alla i lördags. Eftersom att bägaren liksom var full, så gick det inte bara att svälja och rycka på axlarna. Här går jag runt och försöker vara snällast i hela världen, och vad får jag för respons?
För även om alla verkar tro att man kan säga, eller inte säga vad som helst till mig, och bara anta att jag snällt sitter som ett djur och bara väntar medans jag läser tankar, så är det inte så.
Att sitta och bara snällt tro på människors godhet, i en liten plastbubbla, bara för att bli utnyttjad för att jag är så jävla dum och tror att jag är omringad av vuxna, det känns inte som min cup of tea längre. Jag har slutat bry mig, och jag vet vad jag vill.
Men går det inte, så går det inte. Då är det inte så mycket att göra än att bara blinka.
Herregud.
...less.
Det känns som att någonstans har jag tappat bort mig själv. Skulle jag tillåta sånt förut? Nej, helt enkelt. Jag har kastat soppor på folk, jag har konfronterat, dragit eller hämnats. Och nu har jag ju faktiskt sagt också, att om det händer igen så är det liksom... enough. Att ingen förtjänar sånt, och nej, jag gör ju faktiskt inte det. Även om jag har fått höra att jag förtjänar det.
För, man ska väl stå för det man säger och gör? Hade inte *'s syster varit ett sånt nutcase så hade jag kunnat avreagera mig här, men man vet aldrig vad den sinnesslöa människan tar sig till.
Och att få reda på att ** försöker lura i mig lite vad som helst, det var det som fick bägaren att bli liksom, överfull. Att någon man trodde liksom var the shit, och som sen bara visar sig vara ännu en i ledet av falska mytomaner, shit liksom. Och det fick min toleransnivå att drop till null, och jag tror det var därför jag blev så hysteriskt less på allt och alla i lördags. Eftersom att bägaren liksom var full, så gick det inte bara att svälja och rycka på axlarna. Här går jag runt och försöker vara snällast i hela världen, och vad får jag för respons?
För även om alla verkar tro att man kan säga, eller inte säga vad som helst till mig, och bara anta att jag snällt sitter som ett djur och bara väntar medans jag läser tankar, så är det inte så.
Att sitta och bara snällt tro på människors godhet, i en liten plastbubbla, bara för att bli utnyttjad för att jag är så jävla dum och tror att jag är omringad av vuxna, det känns inte som min cup of tea längre. Jag har slutat bry mig, och jag vet vad jag vill.
Men går det inte, så går det inte. Då är det inte så mycket att göra än att bara blinka.
Herregud.
Kommentarer
Trackback
